Många längtar tillbaka till den "gamla" skolan?

Jag brukar då och då göra en tillbakablick på gångna tider i skolan för att se om utvecklingen av skolan har "gått framåt". Detta budskap tål att återupprepas. När man ser tillbaka är det oftast i termer som ordning och reda, därtill förstås ord som "det var då man lärde sig". Det får vi förstås tro, men allting är relativt, Inte lärde man sig något om datorer, internet, smartphones, räknedosor och dess användning, inte så mycket om världsekonomin och mycket lite om ekologi mm. Det är saker man lär sig nu i skolan. Så rätt ska vara rätt. Målet ska ju inte vara att lära sig gamla saker som i många fall har spelat ut sin roll. Ett bra exempel på nya möjligheter för kunskap om världen (Gapminder)

Men det finns förstås saker som är universella, bra hjälpmedel som multiplikationstabellen, svensk grammatik och läsning och skrivning mm, som är lika viktiga nu som då. Låt vara att mängden nya saker i skolan har minskat möjligheterna för läs- och skrivträning, anser jag. Den stress som smugit sig in gör säkert att man varit tvungen att forcera dessa viktiga grundkunskaper på gott och ont. Så tillbaka till den "gamla" skolan och 1948.

Så här sa man om pedagogiken 1948  “Den undervisningsmetodik skolan har härrör från medeltiden slår vi fast. I den moderna skolan där demokratiska människor skall fostras är inte frågor-och-svar-metoden  tillämpbar i större utsträckning. Undervisning måste skötas med en metodik som leder till kritiskt tänkande självständiga människor som samtidigt kan samarbeta och förstår lagarbetets värde. För att undervisningen skall kunna skötas måste lärarutbildningen innehålla olika typer av pedagogiska tekniker. Dessutom måste det finnas lokaler och material som gör denna undervisning möjlig”. (SOU 1948:27 s. 2-3, 5-6)

Bilder www.google.com

Om man redan då såg faran med frågor- och svarsmetoden, dvs upprepande av fakta, vad har hänt eller inte hänt medan allt “vatten runnit under broarna”, det kan man fråga sig. Man förstod redan då att statiska minneskunskaper inte kunde generaliseras till nya situationer. Detta är ju föreställningen hos många att frågor och svarsmetoden är intimt förknippad med det som i dagligt tal går under namnet "katederundervisning". Den metod många framhåller som den effektivaste.

Personlig utveckling ”kommissionen framhåller att ett demokratiskt system måste ge varje person möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. Kommissionen framhåller att det finns skäl att ha en gemensam  utbildning för alla tills dess eleven självständigt kan välja sin inriktning” (SOU 1948:27 s 11)

Man såg skolans dilemma, lika förutsättningar för alla på ett individuellt sätt. Allt skulle syfta till en god och nödvändig  medborgarutbildningsnivå för industrisamhällets krav.

Vidareutbildning
”En avslutad grundskola är, enligt kommissionen, en grund för all fortsatt vidareutbildning. För en del kommer grundskolan att vara den enda skola som de går i.
Det blir då viktigt att yrkesutbildningar, folkbildningsorganisationer och folkhögskolor och deras arbetssätt presenteras i grundskolan. Dessa utbildningsorgan behöver även anpassa sig till den undervisning som grundskolan erbjudit”. (SOU 1948:27 s. 12)

Man vågade säga att vi människor är olika med olika förutsättningar. Man lade stor vikt vid den fortsatta utbildningen, den skulle vara ett spektrum av möjligheter. Lite har vi närmat oss den idén man hade 1948 igen, tanken med t ex. lärlingsutbildningar. Förutom en period när grundskolan infördes i slutet på 1960-talet, då man hade anammat att närma skola och arbetsliv genom ett stort antal olika utbildningsgrenar.

Man kan fundera över var det gick fel med den svenska skolan, menar jag. När slutade skolan att utvecklas tillsammans med samhället? Vi har visserligen nu en 9 årig grundskola, med sammanhållen undervisning för alla, dvs. en medborgarutbildning`. Men vad hände med de övriga  tankarna från 1948 års skolkommission kan man undra? När “glömdes” de bort i tiden?