Är äpplen och päron eller päron och äpplen samma sak?

Skolverket producerar allt mer på webben, vilket i grunden är bra. Då åtkomligheten blir en annan än om man måste anskaffa material i tryckt form mm. Skolverket har en Lärportal, där man tar upp olika saker i olika moduler, som matematik, moderna språk digital kompetens m fl ur ett lärarperspektiv. Ett lyckat exempel är BRUK för redovisning av kvalitet i skolan. 

Skolverkets Lärportal är beskrivande under mottot "så här kan man arbeta". Denna inriktning är förstås inget fel på, då den behövs också. Många av momenten använder den pedagogiska modellen "dialogpedagogik", som i grunden är en "styrd" pedagogik som utgår från läraren sätt att hantera materialet. Detta blir i Skolverkets Lärportal den övervägande använda metoden. Jag har tittat på grundskolan för att kunna "dra ut" historiken till den gamla folkskolans tid och tillbaka.

Vi som har vår lärarutbildning bakom oss känner oss väl hemma här. Detta material menar jag tillför inte så mycket nytt för oss. Jo variationer på det vi tidigare använt förstås. Skolverkets Lärportal har säkert sin grund i det antal obehöriga lärare som främst behöver pedagogiskt stöd och en väg att utveckla sitt kunnande.
Detta inte sagt för att  "flyta ovanpå", utan bara för att konstatera faktum.

Bilder www.google.com

Dialogpedagogiken ses ofta som en modernisering av den gamla "katederundervisningen", ända från folkskolans tid som i grunden var en metod som i mycket hade sin grund i någon typ av samtal, där läraren presenterade lärostoff och förmedlade detta om man ska generalisera. Den hade sin bakgrund i folkskolans begynnelse, i 1842 års Nådiga Stadga angående folkundervisningen.

Om lärarutbildning i den tidiga folkskolan:
"Som en av de viktigaste nyheterna måste kravet på att läraren skulle vara godkänd anses. Seminarier för utbildning av lärare skulle inrättas i varje stiftsstad. För behörighet att söka lärarbefattning vid folkskola skulle gälla genomgång av seminarieutbildning".(En skola för 
hela folket s.15).

"Efter genomgången lärarutbildning skulle läraren äga full färdighet i folkskolans undervisningsämnen, dvs innanläsning, rätt- och välskrivning samt färdighet att undervisa i katekesen, bibliska historien, fysisk och politisk geografi, fäderneslandets historia och huvuddragen av allmänna historien, räknekonsten "så wäl theoretiskt som practiskt, till och med sammansatt Regula de tri uti hela och brutna tal", geometri, linearteckning samt naturlära, "äfwen som han bör äga kännedom af Wexelundervisnings-methoden. (En skola för folket s.15)

Detta har under alla år varit underförstådd förutsättning för behörig lärartjänstgöring innan lärarlegitimationen såg dagens ljus och kopplade tillbaka till folkskolans tidsanda. För att beskriva behörigheten. Vi alla känner till kraven att ha behörighet och kunna undervisa. Så visst kan man säga att "intet är nytt under solen". Från stadga - till praxis  (som även den var beskriven) - till legitimation

Digital kompetens (Modulen med samma namn)
Jag tog i ett tidigare inlägg upp mina funderingar runt denna. Först bakgrunden, där skolverkets rapport sa följande:

”Generellt uttrycker lärarna och förskolepersonalen ett fortsatt stort kompetensutvecklingsbehov inom flera IT-relaterade områden och behovet ser ut ungefär som för fyra år sedan. IT som pedagogiskt verktyg, hantera ljud och bild, säker användning av internet samt lag och rätt på internet. Omkring hälften av lärare i grund-och gymnasieskola upplever ett stort kompetensutvecklingsbehov inom dessa områden”.(Skolverket Rapport 2016-03-23  Dnr: 2015:00067 6 (115)

Jag inser att det är det personliga handhavandet av digitala hjälpmedel som är bristfällig hos flera lärare enligt rapporten. Det vill säga jag saknar John Dewey och "learning by doing"- perspektivet, dvs det som bland annat PIM-plattformen förmedlade. Vilket jag påpekat i flera inlägg.

Denna har nu av Skolverket "ersatts" av beskrivningar och förslag, "till detta kan du använda digitalkameran", "Du kan göra en presentation av ..". Man kan i detta sammanhang lika gärna säga "Så här hoppar du 2 m i höjdhopp". Alla sakerna är lika svåra om du inte har grunder i "hanteringen". 
Att ersätta personligt handhavande med teoretiska förslag och förevisningar är ingen framkomlig väg, anser jag. Att teoretisera och rikta in sig på att betrakta allt "utifrån" blir inte gångbart i ett teoretiskt-praktiskt yrke som läraryrket är. Didaktiken är viktig och didaktikens frågor – Vad ska jag välja att undervisa om? – Hur ska denna undervisning gå till? –Varför ska jag välja just detta?. Detta är viktigt men syns bara svagt i detta material, anser jag.

Jag vill påstå att jag är väl insatt i hur man bedriver lärarfortbildning i digitalt handhavande för elevernas skull (efter 25 år med datorarbete och kompetensutveckling  i skolan) och vet med bestämdhet att uttryck som "Till detta kan du använda digitalkameran eller en mobil" är till och med hindrande om man inte kan detta. Om detta är Skolverkets väg till ökad digital kompetens hos lärarna så förstår jag förstås resultatet av deras rapport. Men lägger man ner det som lärarna behöver ex PIM, i detta fall personlig kompetensutbildning, för att praktiskt kunna använda digitala hjälpmedel. Då kommer nästa 4 årsrapport att troligen säga detsamma om digital kompetens, kan man anta. Att teoretiskt varsebliva är långt från att göra detta i sinnevärlden.

Att skapa en lärplattform som övervägande presenterar en metod, "dialogpedagogik", i grundskolan medan andra metoder ofta lyser med sin frånvaro, blir lite tunt. Man föreskriver förberedande arbete och genomförande, kollegial uppföljning och diskussion i de olika modulerna som arbetshypotes.

Vid en första anblick på grundskoledelen, digital kompetens, så ser jag många förslag, men jag ser ingenstans vilka förkunskaper och fördjupningar lärarna behöver göra för att kunna genomföra förslagen. Att jämföra alla moment som man genomgått och arbetat både teoretiskt och praktiskt i lärarutbildningen så funderar jag över om inte denna lärportal skjuter bredvid målet, när det gäller åtminstone digital kompetens. 

Jag ser tydligt att den här ansatsen med, "kollektiv kompetensutveckling"och lärplattformen, främst som en metod att "utbilda" obehöriga på arbetsplatsen, genom återkoppling, dialog och reflektion i kollegiet.

Visst idéer är alltid välkomna förstås, även i det kollegiala lärandet, men nog kunde man ha tagit ett djupare tag i didaktiken. Här blir allt bara på en ytlig "konsultnivå", med min syn ,en teoretisk beskrivning och diskussion av alltsammans i tilltalet, även om plattformen är skapad för kollegialt lärande - i lärandekunskap. Kollegialt lärande blir ett "paraply" av olika saker, som man enligt Lärportalen kan välja mellan:

"Det finns ett antal olika metoder som skulle kunna samlas under termen kollegialt lärande, till exempel learning study, lesson study, auskultation med återkoppling och kollegial handledning. Vilken modell man väljer måste bero på förutsättningar och vad som passar bäst i det sammanhang man befinner sig i. (Skolverket om kollegialt lärande)
Att se är inte detsamma som att göra är min tes!