Skolan liknar en ballong

Nu har skolkommissionens slutbetänkande om skolan kommit SOU 2017:35. Resultatet av de huvudpunkter man satt upp visar just på att skolan, i mina ögon, liknar en ballong med sviktande innehåll. Det går lätt att se att svensk skola är nere för räkning, trots att man  med hjälp av sin organisation vill visa på en skola som förr. De mest oroande är den brist på styrning som man uppdagat.

Skolkommissionens lista visar på stora brister

Sviktande kapacitet och ansvarstagande hos många skolhuvudmän

För svag kompensatorisk resursfördelning

Otillräcklig kompetensförsörjning till lärar- och skoledaryrkena och bristande utsättningar för professionsutveckling

Brister i resultatinformation som försvårar kvalitetsarbetet

Skolsegregation som leder till kvalitetsskillnader

Problem i lärandemiljön 

Splittrad och över tid oenig nationell styrning

Bilder www.google.com

Ledningssystemen sviktar både nationellt och kommunalt. Skolan har förlorat sin viktigaste uppgift att kompensera elevernas möjligheter och motverka skolsegregation.

Skolkommissionen menar att det brister i ansvarstagande och bristfällig resursfördelning. Till detta kommer undermåligt, "hemsnickrat" kvalitetsarbete som bara rutinmässigt avrapporteras. Detta har Skolinspektionen också visat i sina rapporter. Ovanpå detta har vi problemen med att rekrytera lärare till skolan och att få tillbaka "återvändare".

Liknar man skolbygget med en båt så ser man brister från kaptenen ner till matroserna. Man ser en tydlig förvirring som i fallet med båten skulle kunna bli livsfarlig. När det gäller skolan så ser man ofta inte bristerna så allvarliga, då resultaten först visar sig om några år för eleverna. Vi får en smygande "undergång" som till slut är svår att avhjälpa.

Eftersom inget allvarligt händer i skolan om man inte kan åtgärda alla delar utan släpper lite varje år så står vi nu snart vid vägs ände med brister över hela linjen. Det som är frustrerande för den enskilde läraren är att hon/han inte på allvar kan inverka i detta, trots att man lägger ner hela sin själ i arbetet. Bristande styrning, resursbrist, undermålig återkoppling och brister i lärandemiljön blir bara sten på börda.

Om vi tittar på skolkommissionens slutsatser, så ser vi en arbetsplats som snart förlorat de viktiga "konturerna" som ska "hålla ihop" den. Om dessa konturer saknas får vi en svårarbetad miljö och därmed en miljö som man kanske förr eller senare måste överge för att "klara sig". Detta kan vara en förklaring till att yrket förlorar lärare. De studenter som ser allt detta kanske resignerar och slår bort tankarna på att bli lärare. Jag kan tyvärr konstatera att "slaget om skolan" snart är förlorat om vi fortsätter på den inslagna vägen.

Skolkommissionen ser till regelverk, praxis och hur skolan "uppför sig" i verksamheten. Detta är nog bra men de flesta bristerna är redan kända. Om något gott kommer ut av detta återstår väl att se. Jag upprepar den självklara startpunkten för att vända. Det finns ingen bättre start än att höja lönerna för alla lärare. Detta vet alla, men kostnaderna för att höja alla lärares löner avskräcker då kostnaden blir avsevärd. Denna höjning ska ju i så fall ha en motprestation, nämligen att ingå i ett förändringsarbete som ska vända den nedåtgående trenden. Att bara luta sig mot de senast PISA resultaten i hopp om att allt ska ordna sig själv blir i mina ögon kontraproduktivt.