Finns det plats för
elevernas forskning i skolan? Frågan är viktig eftersom många utanför skolan menar att
den inte har i skolan att göra. De som avvisar denna pedagogiska metod som ”flum”, är de som menar att läraren vet bäst och ska förmedla det man kallar
kunskaper genom en dialog från "katedern". Bilden och uttrycket ”katedern” står
för en gammal traditionell bild av dagens skola. I verkligheten är det få
lärare idag som undervisar från ”katedern”. I stället är man rörlig i
klassrummet på ett uppsökande och stödjande sätt, men vi får ändå dras med denna politiska bild av skolan.
Skolforskningen har visat de
elevaktiva vägarna redan för 20-30 år sedan. Man har försökt visa vägar
till elevaktiva metoder som förstås kräver flexibilitet, mod och att våga välja
andra vägar - elevernas vägar. Skolans dilemma och framgång står
och faller med lärarnas roll i klassrummet, förutom ett gott ledarskap för
pedagogerna, anser jag
Problemet
är att få från politiskt håll egentligen kräver att den pedagogik som
används i klassrummen ansluter till nutida
samhällskrav. Skolan "tillåts" att göra en egen
resa, en resa som fokuserar på eleverna som objekt, och som leder tillbaka i
tiden, långt från det nuvarande samhället. Bilden av ”katederskolan” har varit
svår att bryta och åsikterna om den också. För de som förespråkar den säger ofta ”det var då man lärde sig, det gjorde jag”
Mångas bild av skolan än i dag
Bilder www.google.com
Skolans två pedagogiska
hinder som måste överbryggas för förändring är - lärarrollens
innehåll och inverkan av bilden av den traditionella gemensamma klassrumsundervisningen, menar jag. I den förvissningen är jag inte ensam utan en
stor del av den pedagogiska forskningen och erfarenheten visar detta. Men ibland
blir trycket på lärarna för stort, så man måste göra avkall på metoder, man tror
på och som man vet är effektiva. De högljudda utropen utifrån och åsikter om hur bra "katederundervisningen" var inverkar här.
Det
händer inte alltför sällan när pedagogiken och didaktiken politiseras, dvs
mångas tyckande om undervisning och skolans metoder blir viktigare än
professionens. Genom detta kommer man långt bort från sunt förnuft och lärarnas kunskap
och metoder, speciellt de elevaktiva.
Som
motvikt vill jag citera skolforskaren H-Å Scherp, som på ett
elegant sätt beskriver ett vanligt ”politiskt” nuläge i skolan. Han
säger: “Eleverna
tillbringar 9 år i grundskolan och svarar på frågor som de aldrig har ställt”. Detta
tål att upprepas ofta.
Dagens barn
och ungdomar har god kunskap i den digitala världen och dess möjligheter. När det gäller elevaktiva metoder som forskning och
PBL så är de digitala hjälpmedlen en förstärkning i lärandet, menar jag. En kunskap och färdighet som alltför ofta “väljs
bort” av skolan, då den inte passar in i den politisktraditionella klassrumsundervisningsbilden. Den
klassrumsundervisning som ofta kännetecknas av att alla gör samma sak
samtidigt, dvs det gemene man ofta likställer med "katederundervisning".
När man ska försöka åtgärda det man menar är ”felen”
med skolan. Så inriktar man sig nästan alltid
på att hitta “felen” hos eleverna när det gäller skolans resultat. Många menar
också att lärarna har stor del i att ”resultaten uteblir". Då lyser det politiska
ansvaret för skolan med sin frånvaro, där politiska beslut inte sällan har
skapat problemen eller förvärrat dem. Detta då kunskapen om skolans ”inre liv varit
för grund” för att kunna se problemen i hela dess bild.
Det
är tyvärr så att alla lärare inte är beredda att ”kasta sig ut” och anamma
elevaktiva metoder, där forskningen också finns. Men detta faktum är lätt att
konstatera och att göra allt lätt för sig. Man har skapat hinder, i mina ögon” - en övervakningsskola,. En skola som ”övervakar” elever och lärare så de agerar inom de politiserade
föreställningarna om pedagogikens ramar och dess statiska kursplaner.
Skolinspektionen ska kontrollera att man når kunskapsmålen och därefter rådgöra för att resultaten ska nås. Detta politiseras om man vill "åtgärda" skolans ”brister” med ”politiska metoder" från ett utifrånperspektiv, vilket blir mycket konstigt. Ganska ofta grundas de på antaganden och föreställningar om skolan och de snabba politiska "lösningarna"
Skolinspektionen ska kontrollera att man når kunskapsmålen och därefter rådgöra för att resultaten ska nås. Detta politiseras om man vill "åtgärda" skolans ”brister” med ”politiska metoder" från ett utifrånperspektiv, vilket blir mycket konstigt. Ganska ofta grundas de på antaganden och föreställningar om skolan och de snabba politiska "lösningarna"
Vill
du pröva elevforskning? Här kan du testa ett material som jag arbetat med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.