Grädde på moset - eller samma sak igen?

Så var man där igen med att "fingra" på betygen och initiera nya betygskriterier. Det blir som man skrapar bort "tårtans" översta lager och ersätter det med ett nytt. Det blir bara kosmetika om man ser till skolans pedagogiska innehåll, där företrädare för regeringen uttalade sig i veckan och sa att nu skulle man mera trycka på faktakunskaper. Är det en förhoppning att betygen kanske skulle bli högre, kan man undra?

Betygssystemens brister
Sanningen om betygsinnehållet är att inget betygssystem i världen kan mäta ett dynamiskt lärande i en process. Man kommer till samma sanning varje gång, där man måste luta sig mot fakta och påvisa/mäta och synliggöra dessa på något sätt.

Bilder www.google.com

Det är svårt att redovisa kunskaper i ett skolsystem, så någon typ av bedömning måste man ha. Att tro att detta nya "betygsfingrande" blir bättre än de tidigare är en öppen fråga. Det kommer troligen att följa samma ramar som alla tidigare system. Det viktigaste är att eleverna ska vara "mätbara" och att de kan visa synliga tecken på detta, kan jag konstatera.

Allt fler i skolan får inte sätta betyg
I dessa skoltider med allt fler obehöriga som inte får sätta betyg och legitimerade lärare som ska handleda i betygsättningen, kanske i klasser de inte har undervisat i en enda lektion blir konstigt. Genom sådana här ansatser blir man minst sagt orolig för skolmyndigheters åtgärder för att förbättra skolan. Har man inte förstått att, av de drygt 16 500 lärare, räknat i heltidstjänster, som har nyanställts det senaste läsåret saknar 57 procent pedagogisk högskoleexamen. (Skolverket

Professorer kunde inte tolka nuvarande betygskriterier.En bakgrund till att man vill byta betygskriterier kom i dagen på allvar då Stefan Sellbjer – docent i pedagogik på Linnéuniversitetet – lät 33 professorer göra ett blindtest och ta del av kunskapskraven i grundskolan respektive på högskolenivå. Resultatet väckte debatt i skolvärlden och nu aviserar regeringen en ändring av betygskriterierna.

Professorerna  skulle själva tolka svårighetsgraden i formuleringarna och därefter placera
kriterierna på rätt årskurs eller akademisk nivå. Resultatet var entydigt:

– "Det var lite absurt faktiskt. Det visade sig att de flesta rangordnade kunskapskraven från forskarutbildningen som lika svåra som de från grundskolan", berättar Stefan Sellbjer.

Efter en lång tjänstgöring inom skolan vet jag att vår skola ännu dras med en tro på att längre teoretiska förklaringar är bättre än kortare. Att teoretiska vinklar, gärna omfattande, är mera värda än praktiska lösningar och korta inlägg. Att det är så, för med sig att många människor har svårt att följa undervisningen. Vilket man med säkerhet vet, allt sedan grundskolans införande. Skolans språk vilar på gamla pelare som i många fall inte sammanfaller med språket och förklaringsmodellerna i samhället i övrigt, menar jag.

Lika svårt blir det för lärarna när det kommer till tolkning av vad som står i betygskriterierna, vilket i grunden inte blir likvärdigt när man kommer till ett resultat av dessa. Inget betygssystem hittills har varit "rättvist", detta nya blir det inte heller, kan jag ana.

Hur ska man då skapa rättvisa?
 Man menar att de nya betygskriterierna ska ta mera hänsyn till fakta och vara lättare att förstå. Åtminstone sa man så vid presentationen. Till slut kanske man kommer fram till att det enda "rättvisa" är en dator som ska reagera på faktaord som eleven avger muntligt eller skriftligt enligt avprickningslistor och poängsätta deras förekomst för att omforma dessa till en betygsmängd. Kanske en framtidsvision som redan påbörjats med central rättning av de digitala nationella proven. Ja vi får se.

Problemet är olösligt så länge människor ska bedöma människor, menar jag.