Återpublicering
Det här inlägget kommer ur egen reflektion av den pedagogiska redundansen. Jag har ofta tänkt på föreställningen, som även skolhuvudmännen anammat, att en utbildad lärare är "utbildad". Lägger man också in att lärarna inte behöver lära sig något nytt, så är den gängse bilden komplett.
Jag hittade en skrivning som stödjer mina tankar och gör mig ändå mer övertygad om att kompetensutveckling för lärarna är den allra viktigaste faktorn när det gäller undervisning och lärande.
"Läraren kan ha papper på att hen en gång inhämtat och tenterat av kunskaper i ett visst ämne. Kunskaperna är hämtade ur det då befintliga kunskapsberget. De är inte särskilt relaterade till vad eleverna behöver kunna i den framtid som blir deras. Vad papperet inte säger är hur mycket av det inlärda som inte längre är aktuellt och hur mycket av det som är glömt". (Per Acke Orstadius 2015)
När man ser denna skrivning så förstår man vilken kris skolan befinner sig i. Från statsmakterna kräver man lärarbetyg från en lärarutbildning, för att sedan luta sig tillbaka och tro att detta gäller för all framtid. Vår förre skolminister uttalade ofta att lärarens uppgift är att förmedla, i betydelsen överföra, kunskaper. Lärarna ska använda mera katederundervisning för detta har han framfört. Sanningen är att ingen är beredd att sätta till de pengar som behövs för att kompetensutveckla alla lärare. I stället gör man bara punktinsatser som är mera ekonomiska eller förordar gamla metoder ex "läraren i katedern". Allt blir då ett besparingsalternativ - ingen fortbildning, inga kostnader.
Kunskap kan inte överföras
Problemet med detta som är motsatsen till vad som förmedlades inom pedagogiken på lärarutbildningarna från 1960- talet och därefter, att en lärare inte kan lära en elev någonting gäller än. Ska man vara korrekt så kan läraren bara förmedla information. Kunskap är något som växer inom eleven när denne aktivt bearbetar den information hon/han får och tar den till sig.
Det fatala i all skolverksamhet är att när politiska aspekter kommer in i skolan som pedagogiska sanningar då är vi ute på farlig "is". Politiker uttalar egna uppfattningar och förmedlar dessa in i läroplansarbeten och synen på lärande. Vi har under de närmast föregående årtiondena sett de tvära kasten för skolans "inre arbete", dvs sättet att se på lärande och kunskap. I detta sammanhang har tyvärr de amatörmässiga föreställningarna av dessa fått för stor genomslagskraft, anser jag.
All undervisning leder inte till kunskap
Det är viktigt att förstå att all undervisning inte leder till kunskap. Om inte eleven lyssnar, deltar och aktivt bearbetar den information hon/han får vid lärandetillfället så sker ingen kunskapstillväxt.
För att möjliggöra detta måste eleven ha intresse och vilja för att lära sig. I denna process finner vi lärarens viktigaste uppgift att skapa en lärandesituation som bygger på elevens nyfikenhet och elevens tro på den egna förmågan. Om läraren lyckas med detta har hon/han skapat en optimal situation för elevens eget lärande.
"Elever har till exempel fått matteundervisning i över 1 000 lektionstimmar i grundskolan. Ändå är det många som efter denna undervisning saknar de mest elementära mattekunskaper". (Per Acke Orstadius 2015)
Slutsatsen av detta måste vara att tiden inte är den viktigaste utan innehållet och tillvägagångssättet är det avgörande för lärandet. Trots denna vetskap så fortsätter matematiklektionerna i samma spår med allt färggladare läromedel. Det skulle vara på sin plats att skolhuvudmännen äntligen frågade sig varför vi inte kommer vidare i t ex matematik på nuvarande väg.
Jag hoppas att de kommer till svaret att lärarna måste få fortbildas på forskningsgrund till förmån för eleverna. Detta följer logiken då man uttalat att lärarna är de viktigaste i skolan och för elevernas lärande. Med risk för att bli tjatig tar jag upp denna logiska inriktning igen - kompetensutveckling. Den är alldeles för viktig för att begravas i "den allmänna ordströmmen" och det allmänna "runtomtalet" om skolan.
Jag hittade en skrivning som stödjer mina tankar och gör mig ändå mer övertygad om att kompetensutveckling för lärarna är den allra viktigaste faktorn när det gäller undervisning och lärande.
"Läraren kan ha papper på att hen en gång inhämtat och tenterat av kunskaper i ett visst ämne. Kunskaperna är hämtade ur det då befintliga kunskapsberget. De är inte särskilt relaterade till vad eleverna behöver kunna i den framtid som blir deras. Vad papperet inte säger är hur mycket av det inlärda som inte längre är aktuellt och hur mycket av det som är glömt". (Per Acke Orstadius 2015)
När man ser denna skrivning så förstår man vilken kris skolan befinner sig i. Från statsmakterna kräver man lärarbetyg från en lärarutbildning, för att sedan luta sig tillbaka och tro att detta gäller för all framtid. Vår förre skolminister uttalade ofta att lärarens uppgift är att förmedla, i betydelsen överföra, kunskaper. Lärarna ska använda mera katederundervisning för detta har han framfört. Sanningen är att ingen är beredd att sätta till de pengar som behövs för att kompetensutveckla alla lärare. I stället gör man bara punktinsatser som är mera ekonomiska eller förordar gamla metoder ex "läraren i katedern". Allt blir då ett besparingsalternativ - ingen fortbildning, inga kostnader.
Bilder www.google.com
Kunskap kan inte överföras
Problemet med detta som är motsatsen till vad som förmedlades inom pedagogiken på lärarutbildningarna från 1960- talet och därefter, att en lärare inte kan lära en elev någonting gäller än. Ska man vara korrekt så kan läraren bara förmedla information. Kunskap är något som växer inom eleven när denne aktivt bearbetar den information hon/han får och tar den till sig.
Det fatala i all skolverksamhet är att när politiska aspekter kommer in i skolan som pedagogiska sanningar då är vi ute på farlig "is". Politiker uttalar egna uppfattningar och förmedlar dessa in i läroplansarbeten och synen på lärande. Vi har under de närmast föregående årtiondena sett de tvära kasten för skolans "inre arbete", dvs sättet att se på lärande och kunskap. I detta sammanhang har tyvärr de amatörmässiga föreställningarna av dessa fått för stor genomslagskraft, anser jag.
All undervisning leder inte till kunskap
Det är viktigt att förstå att all undervisning inte leder till kunskap. Om inte eleven lyssnar, deltar och aktivt bearbetar den information hon/han får vid lärandetillfället så sker ingen kunskapstillväxt.
För att möjliggöra detta måste eleven ha intresse och vilja för att lära sig. I denna process finner vi lärarens viktigaste uppgift att skapa en lärandesituation som bygger på elevens nyfikenhet och elevens tro på den egna förmågan. Om läraren lyckas med detta har hon/han skapat en optimal situation för elevens eget lärande.
Mera av samma sort är inte lösningen
Jag har tidigare behandlat skolmyndigheternas övertro på att öka lektionsantalet i ett ämne för att råda bot på att eleverna inte har tillgodogjort sig det man förväntade sig.
Jag har tidigare behandlat skolmyndigheternas övertro på att öka lektionsantalet i ett ämne för att råda bot på att eleverna inte har tillgodogjort sig det man förväntade sig.
"Elever har till exempel fått matteundervisning i över 1 000 lektionstimmar i grundskolan. Ändå är det många som efter denna undervisning saknar de mest elementära mattekunskaper". (Per Acke Orstadius 2015)
Slutsatsen av detta måste vara att tiden inte är den viktigaste utan innehållet och tillvägagångssättet är det avgörande för lärandet. Trots denna vetskap så fortsätter matematiklektionerna i samma spår med allt färggladare läromedel. Det skulle vara på sin plats att skolhuvudmännen äntligen frågade sig varför vi inte kommer vidare i t ex matematik på nuvarande väg.
Jag hoppas att de kommer till svaret att lärarna måste få fortbildas på forskningsgrund till förmån för eleverna. Detta följer logiken då man uttalat att lärarna är de viktigaste i skolan och för elevernas lärande. Med risk för att bli tjatig tar jag upp denna logiska inriktning igen - kompetensutveckling. Den är alldeles för viktig för att begravas i "den allmänna ordströmmen" och det allmänna "runtomtalet" om skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.