Kan man prata en skola till bättre resultat?

Inom ramen för januariavtalet tillsätter regeringen och samarbetspartierna två utredare med uppdrag att se över lärarutbildningen.

”Utredningen slutredovisas i mars nästa år och väntas innehålla förslag på hur lärarutbildningen kan reformeras och kvaliteten stärkas. Utredarna ska bland annat titta på om den kompletterande pedagogiska utbildningen kan förkortas för att locka fler”. (Skolvärlden 2019)

Pedagogik i skolan omodern?
Som mångårig lärare blir man helt häpen då man ser och hör detta. Att minska den pedagogiska utbildningen i ett yrke som i högsta grad bygger på pedagogiskt kunnande. Om man drar en parallell med yrken inom byggbranschen och tar bort kunskapen att läsa ritningar och tolka vad som ska utföras, då förstår man att man givit upp skolan. Man säger det inte rent ut men utredningar och fagert tal lyser igenom.

Jag upplever att man mest bara försöker leda bort skolans kris genom att bara prata om saker man egentligen inte tror på. Ibland kan jag tycka att man ska ta bladet från munnen och säga rakt ut hur det står till med skolan. När man uttalat ordet kris, då först kan vi få en utveckling.
Att bara prata på om ditt och datt och vad man ska göra med bara ord, då finns ingen återvändo, anser ag.

Bilder www.google.com

Antalet personer som vill bli lärare minskar
Enligt en rapport från Universitet- och högskolerådet (UHR) minskar det totala antalet sökande till landets lärarutbildningar. Sedan 2015 har antalet behöriga sökande minskat med 15 procent.

Om man väljer vägen att försämra lärarutbildningen till förmån för flera sökande, så funderar jag på hur man ska upprätthålla och förbättra kvaliteten för eleverna? Det här blir en ”smygväg” in i läraryrket, som "lurar" att blir en arbetsmarknadsåtgärd. anser jag.

Jag menar att det inte räcker att vara ”trevlig och snäll” i skolan om man missar utbildningens syfte och inte kan medverka till ett bra lärande för eleverna

”Universitetskanslersämbetet har det senaste året granskat lärarutbildningarna och resultatet borde vara en varningsklocka. Hälften av utbildningarna underkänns. Bristfälliga utbildningar måste avvecklas”.  (GP 2010

UTBILDNING = utbildning?
Som vän av ordning kan man fråga sig om man försämrat utbildningarna eller om de som går lärarutbildningarna inte kan tillgodogöra sig innehållet? Det går lätt att konstatera att avhoppen från utbildningarna är avsevärda om man följer med i nyhetsflödet.
Under ett antal år har man inte ställt några högre krav på de studenter som söker in på lärarutbildningarna om man ser till de intagningspoäng som tillämpas. Även här kan man misstänka att brister i studiegrunderna kan spela in.

I praktiken har man då två val, att upprätthålla kvaliteten på utbildningarna och förlora studenter genom avhopp, eller sänka nivån och behålla flera kvar i utbildningarna.

Många hävdar motsatsen
”Lösningen på lärarbristen kan således inte vara att utöka antalet platser på lärarutbildningarna. Den primära åtgärden måste vara att få fler lärarstudenter att fullfölja sina studier vilket görs bäst genom att ställa höga krav redan innan personen i fråga antas till högskolan. Därefter måste utbildningen förbereda de blivande lärarna inför yrkeslivet och den verklighet som väntar dem. På så sätt blir inte bara avhoppen färre — chanserna för att locka till sig rätt personer till utbildningen ökar också” (Borås tidning Ledare 2019)

Detta menar jag blir ett önsketänkande och en tillbakablick till en gången tid. Jag menar att problemet är större än så. I den komplexa bilden, finns både status, bra löneutveckling och karriärmöjligheter med och framförallt en god arbetsmiljö.

Strukturella löneskillnader
”Det finns tydliga strukturella löneskillnader mellan branscher, sektorer och yrken i samhället. I branscher och yrken där flest kvinnor arbetar är lönerna generellt lägre än där flest män arbetar. Detta gäller även för män i traditionellt sett manliga yrken som arbetar inom kvinnligt dominerad sektor”. (Eva-Lis Sirén Förbundsordförande Lärarförbundet 2010)

 

Jag kan väl konstatera att detta som sas 2010 fortfarande gäller. Indirekt har man sett att män oftare väljer bort läraryrket, ofta på grund av löneprofilen och arbetsförhållandena. Detta har uttalats i olika intervjuundersökningar för att utröna bakgrunden.

 

I dagsläget är man hänvisad till konstgjord andning.
Man har av nöd ansett att man måste tillsätta ”lärarassistenter” i skolan som kan avlasta lärarna i rutinuppgifter. Till detta kommer allt fler obehöriga som tar plats i klassrummen som obehöriga "vikarier" utan eller lite pedagogiska och didaktiska kunskaper. Båda dessa åtgärder blir som jag ser det "konstgjord andning" och är ingen framtidsväg. Då  fler obehöriga tillförs skolan.

 

Tåget för skolan har nog tyvärr gått.
Jag är av naturen inte någon pessimist, men i detta fall kan jag nog konstatera faktum. Att återupprätta lärarnas status, så att de duktigaste studenterna vill bli lärare är nog tyvärr en stor portion önsketänkande.

Om jag ska vara uppriktig har ”utbildningstågen” gått förbi för många stationer utan att stanna, där man kunnat göra uppriktiga analyser och vidtagit verkliga åtgärder. Att bara låta tågen gå har politiker och myndigheter tillåtit med öppna ögon, menar jag

Man kan inte prata skolan ”tillrätta”
En sak vet jag med bestämdhet, att det inte går att prata om skolan och får den på "rätt köl" igen. Allt fagert tal från politiker och myndigheter skymmer alltmera verkligheten och fördröjer kanske avgrunden ett tag till. De flesta medborgare vet ändå att det snart är kört  för skolan i sin nuvarande form, det jag menar med en pedagogisk skola.

 

.... Å så verkligheten
Verkligheten är denna, nästan 80 000 utbildade lärare saknas snart, mycket förlorad yrkesstatus, förlorad löneutveckling mot andra akademiska grupper och en undermålig arbetsmiljö..
Det värsta är dock menar jag att lärarna lämnats och blivit ”villebråd” i samhället, där många tro sig veta bättre, trots att man ofta inte har insikter i det man har åsikter om.

Skolan genomsyrar hela samhället det vet alla som gått i skolan. Men att. som utomstående" genom detta veta bäst, och tillåtas veta bäst tillför ingenting till skolan. Man måste förstå att dessa personer  oftast ser med "barnets ögon eller ungdomens ögon" när man betraktar skolan. Uttrycket "när jag gick i skolan då...." har vi lärare hört alltför ofta. Detta är ingen lösning på problemet tyvärr.