Som vanligt när det ska sparas inom kommunernas budget, så inriktar man blicken på att spara på skolan, typiskt tänkte jag säga. Att man ser en möjlighet här, beror på att resultatet av besparingen inte syns förrän långt senare.
”Det dyraste ett land kan göra är
att spara på sin skola” (Johanna Jaara Åstrand, ordförande i Sveriges Lärare 2023)
Bilder www.google.com
I flera kommuner kommer förslag på att man ska se över ”tvålärarmodellen”, i
syfte att "spara" på lönekostnader och avskaffa denna modell eller åtminstone minska den.. De lärare som prövat på
att arbeta i par är både oroade och besvikna, då resultaten anses vara överlägsna det som en ensam klasslärare kan åstadkomma i en klassgrupp.
Tvålärarmodellen är en utvecklad pedagogisk utbildningsmodell
Tvålärarmodellen är en utveckling av undervisningsmodellen och riktar sig mot en sammanhållen elevgrupp. Tidigare var det vanligt med en klasslärare som undervisade i de flesta ämnen och en "utifrån" tillkommande resurs för enskilda elever i grupp eller enskilt.
Inget i tvålärarmodellen utesluter specialinsats från speciallärare vid behov, det ska sägas.
Lärararbetet
Organisatorisk nivå
Stärker lärarna i vardagsarbetets början, i planering, är bollplank och pedagogiskt
utbildande. Ger möjlighet till att "skola" in till "en pedagogiskt utvecklande modell". MEN att arbeta som "Klasslärare" i en mindre grupp tillför inte några större pedagogiska förtjänster än att arbeta i en större. Problemen är likartade.
Pedagogiskt utvecklande nivå
Pedagogiskt utvecklande genom en bredare syn i pedagogik och didaktik genom den
dialog som måste föras mellan lärarna i vardagen är lösningen, menar jag.
I början menar jag, fanns det missuppfattningar
med tvålärarmodellen, här är några.
1. Två ”undervisande” lärare i t ex två mindre klassgrupper
2. En lärare undervisade och den andre observerade och utvärderade elevernas
svårigheter till grund för insatser bland annat
3. Framförallt för vuxenkontakt i klassrummet, samt för delning av administrativa lärararbetet
Gemensam bild
”Sambedömning” och analys är ju nödvändiga för att få en
bild av elevernas lärande som en samstämmig bild. Denna del är mycket vidare än
delning av lärararbetet. Att vara två vuxna i klassrummet berikar förstås som en följd genom arbetet med eleverna..
Lärarnas roller i tvålärarmodellen enligt min
erfarenhet
Jag använder ordet roller när jag beskriver lärarnas ansatser och
undviker klasslärare och resurslärare som begrepp. Då jag menar att de senare
blir begränsande i mina ögon.
De roller jag framhåller är klassundervisare/resursroll
och en andra resursroll, vilket jag menar bättre speglar hur man
arbetar.
Undervisningsmodeller i tvålärarmodellen
När man undervisar i ett två lärarsystem så kan det var mer eller mindre
pedagogiskt effektivt, om man inte tänkt igenom och planerat arbetet "smart", anser jag. Två mindre "klasser" tillför inte så mycket pedagogiskt.
Med att arbeta organisatoriskt menar jag att man ibland t
ex delar upp klassgruppen i två grupper, där lärarna arbetar en tid enligt rollen
klassundervisare. Detta menar jag tillför ganska lite rent pedagogiskt, annat
än att arbeta med en mindre grupp och kanske få bättre uppsikt och några minuter mer för varje
elev. (Måste sägas igen) Kan dock bli nödvändigt att inledningsvis arbeta så här , måste sägas, om det främsta syftet är
att styra till arbetsro och möjlighet att gruppera grupperna inför fortsättningen. Denna
undervisning kan vara en övergångsfas till den senare.
Jag vill förorda det jag kallar flexibel pedagogisk ansats, som styrs efter det pedagogiska behovet och elevernas möjligheter. Varje lektion kommer till sitt innehåll att vara skräddarsydd genom att lärarna bestämt sina roller och insatser i sin planering innan lektionen börjar. Rollen som klassundervisare bör skifta mellan lärarna beroende på intresse och fallenhet.
Några exempel en flexibel pedagogisk ansats på
en ”vanlig” lektion
1. Lärare klassundervisare/resursroll leder till ex en inledning på en
lektion med en genomgång. När denna är klar byter läraren till sin resursroll
och får hjälp av den andre läraren med sin resursroll. Poängen är att
eleverna har tillgång till två lärare för personlig handledning i lärarbetet. I detta första fall inget konstigt utan vanligt lärararbete.
Kort återkoppling i slutet på lektionen – anteckna gärna
vad eleverna tyckte var svårt. Underlag inför nästa lektion.
B-skolmetodik med ämnesväxling ger effektivare
möjligheter anser jag
2. Eftersom
jag också arbetat som B-skollärare menar jag att det finns erfarenheter där som
kan förstärka lärandet i en ”vanlig” A-klass och frigöra ökade resurser. Då man främst använder B-metodiken när man behöver skapa
optimala möjligheter för lärande. Detta menar jag är en bra möjlighet som man
ska beakta. (B-skolmetodik fanns/finns oftast på ”landet” då en klass kunde
innehålla mer än en årsgrupp ex år 3 – 4).
Bakgrunden är att i en B-skola måste lärare skapa utrymme ”ämnesväxling”
för att t ex "frigöra sig" och kunna undervisa i engelska med åk 4 medan åk 3 har t ex skrivövningar (Färdighetsträning) eller något annat som inte behöver lärarens hjälp.
Principen är densamma i en ”vanlig” klass för dig, som om det vore en B-klass.
Klassen indelas i två grupper. Den ena gruppen ska ha matematik, (vid ex svårare
avsnitt) den andra gruppen har då exvis skrivövningar (Färdighetsträning). Lektionen efter byter
grupperna.
Matematikgruppen
består då av ex 10 elever. Lärare klassundervisare/resursroll har en
genomgång i början på lektionen. Efter den går denna lärare in i sin resursroll
och får hjälp av den andre läraren i sin resursroll. Poängen med
detta är att gruppen på 10 elever nu har två lärare som resurs under detta matematikpass.
Kort återkoppling i slutet på lektionen – anteckna gärna vad eleverna tyckte var svårt. Underlag inför nästa lektion.
Flexibelt system
Det finns säkert ett otal varianter på hur man kan göra.
Men dessa sätt har jag menat var framgångsrikt för mig och min kollega för att skapa "resursutrymme". Att
lägga upp planering, återkoppling, bedömning, analys mm är ju personligt i
högsta grad så det behandlar jag inte här.
Tvålärarmodellen är både ekonomisk och effektiv
Att arbeta i ett tvålärarmodell är ekonomiskt för kommunen, då många
situationer som uppstår med resursbehov hos eleverna kan mötas inom elevgruppen. I systemet finns "inbyggt" utrymme för uppkomna situationer, menar jag. I
vardagssituationerna behöver man inte tillskapa ex speciallärare än i de fall
detta särskilt behövs. Enklare schemaläggning och översikt, då eleverna oftast finns i
sin elevgrupp blir resultatet.
Synsättet att arbeta med en sammanhållen elevgrupp ger både kontinuitet och bättre kunskap om de enskilda eleverna. Skoldagen blir mera lugn då man slipper uppbrott till olika grupper, kanske planerade utanför klassrummet och inte minst återkomsten till klassrummet. (Vid Klasslärare och och tillkommande speciallärare)
Jag menar att tvålärarmodellen är en pedagogisk utvecklingsmodell, som "rätt" utnyttjad tillför många nya möjligheter för flexibelt lärande. Genom den pedagogiska dialogen kommer lärarna att utveckla sig själva, menar jag. Eleverna har möjlighet till kraftig resurshjälp i lärandet när detta behövs, som ett exempel.
Källor
Åstrand J (2023, ordförande i Sveriges Lärare
2023) ”Det dyraste ett land kan göra är att spara på
sin skola” - artikel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.