"Lärarproblemet" som är ett skolproblem

Man talar ganska tyst om det betydande "lärarproblemet" som finns i svensk skola. Man nämner förstås att det kommer att saknas 70000 lärare i svenska skolor. Men jag tänker ta upp en annan aspekt som har inverkan redan nu genom den stora mängd obehöriga personer som finns i klassrummen..

Om man slår upp betydelsen lärare i ett lexikon, så får man denna historiska förklaring:

"En lärare är i allmän bemärkelse vilken person som helst, en avsändare, som undervisar, förkunnar eller handleder rörande något som är tänkt att bli till kunskap hos mottagaren. Den största kategorin människor som innehar den största och viktigaste rollen som lärare, internationellt sett, är föräldrar".

Frågar man någon vilken uppgift skolan har, så får man ofta svaret att där ska man lära sig att läsa, skriva och räkna samt utveckla språk och växa till en god samhällsmedborgare. På detta svar finns inget att anmärka utan i vardagsspråket uttrycker man sig så. Så långt är allt väl. 

                                                                                                    Bilder  www.google.com

Men då jag pratat med flera obehöriga "lärare" så uttrycker de problem med det pedagogiska innehållet, främst metodik och didaktik. Där metodiken beskriver medel och vägar man kan ta för att optimera undervisningen och didaktiken som svara på frågorna,

– Vad ska jag välja att undervisa om? – Hur ska denna undervisning gå till?

– Varför ska jag välja just detta?

Som obehörig uttrycker flera också att det är svårt att se slutmålet för undervisningen och att passa in lektionerna mot detta. Resultatet bli kanske alltför ofta att man arbetar för stunden och försöker "överleva". Det är ju ingen slump att legitimerade lärare har pedagogisk kunskap i metodik och didaktik på högskolenivå. Detta har ansetts vara ett grundläggande yrkeskrav för att undervisningen ska ha kvalitet och innehåll.

Att lära de praktiska göromålen i klassrummet är ingen större uppgift, då man även har stöd av sin egen skolgång med detta. Tyvärr räcker inte det för att fullfölja uppgiften.
Jag menar att skolpolitiker och skolhuvudmännen tar allt för lätt på sin uppgift, då man tillsätter obehöriga att undervisa och kallar dessa lärare. Visst de är lärare i den historiska meningen, men de är inte t ex legitimerade grundskollärare. I och med detta så urholkas undervisningen lätt, vilket troligen syns i PISA-undersökningarna. Detta talar man tyst om och kanske i stället förordar mera matematikkunnande hos lärarna genom resultaten. Då faller en del troligen på "hälleberget", då ett flertal av de obehöriga inte ens har de pedagogiska grunderna i ämnet, menar jag. Dessutom finns ofta ingen kontinuitet eftersom de arbetar ett år i taget för att ev anställas igen.

m

Faran att "dra alla över en kam" och göra så här kan betyda  att man, i tanken och vardagen, jämställer en obehörig med en legitimerad lärare i kunnande och insikt. På så sätt urholkar man indirekt  och medvetet skolan och resultaten genom att inte låtsas om de problem man har.

Hur kan man avhjälpa detta? Flera kommuner har på eget bevåg inrättat handledda tjänster där praktik i jobbet blandas med teori för den som är intresserad och vill bli lärare. Man måste minst ha någon form av mentorsystem för obehöriga, med handledning och som bollplank löpande i arbetet. Detta blir en form av att stötta och höja nivån på undervisningen. Skolan har en tradition av gratisarbete inom jobbet, men här ska man avlöna mentorer, så man kan kräva ett fullgott handledningsarbete. Det är fel att tro att en grundskollärare ska ha tid att göra denna uppgift gratis också utan att det organiseras på något sätt.

Att det saknas legitimerade lärare är en sak, men det finns ett dolt "skolproblem" som de ansvariga inte vill se. Vilket jag vill påvisa här.