Sorteras eleverna i skolan på flera sätt?

I mitt förra inlägg behandlade jag den uppdelning av elever som sker i skolan som grundar sig på personlig förmåga. Det finns också en uppdelning och sortering av elever genom sociala faktorer redan innan de börjar skolan.

Denna uppdelning och sortering av individer har visats i ett flertal forskningsansatser. Den börjar redan i familjen. Där visar man att det finns ett samband mellan elevers resultat och studiekarriär och föräldrarnas utbildning och yrke. Elever med akademiskt utbildade föräldrar läser vidare på högskolan i mycket större utsträckning än de vars föräldrar inte har någon akademisk utbildning.

 Sociologiprofessorerna Göran Ahrne, Christine Roman och Mats Franzén (2008) beskriver väl i boken Det sociala landskapet hur skolan fungerar som ett selektionsinstrument i samhället

"Det är i skolan individer via betygssättning sorteras på sin väg till olika positioner i vårt arbetsliv. Denna sortering sker i flera olika omgångar. En selektion som enligt Ahrne, Roman och Franzén kanske är den mest avgörande är valet av kurser och ämnen på högstadiet".

Bilder www.google.com

Till detta kommer en ny kraftfull faktor, "det fria skolvalet" som politisk var tänkt att fånga upp alla elever och ge dessa en bättre skola med bättre lärandemöjligheter. Flera med mig har nu sett facit på denna föreställning. I praktiken har det i våra invandrartäta förorter och samhällen blivit det motsatta förhållandet. I dessa områden bor ofta också de som har sämre möjligheter på arbetsmarknaden, de som kanske är långtidsarbetslösa i stor utsträckning. Skolorna i dessa områden blir också en sorteringsfaktor i samhället. då de oftast inte kan svara upp med tillräckliga resurser.

Forskning som utförts på sorteringsmekanismerna inom utbildningssystemet ger ytterligare ledtrådar till hur sorteringen går till. En större undersökning om snedrekrytering utförd av Robert Eriksson och Jan Jonsson 1994 (Sorteringen i skolan ) visade att hälften av den sociala bakgrundens påverkan på gymnasievalet berodde på högre betyg för barn från de högre samhällsklasserna, medan den andra hälften berodde på att barn från den övre medelklassen i mycket hög utsträckning väljer längre teoretiska gymnasielinjer även vid medelmåttiga betyg.

Föräldrarnas möjligheter

En vanlig förklaring på detta fenomen i vanligt tal är att högutbildade föräldrar bättre kan hjälpa sina barn med t ex skolarbetet. Men det finns inte någon entydig förklaring till varför barn med akademiskt utbildade föräldrar får bättre betyg.

"Ett tydligt huvuddrag i de förklaringar som lagts fram är att det förs över kulturellt kapital från föräldrarna till barnen under uppväxten och att det gör att barnen blir bättre förberedda för skolgången. Under skolgången är också läraren i sig från en akademisk bakgrund, vilket kommer att påverka möjligheterna för kommunikationen mellan lärare och elev. Det har också visat sig att ett större avstånd kulturellt från skolans verksamhet för barn gör det svårare för dem att acceptera och förstå de krav som uppstår i olika situationer i skolan". (Eriksson och Jonsson 1994)

Syftet med en sammanhållen skola var just att man vill ge alla elever samma möjligheter till lärande och utbildning. Tittar man tillbaka i historien och beskrivningar av skola och elever, så konstaterade man att människor är olika. Man säger också tidigare att det finns plats för alla i samhället om man följer sin egen "läggning". Man konstaterar att det finns en samling skolformer som vuxit upp när behov uppstått.

"Människor är olika konstaterade man redan 1944, i flera utredningar, vilket är 75 år sedan. "En del lär fort medan andra lär långsamt. Några föredrar praktisk undervisning medan några vill ha en teoretisk skolning. Som tur är har alla en plats att fylla i det komplexa samhället och det gör de bäst om de får följa sin egen läggning. Det rådande skolsystemet är en samling av skolformer som vuxit fram allteftersom behov uppstått, vilket - gett en svåröverblickbar och svåradministrerad organisation. Ambitionen är att hitta en skolform som kan ta tillvara det bästa hos alla för samhällets nytta". (SOU 1944:20 s. 45-94); (SOU 1945:60 s. 9-13).

Lärarnas svårigheter i sammanhållna klasser

Redan 1945 var man på det klara med de svårigheter lärarna har i sammanhållna klasser för att kunna individualisera, framförallt då klasserna är stora. Men man var då inne på någon form av nivågruppering för att lösa problemet. Även i våra dagar har man framfört tankar på nivågruppering i grundskolan. I grundskolan på 1970-talet fanns det många olika möjligheter, "vanlig klass", läsklass, obsklass, olika mindre grupper t ex.

"Men en differentiering av undervisningen inom klassens ram ställer mycket stora krav på läraren, i synnerhet vid undervisning i större klassavdelningar, och det är tydligt, att ett tillfredsställande resultat lättare uppnås i avdelningar, där lärjungarnas studieförutsättningar äro mer jämna. I den mån av anlagen betingade önskningar i fråga om skilda studiemål börja framträda, bli olägenheterna av lärjungarnas sammanhållande i gemensam undervisning större. Att även på högre stadier i en och samma avdelning anpassa lärogång och arbetssätt efter den enskilde lärjungens kapacitet och med hänsyn till hans studiemål är uppenbarligen omöjligt.” (SOU 1945:60 s. 39-40)

Att i grunden och i praktiken undervisa sammanhållet i klasserna då alla elever är olika, var ett problem och är ett problem för utbildningssystemet. Skolmyndigheter går som katten kring het gröt när det kommer till hur man ska möta problemet att elever är olika.

Skolverkets nuvarande "lösning"
Skolverkets lösning är extra anpassningar och särskild stöd. Extra anpassningar är en mindre ingripande stödinsats som normalt går att genomföra för lärare och övrig skolpersonal inom ramen för den ordinarie undervisningen.  (se 10 kapitlet 13 § skollagen) Det blir som jag ser det stöd light och särskilt stöd, dvs var går gränsen, för det ena och det andra? De extra anpassningarna faller ofta på lärarens möjligheter "att dela på sig".

Några exempel på extra anpassningar

• att planera och strukturera ett schema över skoldagen.
• ett undervisningsområde förklarat på annat sätt.
• extra tydliga instruktioner eller,
• stöd att sätta igång arbetet.
• hjälp att förstå texter.
• digital teknik med anpassade programvaror.
• anpassade läromedel.
• någon extra utrustning.
• extra färdighetsträning.
• enstaka specialpedagogiska insatser.

Vi lärare ser en typisk skrivbordsprodukt som inte har mycket med verkligheten att göra när det gäller tid. Ingen lärare, som oftast är ensam i många undervisningssituationer, kan möta dessa krav. Allt blir bara "kosmetika" på problemet som finns kvar olöst även nu. Även med flera personer i klassrummet kvarstår problemet ibland med tiden och möjligheterna, kanske ett antal elever som behöver"extra anpassningar". kanske då med hjälp av en obehörig utan högskoleutbildning i pedagogik. Ingen elev är hjälpt av att "tilldelas" extra anpassningar man inte hinner med.  Man säger från skolansvariga som vanligt, "gör så här och så fäster de blicken vid horisonten"