Läraren som it-objekt

Debatten om skolan och om samhället förs i allt högre utsträckning i sociala medier och då inte minst på Twitter, som genom sin roll som påverkanskanal kanske skulle kunna kallas ”den fjärde statsmakten”.

Sociala medier kan vara en tillgång för lärare, men kan också var en påverkanskanal på lärare, där olika intressenter och andra torgför sina åsikter.

"Twittersamtal om skolan präglas ofta av ett högt uppskruvat tonläge, något som av twittrare själva beskrivits med den twitterkarakteristiskt komprimerade kommentaren #tonen". (Björn Kindenberg 2017) Enskilda lärare kan dras in i diskussioner som kan både bli negativa och destruktiva i syfte att skapa makt från olika intressenter. 

På Twitter granskas och ifrågasätts ofta pedagogiska trender och modeflugor och det förment vetenskapliga stödet hos dessa när man behandlar skolan. Idén om lärarstilar värdet av traditionell undervisning kan vara exempel på sådant som också okritiskt diskuterats där.

Å andra sidan kan internet vara en unik möjlighet att informera vårdnadshavare och att låta dessa medverka  t ex i olika arbetsområden som "experter" genom sina professioner. Möjligheterna är många skrivbara areor på hemsidor, bloggar, genom videosamtal och presentationer som några exempel. Så visst finns också många förtjänster.

För eleverna öppnas bokstavligen världen med it-tekniken. Men de får också mer eller mindre leva med den stor del av dygnet. Det blir ofta negativa kommentarer elever emellan, många gånger genom omognad och frustration. Björn Kindenberg menar att för läraren kan:

"Twitter stärker den twittrande läraren, kanske man kan säga. Men stärker det också lärarprofessionen? Jag skulle vilja hävda att Twitter – paradoxalt nog – gör det rakt motsatta. För att spetsa till det lite så innebär förstärkningen av lärare som individer i mina ögon en försvagning av lärare som kollektiv".

Bilder www.google.com

Av tradition har läraryrket i alla år i grunden varit ett "enmansyrke" genom organisationen, även om det gjorts mer eller mindre goda försök att skapa äkta  kollektiv. Nu pratas det mycket i "arbetslagen" om det gemensamma, men efter de olika dialogerna går var och en till "sin klass" som man har ansvaret för.

Jag menar att internet har alla möjligheter att skapa kanaler till andra lärare som man kanske aldrig skulle ha haft en dialog med annars. Tekniken som sådan kan inte beskyllas för att man ibland hamnar snett, när den är i händerna på människor. 

Det verkar som att allt nytt måste ha en mognadsperiod innan man ser en stabilare utveckling. Jag har dock den uppfattningen att i grunden är Twitter mindre lämplig för att "utveckla" skolan genom dialog. Det finns många bättre kanaler för detta. Jag menar att med Twitter kan man oftare bli missförstådd och prata förbi varandra..