Man går inte i samma fälla två gånger

Det som nu diskuteras är polisernas löner och arbetsvillkor. Detta är en ren parallell till lärarnas lönesituation och arbetsvillkor. Man skulle tro att statsmakterna skulle börja dela ut pengar på samma sätt som till lärarna.

Nu pratar man om att staten ska skjuta till pengar och arbetsmarknadens parter skall sköta förhandlingar om löner och arbetsmiljövillkor. Det är lätt att tolka in att man underkänt sin egen tidigare penningutdelning som man gjort till en del lärare. Ingen säger det rent ut utan man lägger diskussionen om löner mm på arbetsmarknadens parter.

Man har ju redan nu facit på verkningarna av vad penningutdelningen till lärarna har inneburit. Man har på många ställen försvårat samarbete mellan lärarna genom utdelning av pengar på lösa kriterier. Man fordrar inget tillbaka som mera kompetensutveckling och allt blir diffust. Fler lärare som blivit utan pengar väljer bort yrket och andra inleder en flyttkarusell för att på egen hand driva upp sin lön.

Man har på ett gediget sätt splittrat lärarkåren, menar jag, och ställt till mycket mera skada än nytta med detta. Man har från statsmakterna målat in sig i ett hörn genom att man nu har två lönesättningar för lärare, en penningutdelning och en av marknadens parter.

En panikåtgärd kom att leda till allt detta som blev ett enda elände. Man får ju nu vara glad för polisernas skull att man inte drar in dessa i denna lönesörja som för lärarna. För lärarnas del kommer inte dessa punktinsatta pengar att ge signaler till de som tänker bli lärare. Alla förstår att ingångslönerna inte höjs till den nivå som attraherar nyblivna studenter, eftersom man har denna dubbla löneutveckling. 

Det är inget konstigt med flykten från polisyrket och läraryrket, då den grundar sig på statens ovilja att stödja två nödvändiga samhällsinstitutioner för samhällsuppbyggnad och skydd. Som vanlig snålar man på pengar så länge man kan ända till man kommit till vägs ände, så att både poliser och lärare har fått nog. Då vaknar man!

Bilder www.google.com

Att tala om pengar kan vara lite krasst men man kan inte komma ifrån att en god lön också betyder uppskattning. Ingen kan i dagens samhälle leva på ett "kall", även om man vill att både poliser och lärare ska leva upp till denna anda genom goda löner och det ansvar som yrkena medför.

Det enda vettiga för lärarnas del är att omfördela penningutdelningen till en lönerörelse som sköts av marknadens parter. Detta innebär inte att staten ska dra sig undan sitt ansvar utan anslå nya pengar till arbetsmarknadens parter. Det finns ingen annan väg att gå som leder till framgång i mina ögon. Ju fortare man kan avveckla penningutdelningen, till de man valt ut, och låta andra bli utan, till att behandla alla lika. Den bästa vägen att skapa kompetens är att starta kompetensutveckling. Då får den enskilde ett val för att få det där lite extra i lönekuvertet förutom de löner som arbetsmarknadens parter genererat.