Återpublicering
Rubriken beskriver vad som hänt i skolan sedan 1990-talet fram till nu. 2019 hittade LO-utredaren Mattias Samuelsson en OECD-rapport från 1992, som beskrev vad som kan hända i svensk skola om man gör för drastiska förändringar på kort tid. OECD förutspådde vad som kunde hända redan 1992. Nu ser vi resultatet och det mesta har införlivats
”Krisen inom den svenska skolan är självförvållad. Politiska beslut har banat väg för det katastrofala systemskiftet. Motiven var ideologiskt grundade, en naiv tro på marknadens välsignelse. I själva verket fanns redan från början tunga argument för att systemskiftet skulle slå sönder en fungerande skola. Inte minst stod OECD för den sakkunskapen. Då begravdes rapporten. När den nu har dykt upp 27 år senare tigs den ihjäl. Ingen av de politiker som var ansvariga för friskolereformerna har hittills kommenterat innehållet”. (Dagens arena 2019)
Som vanligt när man upptäcker gamla rapporter så finns ofta en stor portion sanning i dessa, så även i denna. Ibland kan de till och med vara en skakande läsning. Det intressanta med denna rapport är att den varit "försvunnen" sedan 1992. "OECD skickade rapporten till den dåvarande borgerliga regeringen under ledning av Carl Bildt, men den råkade försvinna och blev inte diarieförd" (Dagens arena 2019). Som tur var har OECD ordning på sitt arkiv, där låg den kvar.
Om detta förfarande av den dåvarande regeringen också var en mörkläggning eller ett förbiseende kan man spekulera över.
Bilder www.google.com
Bakgrund
Vi minns alla att under det tidiga 1990-talet genomfördes stora reformer för den svenska skolan inom loppet av ett fåtal år. Dessa skulle få konsekvenser inte bara för skolan men också samhället i stort. Först genomdrevs kommunaliseringen av grundskolan av den dåvarande skolministern Göran Persson. Därefter genomdrev regeringen Bildt friskolereformen.
I denna rapport 1992 riktade OECD skarp kritik mot hur reformerna hade drivits igenom och varnade för dess konsekvenser. Äldre skolreformer hade lämnats av större statliga utredningar och kommissioner. De nya reformerna verkade ha hastats fram av politikernas ideologiska nyckfullhet. OECD uppmanade Sverige att iaktta försiktighet och inhämta erfarenheter från andra länder som drivit igenom liknande reformer. Bland annat Australien, som visade på att liknande reformer lett till bristande likvärdighet.
”OECD påtalade sin rapport att det fanns stora risker med decentraliseringen av den svenska skolan då den var illa förberedd och det fanns oklarheter ute i kommunerna kring styrningen av skolan. Det uttrycktes också farhågor om att decentraliseringen var ett sätt för staten att frånsäga sig ansvaret för skolan men framförallt att det som svensk skola var internationellt mest känd för, likvärdigheten i kvalitet, skulle bli lidande”. (Hamid Zafars Skolvärlden 2020)
Profetior slår sällan in men denna gjorde det
Vidare framgår av rapporten att OECD påtalade för regeringen att friskolereformen var alltför hastigt framtagen. Detta ska ha avfärdats av politikerna som menade att det på sin höjd endast skulle gå 3--5 procent elever på friskolor. Idag går drygt var fjärde gymnasieelev i friskola och 15 procent av grundskoleleverna.
OECD frågande varför Sverige vill genomföra en dramatisk förändring av den svenska skolan med tanke på att den präglas av både goda resultat och en hög grad av likvärdighet. OECD hänvisar också till internationella erfarenheter som visar att närmandet till marknaden kan leda till ökad segregation. Dessutom var OECD kritiskt till att genomföra långtgående reformer utan grundliga utredningar, utan konsekvensanalyser och utan någon form av praktiska tester.
Så här i efterhand, när vi har facit i hand blir allt mer oförståeligt och närmast beklämmande att man genomförde dessa förändringar. I Pisa-testet 2006 börjar kunskaperna hos de svenska eleverna i läsning, matematik och naturvetenskap att tydligt sjunka. I testet 2009 kommer nästa nedgång, Sverige förvandlas till ett genomsnittligt OECD-land. I testet 2012 kommer den mest dramatiska försämringen. I Pisa-testet 2015, var man tillbaka till nivån från 2009. Nu i Pisa 2018 vet vi ju alla hur diskussionen går och vilken bakgrunden är.
”Allra mest anmärkningsvärt är när OECD frågade regeringsrepresentanter hur de skulle motverka de olikvärdigheter som kunde bli resultatet av reformerna. Svaret blev att det svenska folket inte skulle tillåta ett ojämlikt skolsystem. Politikernas hybris återkommer som en röd tråd i rapporten. Det löser sig. Inga isberg ska kunna stå i vägen för fartyget!” (Hamid Zafars 2020)
Rapporten fanns i OECD:s arkiv
Vad jag har uppfattat så har jag aldrig tidigare sett eller hört om denna rapport. Det troliga svaret på det är att den inte harmoniserade med den politiska uppfattningen i ett känsligt läge. Men vad värre är att ansvariga politiker inte reagerat under resans gång och visat farhågor att skolreformerna kanske kommer att gå på sned. Om man läste rapporten så skulle man nog tagit sig en funderare till om man skulle vänta med friskolereformen och gjort noggranna analyser.
Det går inte att backa bandet men rapporten kan lära oss några saker. Att skolan är för viktig för att experimenteras med. Men visst hade det varit klädsamt om våra inblandade politiker kunde erkänna misstagen och ta på sig ansvaret. Därefter ta tag i skolan och föra den framåt mot en skola för folket igen, en skola med verklig kvalitet. Nu tjatas det bara om hur ojämlik skolan blivit, men inget görs. Medborgare tillåter inte en ojämlik skola, sa politikerna då, i samband med utredningen. Men medborgarna lämnades i sticket, anser jag, av marknadsinriktade politiker.
Källor
Dagens arena 2019 Rapporten som försvann
OECD-rapport 1992 ”Review Of Education Policy in Sweden
Zafars Hamid Skolvärlden 2020, Så nedmonterades den svenska skolan



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.