Ett ”problem” som många skolforskare pekar på är den ”tysta kunskap” som är alla lärares arbetsredskap och som är motorn i lärandet. Tyst lärarkunskap är i stora delar personlig, vilket komplicerar hur forskare kan synliggöra den. Själva begreppet är intressant i lärarprofessionen och flera forskare menar att den är central. Problemet med tyst kunskap är att den inte går att mäta och då kan den inte vara ett kriterium i löneförhandlingar. Inte heller kan utomstående skoldebattörer greppa begreppet utan ser då bara på de yttre synliga faktorerna.
”Att kunskapen är tyst betyder
inte, enligt Polanyi, att den inte skulle gå att uttrycka. Vår tysta kunskap,
som för det mesta fungerar utan att vi tänker på den, kan med fördel plockas
fram för att bli föremål för reflektion och medveten, kritisk granskning, för
att därefter i förädlad form återföras till sin tysta dimension. Att den tysta
kunskapen kan uttryckas innebär dock inte att kunskap inte kan fungera tyst
utan att vi någonsin artikulerat den”. (Magnusson
1998)
Magnusson kommer i sin avhandling fram till
att:
# lärare är ofta mycket oklara
över vilka specifika lärarkunskaper de har, utöver sina akademiska, rationell
och formaliserade kunskaper
# när de formulerar sina personliga lärarkunskaper har de en tendens att
förminska betydelsen av dessa
# kunskapen som lärarna använder i sitt arbete är väldigt personlig och det
råder en tydlig samstämmighet mellan ord och handling.
# lärarkunskapen utvecklas i ett
samspel mellan de egna intentionerna och den verklighet lärare möter på
arbetsplatsen
# lärare uttrycker sin kunskap på så varierat och personligt sätt att
det blir omöjligt att formulera en allmängiltig beskrivning av lärares kunskap
Tyst kunskap
I den svenska samhällsdebatten har begreppet ”tyst kunskap” ofta använts som
ett honnörsord men det är naturligtvis inte bara det vi verkligen menar med
kunskap som fungerar tyst. Även vanföreställningar, fördomar, känslor och
färdigheter har en tyst funktion hos människor som det är minst lika viktigt att bli medveten
om. Detta gör att uttrycket inte är entydigt utan det måste analyseras i olika
situationer, och sättas in i sitt sammanhang för att utröna i vilken mening man använder begreppet.
Inga-Lill Vernersson
behandlar också tyst kunskap i sin rapport, "Vad gjorde speciallärarna
egentligen? (1998). Hon delar i rapporten in speciallärarnas kunskaper i två
huvudkategorier; kunskaper och social kompetens. Den sociala
kompetensen delar hon i sin tur in i tre undergrupper:
1. Personlighet - egenskaper som tålamod, uthållighet och
nyfikenhet
2. Tyst kunskap – kunskap som utvecklats i ett
kommunikativt förhållande till elever och kollegor och som bygger på
erfarenheter från undervisningen. Denna kunskap kännetecknas av uppmärksamhet
och en känsla för situationen.
3. Erfarenhetskunskap – denna kunskap utvecklas, förändras
och fördjupas genom att prövas i praktisk undervisning.
”Vernersson hänvisar i sin
rapport till Benner som menar att de ”tysta kunskaperna och personligheten
utvecklas och förändras genom de erfarenheter som läraren upplever i skolan och
i livet. Erfarenheter av olika slag ger läraren en större handlingsberedskap
och förmåga att bedöma en situation eller ett problem” (Vernersson, 1998, s
33). Enligt Vernersson tillhör tyst kunskap de kunskaper som är svårast att
avgränsa”. (Beijer 2000)
Erfarenhet
Med tiden blir läraren mer erfaren och vågar då tillåta sig
mera okonventionella lösningar. Från att som nybliven lärare låta regler och
metoder styra handlandet vågar man som lärare så småningom ta allt mer hänsyn till
situationens förutsättningar. Efter några år i yrket kan man planera sitt
handlande utifrån ett mera långsiktigt perspektiv och känslighet för
situation ökar - utvecklar sitt ledarskap.
Denna process brukar jag kalla ”att finns sig själv”. Jag
har ofta hävdat att det tar några år att ”bli lärare”, då man släppt
inflytandet av den dokumentation man skaffat sig under utbildningen, med ofta andras lösningar. Nu menar jag inte att det är fel att falla
tillbaka på dessa i ovana situationer. Poängen med mitt resonemang är att man så
småningom frigör sig från andras sätt att möta en situation och alltmer övergå
till sina egna lösningar.
Ledarskap
”Ledarskap är inte en talang som
man har eller inte har, utan en förmåga eller kompetens som man
utvecklar genom kunskap, erfarenhet och reflektion. Egenskaper som visat sig
vara vanliga hos väl fungerande ledare är; ganska bra självförtroende, förhållandevis
god balans, vilja att ta ansvar, prestationsinriktning, social kompetens och
ett lagom mått av intelligens”. (Nilsson
1993)
Ledarskapet i klassrummet är viktigt och i högsta grad personligt. Jag fick som nybliven lärare rådet av en äldre kollega: ”Du måste vara dig själv, du kommer ingenstans om du imiterar någon annan. Dina elever avslöjar dig inom en minut”. Genom att jag följde detta råd, så förstår jag nu i efterhand vilken nytta det gjorde och hur mycket lättare det blev för mig.
Beijer K (2000) Tyst kunskap, ledarskap och
kommunikation i klassrummet
Magnusson A (1998) Avhandling Lärarkunskapens uttryck
Nilsson B (1993) Individ och grupp.
Nilsson, B & Waldemarson A-K.(1994). Kommunikation – samspel mellan
människor.
Vernersson I-L (1998) Vad gjorde speciallärarna egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.