Finns verklig elevdemokrati i skolan?

Om man ser i stort på skolan kan man förstå att i ett demokratiskt samhälle finns en demokratisk skola och så slår man sig kanske till ro med det. Men, säger vän av ordning, då demokratiuppdraget är nära sammankopplat med värdegrunden som är beskriven i läroplanens första del, är denna koppling stark eftersom värdegrunden är demokratisk och bygger på demokratiska värden konstaterar man.

”Dessa  värden  som  står  i  värdegrunden  är: individens  frihet  och  integritet,  alla  människors  lika  värde,  människolivets  okränkbarhet, jämställdhet  mellan  kvinnor  och  män  samt  solidaritet  med  svaga  och  utsatta”  (Skolverket, 2011,  s.  7)

Detta är det demokratiska samhällets ramverk för skolan i vilket de flesta instämmer.

Om man bryter ner de demokratiska begreppen till nivån – elevdemokrati, då blir bilden mera komplex, för att inte säga diffus, menar jag

"Begreppet elevdemokrati används frekvent av Skolverket, men har ingen specifik definition. Den operationalisering av begreppet som den aktuella studien använt sig av går hand i hand med den som Eda kommuns (2018) gymnasieskola använder sig av som innebär att begreppet elevdemokrati definieras som att samtliga elever har rätt att uttrycka sig utan att i skolan behöva känna rädsla kring vilka följder detta kan leda till". (Sara Larsson Mittuniversitetet 2018)

Demokratiarbetet i skolan
Demokratiarbetet sker på olika nivåer i skolan kan jag konstatera. Dels som en demokratisk fostran och angreppsätt i skolan och dels som ett demokratiskt inflytande i lärandet. I den första delen finns t ex klassråd, olika grupper skapade där eleverna ska förstå och arbeta med det allmänna demokratibegreppet.

För  att  elever  ska  kunna  ha  ett  reellt  inflytande  menar  Skolinspektionen  (2012:9,  s.  8)
”Ett tillåtande  och  öppet  klassrumsklimat  är  en  förutsättning  för  att  samtliga  elever  ska  komma  till tals,  alla  elever  ska  inkluderas  och  ges  möjlighet  att  uttrycka  sina  åsikter  och  tankar  samt  att motivera  dessa”.

Bilder www.google.com

Pedagogerna i  Lelinges  (2011,  s. 160-172) studie  menar  att  det  finns  en  risk  att  det  i klassråd  kan  utvecklas  en  skendemokrati,  eftersom  pedagogerna  ibland  inte  ställer  sig  bakom elevernas  gemensamma  vilja och vald väg.

Denna slutsats  kommer  även  Lelinge  (2011, s.174)  fram  till,  han  menar  att  demokrati  måste  göras,  i  en  levande  demokratisk  miljö, demokrati  går  alltså inte  att  "pluggas”  in och  utgångspunkten i  den demokratiska miljön måste vara  elevernas  intressen,  engagemang  och  erfarenheter i elevernas verklighet. 

Tholander  (2005)  har  genomfört  en  undersökning  som  handlar  om  hur demokrati  görs  i  skolan  utifrån  att  ha  studerat  grupparbeten  på  högstadiet  som  han  menar  är en  demokratisk  arbetsform.

Den slutsats man kan dra är att demokrati och demokratiska arbetssätt måste ”arbetas” in, de kan inte pluggas in säger forskare samstämt. Att elever ska kunna medverka och inverka på sitt eget lärande måste ske från en solid demokratisk plattform, där elever ser sina möjligheter

Ett demokratiskt lärandeklimat
Trots många fina skrivningar i våra läroplaner, stannar ofta det demokratiska elevinflytandet på papper. Jag menar att de pedagogiska metoderna kan vara mycket begränsande för lärandet. Till detta kommer de krav på kursplanerna som lägger på lärarna och förstås på eleverna. Flera av dessa ger sken av att vara elevdemokratiska, men som är till sin största del styrda av lärarna. Jag vet inte hur många gånger jag hört kollegor säga ”så här vill jag egentligen inte arbeta med undervisning”

Om man tillämpar ”frågor och svar - arbetssätten” finns lite utrymme för elevdemokrati och elevens möjligheter att påverka sitt eget lärande, menar flera skolforskare.

Jag menar att tidsfaktorn är mycket styrande i skolan. Lärare uttrycker att arbeta demokratiskt med verkligt elevinflytande behöver tid, tid som de upplever inte finns. För att elever ska kunna arbeta optimalt inom sina förutsättningar fordras tid för samtal och löpande dialoger som måste få ta den tid de tar.

Demokratins kärna
Dewey J  (1912/1999,  s. 127)  tankar som koppling  mellan  demokrati  och  utbildning  grundar  sig  på  hans uppfattning  av  att  folket  i  ett  land  med  demokrati  måste  ha  utbildning  så  att  valet  av  ledare  är ett  val  baserat  på  kunskap,  detta  för  att  väcka  det  frivilliga  engagemang  som  krävs.  

”Eftersom  ett  demokratiskt  samhälle  förkastar  principen  om  en  utifrån  hämtad  auktoritet,  måste det  finna  en  ersättning  i  frivilligt  engagemang  och  intresse,  och  det  kan  skapas  endast  genom utbildning”  (Dewey,  1912/1999,  s.  127).  

Demokrati startar i det lilla perspektivet
I de övergripande demokratibegreppen finns allt som ett demokratiskt samhälles grundstenar vilar på. Jag menar att demokratisk ”fostran” startar med elevens möjligheter att demokratiskt påverka sitt eget lärande. Detta sker förstås i dialog med läraren, men med stigande ålder bör mera ansvar överlåtas till eleven själv. Detta betyder ju inte att man ska förkasta läroplan och kursplaner, utan visa på de möjligheter som finns.

Har vi missat poängen?
Om vi inte börjar lära där vi står och utifrån detta finner vägen så kvittar det hur mycket vi arbetar med överbyggnaden ”demokrati” som en papperstiger. Det blir bara ett abstrakt begrepp utan verkligt innehåll för eleverna om det inte gäller dem själva. Vi kan inte bara tala om demokrati om den inte finns elevdemokrati i det lilla formatet, som inbegriper det egna lärandet.

Källor

Axelson L, Waaranperä M (2013) ”Demokrati finns knappast i skolan”

Dewey, J (1912/1999).  Demokrati  och utbildning.

Larsson S (2018) Elevdemokrati i teori och praktik

Lelinge,  B (2011).  Klassråd: ett socialt  rum för demokrati  och utbildning: om skola och   barndom i förändring.  Licentiatuppsats Malmö:  Lärarutbildningen: 2011

Skolverket ”Demokrati i skolan”

Skolinspektionen  (2012:9,  s.  8)

Tholander, M (2005). Värdegrund,  demokrati  och inflytande  ur ett   elevperspektiv.  I  Utbildning och Demokrati. 14(3), 7-30.