Politiker mellan två "hötappar"

Säkert går flera lärare och poliser i väntans tider för att den blivande regeringen ska börja leverera. Efter alla löften och försäkringar ser jag ingen väg tillbaka för de politiska företrädarna. Det som säkert bekymrar mer är tidsperspektivet. Ingen politiker har preciserat detta mer än "under mandatperioden".

Man framhåller att lärarna är den viktigaste faktorn i skolan. Detta har många redan verifierat och forskningen därtill. Att framhålla lärare och prisa dessa kollektivt är ett gratisalternativ för politikerna som nu använts under två mandatperioder. Ingen lärare kan leva på luft, vilket många tagit fasta på och slutat som lärare.

Bilder www.google.com

Att få beröm för bra saker man gjort i arbetet är en sak, men att få kollektivt beröm i syfte att "smörja" lärarna blir mer av taktik än ärligt beröm. Jag liksom många med mig ser igenom taktiken, det mantra man alltid tar till för att om möjligt göra lärarna stolta över sitt arbete och arbeta vidare i yrket.

Som lärare är man stolt av egen kraft över sitt yrke och får genom detta gensvar från eleverna. Men allt detta sker i det tysta och i vardagen, där mycket få ser detta. Denna inbyggda mekanism har misstolkats, då de flesta lärare inte går runt och talar vitt och brett om hur bra och duktiga de är.

Bakgrunden är den korkade idén att dela in lärare i "bra och dåliga", där ordet "lärare" då står för någon som inte fyller måttet. Detta blir ju kontentan av resonemanget som då talar mot att lärarna är den viktigaste faktorn i skolan. Detta blir den logiska gången i skolhuvudmännen syn och deras linje, anser jag.

Samtidigt som man vill koppla ihop en del av lärarnas "uppfattade och påstådda" skicklighet som utbildare, med att underförstått var en förmedlare av kunskaper. Alla vi lärare vet att vi inte kan föra över vår kunskap till eleverna rakt över. Vi lärare vet att en "bra" lärare kan skapa ett gott inlärningsklimat och visa på en pedagogisk "väg" till kunskap. Detta är inget man kan sätta upp i tabeller, eller uttala tyckanden om och genom detta bedöma och utifrån det dela ut lön. 

Vi vet också att ingen lärare behärskar allt på en excellent nivå, utan vi är mänskliga, då vi behärskar andra delar bra eller "godkänt". Då förstår var och en att en lärare inte är en "sagofigur som kan trolla" eller någon idealfigur som kan bedömas med de "rosenskimmrande" glasögonen. Tyvärr ligger lite av skolhuvudmännens syn på läraren här, menar jag.  Att bara de som uppnår detta kriterium ska belönas. På så sätt sparas pengar.

Är man medveten om detta så faller resonemanget bra och dålig, kopplat till lön. Ska man belöna de lärare som är duktiga i matematik, eller slöjd, när man vill vaska fram de "bra" lärarna i skolhuvudmännens ögon? Under detta resonemang ligger en undernivå, som är kopplad till pengar. Att höja alla lärares löner går ett stort hål i statskassan. Man tillgriper då att dela ut lönetillskott till utvalda. Detta kommer då att jämna ut den pengamängd som man behöver lägga ut varje år. Man kanske då som en följd av detta mister legitimerade lärare, vilket man tidigare bortsett från. upplever jag.

Här har jag i min framställning redovisat gratisalternativet, löneutdelning till utvalda, och att man fördröjer utbetalningen till alla genom att inte diskutera detta. Att man måste ersätta 70 000 legitimerade lärare med obehöriga personer är i sig en besparingsåtgärd som hjälper upp situationen för stunden. Men leder denna "besparingsåtgärd" till bättre eller sämre skolresultat, det är frågan? Vad har man då vunnit genom att vara ogina och gnidiga som skolhuvudmän.

Det är klart inget av detta syns på kort sikt. Men för den enskilde eleven kan detta var skillnaden på ett "bra yrkesliv" eller ett livslångt bidragsberoende. Hela hanteringen är dålig för samhällets resurser. Det kan jag säkert förespå och konstatera.