Sistelärare - en "ny" kategori positiva lärare?

I det här inlägget anknyter jag till  mitt senaste inlägg om utdelning av statliga pengar, där nu sistelärare blivit ett begrepp i diskussionen. Det finns många faror i att dela ut pengar med svaga kriterier. Om man från skolledningen ska "utse" de lärare som ska belönas, så blir det svårt eftersom man inte belönar mera utbildning och ökat kunnande utan bara ser till det som är. Allt blir då statiskt utan utvecklingspotential, menar jag.

Om man då vid denna utdelning primerar lärare som kan "prata för sig", som marknadsför sig själva framför andra som är mera tysta, men "kämpar på". Då blir detta förödande för sammanhållningen och trivseln i skolan. Alla lärare behövs för att hålla igång skolan tills nya behöriga lärare kommer till och lärarleden börjar fyllas på.
"I höst får Sveriges lärare dela på 3 miljarder kronor i lärarlönelyftet. Men två tredjedelar av lärarna blir utan. Och det här upprör både lärare och rektorer även om man förstås är glad över att pengar satsas". (SVT 2016)

Bild www.google.com

Jag skulle tro att sistelärarna kommer att få allt svårare med motivationen, trots att man som sagt kämpar på för att göra ett gott arbete, fastän man nu gör det alltmer i motvind. Men psykologiskt kommer detta säkert att fresta på, inte minst för hur hela ruljansen kommer att gå till. Om ett utbrett missnöje uppstår bland sistelärarna, så kan det bli allt kortare väg att söka sig till något annat, eller ansluta sig till flyttkarusellen. Men på många skolor förstår man vilka efterdyningar som kommer av denna iver att pytsa ut pengar till några "få". Invändningar finns:

"Flera skolledningar har tydligt gått ut och protesterat mot att man tvingas välja ut lärare framför andra och på så sätt splittrar lärarkåren. (SVT 2016)

Många fler röster höjs om följderna av denna "reform". Här ett exempel:
"Den statliga inblandningen raserar omsorgsfullt och långsiktigt uppbyggda lönestrukturer som speglar såväl lärarnas ansvarstagande som kompetens". (Mikael Wahlberg, rektor vid Ekenässkolan i Eslöv 2016).
Nu återstår att se om detta är den "sista spiken" för skolan som sammanhållen plats för lärande, i den nedåtgående spiral.som alltmer blir tydlig. Det blir allt svårare att vara positiv när orosmolnen nalkas vid horisonten, kan jag konstatera.