Har tiden stått stilla?

Har tiden stått stilla kan man undra? Nedanstående inlägg publicerade jag för 8 år sedan alltså 2010. Det här inlägget kunde varit skrivet idag, då mycket fortfarande är giltigt. Låt vara att statsmakterna har delat ut pengar till några få lärare, för att få fler att stanna i yrket sedan dess. Visst man hurrar för att det blivit några fler som börjat lärarutbildningarna också. 

Hoppet ställs nu till den varvade teoretiska utbildning av lärlingstyp som man nu instiftat på några lärosäten i hopp om att man kan börja som anställd vikarie och efter några år få legitimation och bli färdiga lärare. Utbildningen är i sin linda och har ännu inte funnit sin väg, menar jag. I ivern att få flera lärare så kan man tyvärr nagga på kvaliteten och djupet på utbildningen enligt "ändamålet helgar medlen", om man inte är noggrann.

Bild www.google.com

Det positiva är förstås ändå den alternativa väg för lärarutbildning som man anträtt. En viktig del är att man måste ha mentorer i det dagliga arbetet för att man ska kunna jämföra den med den APF-utbildning som man får inom lärarutbildningarna, dvs handledd pedagogisk utbildning. Att bara lämna "lärlingarna" ensamma för att fylla platsen i klassrummet är ingen gångbar metod för framgång.

Läraryrket – ett yrke i utförsbacke?

Jag har upplevt att läraryrket allt sedan mitten av 1990-talet varit i stark utförsbacke. Att det varit så syns på löner, status i samhället mm. På 1970- 1980-talet var lärarnas löner i paritet med andra jämförbara grupper, men sedan dess har det  gått utför.

Enligt en ny rapport från Lärarförbundet lönar det sig dåligt att bli lärare. När studielånen är återbetalda har lärare med lärarexamen lägre lön än många jobb som endast kräver gymnasieutbildning och betydligt lägre än andra yrken som kräver lika långa utbildning. Det menar Lärarförbundet i en ny rapport. Förbundet hävdar att de svenska lärarlönerna ligger "kvar i botten tillsammans med de slovenska".

Ett besvärande faktum är om man ska tolka rapporten IFAU 2008 (Grönqvist och Vlachos), så har nyutbildade ämneslärare för grundskolan blivit sämre en sina kollegor som utbildades till och med 1990-talet. En försämring med 20 enheter på den hundragradiga skalan och 15 på andra faktorer, vilket är ett stort ras. Man har i undersökningen tittat på lärarnas gymnasiebetyg, ledarskapsförmåga och kognitiva förmåga. Alla dessa delar har försämrats kraftigt under en tioårsperiod.

Att lärares förmågor försämrats så kraftigt under senare tid drabbar förstås eleverna, där duktiga elever drabbas värst, men elever med svårigheter har dragit nytta av att lärarna haft sämre förmågor. Man har i rapporten påvisat skillnader mellan kvinnliga och manliga lärare när det gäller undervisning pojkar - flickor. (Läs gärna i rapporten)

Grönqvist och Vlachos 2008 säger vidare:
“Sammantaget tyder dessa resultat på att personer som idag väljer att bli lärare i genomsnitt kommer från en betydligt lägre position i förmågefördelningen än tidigare”

Om man på lärarutbildningarna sänker inträdeskraven ytterligare. så kommer lönerna att dumpas och läraryrket kommer att dräneras på lärare som ännu har god kompetens. Lärarlegitimation kommer kanske att något ändra ovanstående faktum.

Alla samhällen i utveckling behöver goda lärarkrafter som arbetar i tiden. Ett ytterligare besvärande faktum är att skolan som institution i grunden är både konservativ och tyvärr också tillbakasträvande till tider som inte finns längre. Ett exempel är den absoluta fixeringen vid tryckta läromedel som huvudalternativ, menar jag

Tyvärr är jag pessimistisk och påstår att läraryrket inte kommer att få tillbaka sin forna glans. Yrket har blivit ett låglöneyrke och kommer troligen att förbli så under en lång framtid. Att riva ner är lätt, att bygga upp igen är svårt.