Skolans
uppgift i alla tider har varit att skapa en utbildning för alla medborgare, så
man kan "klara sig" i samhället och kunna skaffa sig mera kunnande
med de redskap man har och därtill
färdigheter som man måste ha för ett dagligt liv.
Vad har då varit måttet
på en medborgarutbildning? Den har varit
avstampet för att gå vidare direkt till
ett yrke eller till fortsatta studier. Grundskolan har fram till våra dagar
haft denna uppgift.
Samhället
utvecklas och de kunskaper och färdigheter som grundskolan gav kan inte enbart
vara grunden nu. Att det blivit en förskjutning av medborgarutbildningen
till allt högre nivåer, där det nu behövs en gymnasieutbildning för ett yrke
eller kvalificerad uppgift i samhället.
I
praktiken är nu gymnasieutbildningen dem medborgarutbildning som nu behövs för
ett yrke eller fortsatta studier.
Bilder www.google.com
Detta gör att större krav ställs på skolan
för att möta detta. I
ett tidigare inlägg tog jag upp den verklighet som nu finns i skolan av
obehöriga och utbildade lärare som undervisar i ämnen de inte har behörighet i.
Detta försämrar helt klart elevernas möjligheter och kanske bidrar till att man
inte kan fullfölja utbildningar och att man kanske hamnar utanför yrkeslivet.
Samma
problem finns i invandrargrupper med bristfällig skolgång. Alla
"enklare" arbetsuppgifter har försvunnit från arbetsmarknaden, arbeten
som man kan göra utan gymnasieutbildning. För denna grupp gäller förstås samma
krav som för övriga - en gymnasieutbildning som inträdesbiljett för arbete.
Eller studier eller yrkesutbildning från hemlandet.
Bristen
på lärare gör att t ex SFI-undervisningen för vuxna också kan bli lidande. Jag
menar att för att kunna lära sig ett språk måste läraren behärska svenska med korrekt
svenskt uttal för att man ska kunna göra sig förstådd överallt. Att bli"
halvspråkiga" gör att man inte kan utveckla sitt modersmål, inte heller det
nya språket. Här finns mycket forskning om elever, som handlade om att man inte genomförde en tillräcklig optimal undervisning i
svenska.
Samhället
har hittills inte haft så kraftigt utbyggd vuxenutbildning för att möta denna möjlig het för alla som
kommit till vårt land. För många har man hamnat i två läger, det ena som
bidragstagare eller ofta som egna
företagare. Många blir som sagt egna företagare med hjälp av det kunnande man
tagit med sig från hemlandet. Genom detta har vi fått flera typer av serviceföretag
som fyller en viktig uppgift, då liknade företag försvunnit från arbetslivet.
Flera yrkeskategorier får nu flera medlemmar, som frisörer, skomakare,
närbutiker, bagare, skräddare mm. Dessa
yrken berikar helt klart vårt land, då de många gånger försvunnit. Så hoppet är långt ifrån ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.