Arbetslag - ett ord utan "verkligt" innehåll?

Återpublicering

Arbetslag har varit i ropet sedan Lgr 80 utan att man fått någon gemensam tolkning av vad detta innebär, upplever jag. Som vanligt i skolan lämnar man ut detta för tolkning till lärarna då man utgår från att alla har samma referensram. Allt kommer att begränsas av de lokala förutsättningarna.

Ahlstrand, Granström och Lindvall-Olsson (1989) definierar arbetslag som:
"Den grupp lärare inom arbetsenheten som regelbundet träffas för information och planering, det vill säga ett sorts verkställande utskott inom arbetsenheten. Arbetsenheten, som består av lärare och elever tillsammans, är den lilla skolan inom den stora skolans ram. De vuxna har ett gemensamt ansvar för de delar av verksamheten inom sin arbetsenhet och de ska gemensamt formulera sina uppgifter eller problem, försöka hitta lösningar eller ta beslut".

Bilder www.google.com

Med ovanstående som stöd menar man att en grupp människor och inte en individ har ansvaret för olika arbetsuppgifter i skolan. Min uppfattning är att lärarna ofta sitter tillsammans i ett "arbetslag" och största delen arbetar enskilt för "sin klass". Att skapa ett arbetslag är inget man gör på en kafferast eller genom rektors organisation. Det kräver hårt arbete över tid för att alla delar ska falla på plats.

"Att arbeta i  arbetslag är ett relativt nytt arbetssätt som kräver sin organisation. Skolan befinner sig idag i dubbla organisationer, dels en vertikal/traditionell organisation och dels en horisontell/ny organisation, vilket förklarar den allmänna frustration som råder" (Ahlstrand 1995)

Problemet i skolan, menar jag, är att man svårligen släpper traditionella lösningar. Ibland kommer den vertikala och den horisontella organisationen att komma i konflikt med varandra. Konflikten består ofta i att man inte vet vilket verkligt handlingsutrymme man har som arbetslag och i vilka delar man har mandat att bestämma, eller rättsläget för detsamma. 
Arbetslagstanken står och lever med förutsättningarna på den enskilda skolan, där rektors styrning kan omintetgöra de goda exemplen om det vill sig illa. Om rektor inte delegerar ut ansvar utan håller hårt i organisationen, då menar jag att vi får arbetslag som bara är ett ord utan innehåll.

Ett sätt att börja, att skapa innehåll i ordet arbetslag, är att dra upp rågångarna och genom rektors mandat att delegera ut ansvarsfrågor och ange vilka kriterier som ska återrapporteras över tid för att driva processen. Jag menar att det hela tiden måste vara en dialog mellan skolledningen och arbetslagen, där man arbetar övergripande över klassgränserna. Det finns ingen annan väg till fungerande arbetslag.

Flera undersökningar bland annat Holmberg/Nilsson 2004, har genom enkäter undersökt hur lärarna uppfattar arbetet i arbetslag. Här är några citat från undersökningen som uttrycker frustration:

"Nästan obefintlig tid för elevärenden. Mycket tid går åt till olika projekt. Till slut vet man inte vad som är aktuellt för tillfället"

"De flesta arbetslag fungerar dåligt - mycket tid går åt till att fylla i enkäter. Lite tid till att diskutera och reflektera över verksamheten då all tid är uppstyrd"

"I dag arbetar vi på den här skolan inte i några fungerande arbetslag. De är ihopsatta utan att vara kopplade till verksamheten på ett bra sätt"

Enligt min erfarenhet är ovanstående kommentarer inte alls ovanliga i svensk skola än idag. Många har uppfattat att arbetslagen bara ska organisera det praktiska vardagsarbetet utan att gå djupare in på pedagogiska frågor mm. De flesta lärare vill dock diskutera pedagogiska och didaktiska frågor som berör deras egen profession. Flera vill arbeta tillsammans med andra i "sin klass" eller som man ofta säger arbeta i flexibla grupper med delat ansvar.