"Läsåret 2016/17 har andelen lärare med pedagogisk högskoleexamen minskat inom nästan alla skolformer, jämfört med läsåret före. Den största minskningen har skett inom förskoleklass, grundskola och grundsärskola. Av de drygt 16 500 lärare, räknat i heltidstjänster, som har nyanställts det senaste läsåret saknar 57 procent pedagogisk högskoleexamen". (Skolverket 2019)
Genom att man från statsmakterna inte kraftfullt tagit sig an bristerna i de svenska utbildningssystemen medan tid var har man nu hamnat i en tid där svenska skolan urholkas inifrån. Skolverkets statistik visar att obehöriga som arbetar i skolan blir allt fler över tid.
Bilder www.google.com
Jag vill förstås inte skuldbelägga de personer, utan lärarutbildning, som söker sig till skolan för att göra en insats där. De kommer alla att besätta en "katederplats", och utan dessa skulle den svenska skolan bli utan många vuxna i skolan..Det är inte de som är ansvariga för resultaten i skolan utan skolhuvudmännen i stat och kommun.
Är läraren en lärare eller "en utbildare"?
När man nu talar om lärarkollegier, så är det lätt att konstatera att en förändring skett, sett till utbildning. Vi har nu legitimerade lärare, behöriga lärare, obehöriga personer med ämneskunskaper i olika delar, obehöriga personer utan pedagogiska kunskaper. Gemensamt för obehöriga är att de oftast saknar pedagogisk högskoleutbildning, men alla arbetar ändå i skolan.
"Mer än var tredje lärare som saknar pedagogisk högskoleexamen har anställts det senaste läsåret. Jag hoppas att de får en extra bra introduktion och stöd i arbetet och att de så småningom väljer att utbilda sig till lärare", säger Niclas Westin Skolverket 2019
Fortbildning på en "knivsegg?
Om man ser till många av Skolverkets utbildningar gör man inte alltid skillnad på den varierande utbildning som man har när man arbetar i skolan. Att då skapa kurser som i många fall ska uppfylla högskolekrav blir svårt. Risken blir att man måste lägga sig på en lägre nivå och skapa kurser som man genomför i de olika kollegierna. Ett ex på detta vill jag påstå att Skolverkets Lärplatform och kollegialt lärande. Att bara falla tillbaka på lokala ansatser, menar jag ger inte den höjd utbildningarna behöver ha - akademisk status.
"Tulipanarosor"
Jag skrev i ett tidigare inlägg om Skolverkets "tulipanarosor", att försöka få samhällsmedborgarna att uppleva att skolan nu är som den alltid har varit. Man pratar i "tulipanameningar" om kompetensutveckling som om inget hänt i skolans lärarkår. På vilken nivå skall man lägga dessa fortbildningar? Till vilka riktar sig utbildningarna?.
Kanske till obehöriga som arbetar ett år i taget, eller till behöriga som ska skaffa sig legitimation i olika ämnet? Då kan man inte förlita sig på "lokala" utbildningar initierade inom rektorsområdet som exempel.
Jag skrev i ett tidigare inlägg om Skolverkets "tulipanarosor", att försöka få samhällsmedborgarna att uppleva att skolan nu är som den alltid har varit. Man pratar i "tulipanameningar" om kompetensutveckling som om inget hänt i skolans lärarkår. På vilken nivå skall man lägga dessa fortbildningar? Till vilka riktar sig utbildningarna?.
Kanske till obehöriga som arbetar ett år i taget, eller till behöriga som ska skaffa sig legitimation i olika ämnet? Då kan man inte förlita sig på "lokala" utbildningar initierade inom rektorsområdet som exempel.
"Antalet behöriga lärare, med legitimation i minst ett undervisningsämne,
har ökat från totalt knappt 71 500 heltidstjänster föregående läsår, till drygt
73 400 heltidstjänster. Men den ökningen har inte lett till att andelen
behöriga lärare har ökat. Det beror på att det har nyanställts många utan
pedagogisk högskoleexamen som varken har eller kan få lärarlegitimation". (Skolverket 2019)
En uttalad ambition
Man har på flera lärosäten, nu lanserat lärarutbildningar, där man har en anställning som obehörig och läser teorikurser med 75 % fart på olika Universitet. Detta blir förstås en alternativ lärarutbildning efter ett antal år.
Men många är inte beredda att låsa sig i dessa långa kurser. Det skulle också finnas en annan väg med kortare kurser enligt en "kursplan" som stärker den enskilde obehörige i arbetet här och nu. Bättre lite utbildning än ingen alls för dessa. På så sätt kan man "slå två flugor i en smäll", genom att höja kvaliteten på undervisningen och kanske i det längre perspektivet intressera även dessa för yrket.
Skolverket trampar gamla stigar
Men skolverkets trampar på i gamla skor, och betraktar alla i skolan som lärare med lärarutbildning, verkar det. Man måste tolka det så, när man inte uttalar att utbildning måste börja där personen står. Detta sa den danske filosofen Sören Kierkegaard redan på 1800-talet.(Ur skriften Eftertanke: "Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna henne där hon är och börja just där".
Denna tes är väl utarbetad för våra elever, men Skolverket ser inte obehöriga personer i skolan också som"elever" till ett yrke. För dem verkar det enklare att inte låtsas om problemet. Samtidigt menar man då indirekt tydligen att lärarutbildning inte verkar betyda något om man jämför med obehöriga som hokus pokus blir "lärare", kan jag uppfatta.. Detta problem uppstår när man inte nämner saker och personer vid dess rätta namn.
Flera av mina kollegor säger allt oftare "att denna sk kompetensutveckling kunde jag varit utan". Den ligger allt ibland på en nivå långt under den akademiska. Synsättet att "bunta ihop" alla kategorier i skolan över en kam och genomföra någon slags kompetensutveckling, blir ofta inte effektivt. Detta resonemang har inget med människovärde att göra utan värdering av lärarutbildningar och möjligheten till en effektiv kompetensutveckling värd namnet, menar jag.
Man har på flera lärosäten, nu lanserat lärarutbildningar, där man har en anställning som obehörig och läser teorikurser med 75 % fart på olika Universitet. Detta blir förstås en alternativ lärarutbildning efter ett antal år.
Men många är inte beredda att låsa sig i dessa långa kurser. Det skulle också finnas en annan väg med kortare kurser enligt en "kursplan" som stärker den enskilde obehörige i arbetet här och nu. Bättre lite utbildning än ingen alls för dessa. På så sätt kan man "slå två flugor i en smäll", genom att höja kvaliteten på undervisningen och kanske i det längre perspektivet intressera även dessa för yrket.
Skolverket trampar gamla stigar
Men skolverkets trampar på i gamla skor, och betraktar alla i skolan som lärare med lärarutbildning, verkar det. Man måste tolka det så, när man inte uttalar att utbildning måste börja där personen står. Detta sa den danske filosofen Sören Kierkegaard redan på 1800-talet.(Ur skriften Eftertanke: "Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna henne där hon är och börja just där".
Denna tes är väl utarbetad för våra elever, men Skolverket ser inte obehöriga personer i skolan också som"elever" till ett yrke. För dem verkar det enklare att inte låtsas om problemet. Samtidigt menar man då indirekt tydligen att lärarutbildning inte verkar betyda något om man jämför med obehöriga som hokus pokus blir "lärare", kan jag uppfatta.. Detta problem uppstår när man inte nämner saker och personer vid dess rätta namn.
Flera av mina kollegor säger allt oftare "att denna sk kompetensutveckling kunde jag varit utan". Den ligger allt ibland på en nivå långt under den akademiska. Synsättet att "bunta ihop" alla kategorier i skolan över en kam och genomföra någon slags kompetensutveckling, blir ofta inte effektivt. Detta resonemang har inget med människovärde att göra utan värdering av lärarutbildningar och möjligheten till en effektiv kompetensutveckling värd namnet, menar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.