Snålheten bedrar alltid visheten

Skolstart igen som alla år tidigare. Man vi ser alla att i spåren på lärarbristen så börjar marknadskrafterna verka. Skolhuvudmännen får nu bita i det sura äpplet och se resultatet av den tidigare njugga inställningen till lärarnas löner.

I alla bristyrken uppstår, en mekanism, som kallas - tillgång och efterfrågan. Nu har vi fått en okontrollerad löneutveckling för en ganska stor lärargrupp, där kommunerna måste börja bjuda över varandra. Detta står i motsats till att ha en ordnad löneutveckling för alla, en löneutveckling som ligger i paritet med andra grupper med lika lång akademisk utbildning.

Bilder www.google.com

Man har i många år, från flera håll, tagit fasta på att läraryrket utövas av alltfler kvinnliga lärare, vilket i deras ögon, har lett till att yrket numera anses  som ett ”kvinnoyrke”, dvs ett yrke som "ska ha"  lägre löner. Vi behöver inte gå så långt tillbaka i tiden, då läraryrkets löner följde de löneledande grupperna med likartad utbildning. Då fanns inte heller någon skillnad mellan kvinnor och män i det dagliga arbetet. Där har läraryrket varit en föregångare på arbetsmarknaden.

Med marknadskrafternas inverkan kan lärare byta skola eller byta kommun och kräva mera lön för att börja arbeta där. Detta gynnar främst de lärare som inte rotat sig för djupt på en plats förstås. De lärare som rotat sig djupare, med hus, åtaganden mm har också förstås möjligheten att kunna flytta på sig i samma syfte, men detta begränsas oftast i praktiken av pendlingsavståndet. Att unna lärare högre lön på detta sätt måste man göra efter flera decennier med dålig löneutveckling.

Skolhuvudmännen får flera problem än detta, genom att organisationen kanske bryts upp och kontinuiteten äventyras. Oro bland elever och vårdnadshavare kommer som ett följdproblem. Man kan tycka att de här problemen är skapade av skolhuvudmännen själva och man därmed får stå sitt kast. Jag är helt övertygad om att vi alla får leva med detta många år till och de som går lärarutbildningarna ser detta säkert som en realitet och en strategisk linje när de är färdiga.

I den här hanteringen är skolhuvudmännen fast i fällan. Det tjänar inte mycket till att man pratar ihop sig. Man rår ändå inte på marknadskrafterna i längden och vårdnadshavarnas krav på utbildade legitimerade lärare. Hade det inte varit bättre att öppna börsen medan tid var, kan man fråga sig?