Problemen består och inget är nytt under solen

Det här är det tredje inlägget som visar att alla skoldelar vi brottas med i dag har sin grund i uttalade och konstaterande i ett historiskt perspektiv. Det finns oförenliga problem  som är de samma sedan 70 år där t ex lärares möjligheter att individualisera i sammanhållna klassgrupper anses inte vara optimala. Den stora frågan blir förstås då; Varför behåller man en skolmodell som man redan för 70 år sedan konstaterade som oförenlig för den enskilde eleven?

Skola för utvalda grupper redan på 1200-1300-talen

Redan på medeltiden i katedralsskolorna/domskolorna (Med Linköping år 1266, Uppsala 1291,Västerås 1309, Åbo 1326),  fanns 3 eller 4 steg/klasser som var avsedda för pojkar som företrädesvis skulle bli präster. Dessa steg var c:a 2 år men kunde bli längre om man inte nådde målen. Man började när man var 7 år och lärde att läsa, retorik, sjunga, skriva och kristendomens grunder. Intressant är skolstarten som fram till våra dagar har varit densamma.

Sammanhållen skola inget 1900-tals påfund
Sammanhållen skola är inget nytt påfund, utan från tankar som myntades redan på 1500-1600-talen

"Den tjeckiske pedagogen och författaren Jan Amos Comenius (1592-1670) (NE b. 4 s. 213) skrev omkring 1630 Didactica Magna, ”Den stora undervisningsläran”. År 1657 gavs den ut på latin i en utvecklad version. Det är en stort anslagen plan för en sammanhållen undervisning. En av grunderna är omnes omnia omnibus. Med det menas att alla skall lära allt av betydelse för allas gemensamma bästa. ”Alla”, omnes, gäller alla människor oavsett kön, rikedom eller samhällsposition". (NE b.4  s.214)

Man hade dock tidigt invändningar på sammanhållna klasser kontra den enskilde elevens studiemål efter andra världskriget. Men trots detta ansåg man att samhället behövde en gemensam undervisning för den nya tid man såg komma med gemensamma ansträngningar och gemensamt genomförande av samhällsprojekt för ett bättre liv för alla. Det gemensamma fick gå före individen. Man framhöll alltså samhällets vinster på bekostnad för den enskilde, inser jag. Det blev lite som att "Ändamålet helgar medlen". Men det förklarar inte varför man håller fast vid denna modell i skolan ända in i våra dagar?

Tvivel fanns från början
"Men olägenheterna av lärjungarnas sammanhållande i gemensam undervisning blir större allteftersom. Att även på högre stadier i en och samma avdelning anpassa lärogång och arbetssätt efter den enskilde lärjungens kapacitet och med hänsyn till hans studiemål är uppenbarligen omöjligt.” (SOU 1945:60 s. 39-40)

Det medeltida inflytandet på undervisning ville man bort från
"Den undervisningsmetodik skolan har härrör från medeltiden slår kommissionen fast. I den moderna skolan där demokratiska människor skall fostras är inte frågor-och-svar-metoden tillämpbar i större utsträckning. Undervisning måste skötas med en metodik som leder till kritiskt tänkande självständiga människor som samtidigt kan samarbeta och förstår lagarbetets värde". (SOU 1948:27 s. 2-3, 5-6)

Man ville också utveckla skolan från folkskolans gamla indelning och sätt att undervisa. Folkskolan skulle fortfarande vara en grundutbildning för alla. Skolans nuvarande indelning innan förskoleklassen förs till skolan myntades av 1948 års skolkommission. Där kraven på lärarnas utbildning fastställdes och elevernas indelning i stadier i en nioårig enhetsskola

9 årig skola skissades redan på 1940-talet

”Den nioåriga enhetsskolan bör enligt skolkommissionens mening vara uppdelad på tre stadier: ett i allmänhet treårigt lågstadium, där undervisningen bestrids av småskollärare, ett treårigt mellanstadium med undervisning av klasslärare och ett treårigt högstadium med undervisning huvudsakligen av akademiskt utbildade ämneslärare. (SOU 1948:27 s. 8)

Skolans byråkrati skulle motarbetas

Även idag lider skolan under byråkratisering har flera konstaterat. Vi märker detta genom blanketter och skriftliga redovisningar och uppföljningar och av schemaläggningens följdeffekter, I 1948 års skolutredning vill man motverka detta genom insyn av personer utanför skolan som skulle granska skolans verksamhet och skapa decentralisering.

"Från ämbetsmannastatens tid har demokratins samhälle ärvt byråkratismen. På skolans område likaväl som på andra samhällsområden gäller det för demokratin att lösgöra sig ur byråkratismens fjättrar. I fråga om skolan synes vägen vara ökat lekmannainflytande och decentralisering.” (SOU 1948:27 s. 15-16)

Kommunala skolor
"Den ökade decentraliseringen ser kommissionen att en kommunal skola borgar för. De lokala skolmyndigheterna föreslås få långtgående befogenheter". (SOU 1948:27 s. 1-17, 194-197). Man förespråkar en kommunal skola före en fortsatt statlig skola för att öka decentraliseringen för kommunerna för att utveckla skolan.

En reflektion

Skolstartsåldern, sammanhållna klasser, att elever är olika, anpassning av undervisningen, den enskildes studiemål kontra elevgruppen är gamla frågor vi känner igen även idag..

I vår tid diskuteras decentraliseringen baksida, där det fria skolvalet har konstaterats vara pådrivande och hjälpt till att snedfördela resurserna. Sammanhållna klassers begränsningar, kommunal skola, lärares svårigheter att individualisera, skolans byråkrati, lärares utbildning, undervisningsmodeller, fixeringen vid fakta är andra spörsmål som alltså är de samma i vår tid, som i folkskolans "barndom". Jag menar att den skolmodell man traditionellt valt rimmar illa mot de krav som ställs på eleverna. Trots ett antal läroplaner och kursplaner, omorganisation till skolverk, så  är man fortfarande långt från målet."En skola för alla"  Problemen är olösta?

Skolproblemen verkar vara eviga och det vi tror är nytt har redan funnits i skolhistorien som inriktningar och utvecklingsidéer. T ex att skapa kommunala skolor. med en övertro på faktakunskaper som ett mått i en kunskapsprocess
Detta trodde man 1948  var en lösning  på att kunna komma undan en statlig byråkrati för en statlig skola. Men genom att staten inte släppt sitt grepp om skolan, utan man fortsätter att  byråkratisera den fortlöpande, för kontroll och styrning. Snart har vi  status quo igen och tillbaka på ruta ett

Jag har ingen genial lösning på skolans problem, men ett vet jag. Vi kan inte hålla på i 70 år till och trampa på i samma fotspår, med de följder detta får.