Vad mäter betygen egentligen?

I Sverige har vi en evig debatt om betygens vara eller inte vara. Mera betyg eller bort med betygen är slagorden. Jag vill vidga debatten och ställer frågan: "Vad mäter betygen egentligen?" Risken med att mäta kunskap på ett statiskt sätt, där man jämställer kunskap med fakta är inte en funktionell modell utan en återupprepning av gamla sanningar.

Om läraren ställer uppgifter på prov som är en upprepning av läroböckernas fakta och där man prickar av elevernas svar på ett statistiskt sätt så kan man hamna i fällan att man sätter betyg på gott minne. Eleverna och, ibland tyvärr, också lärarna har inte införlivat kursplaner och betygskriterier på ett djupare funktionellt sätt och gjort dessa till egen kunskap. Utan denna process, så återanvänder man kanske bara Skolverekets ord.

Ska man ha betyg i skolan så måste man då kunna påvisa att olika processer inträffat, att eleverna visar ny kunskap och nya färdigheter som de skaffat sig med bland annat "faktaverktygen", där dessa inte är slutpunkten utan starten på kunskapsprocessen. Ska man mäta dessa processers resultat, så måste man dels ställa andra typer av uppgifter och dels ge eleverna utrymme att uttrycka sig. Ett av verktygen är då dialogen, genom vilken man kan få del av elevernas framsteg och insikter. Det är viktigta att påpeka att dialogen då måste grunda sig på pedagogiska kriterier och didaktiska förklaringar. Dialogen får inte bli ett "allmänt samtal", där man bara pratar på. Läraren måste då ha rollen som moderator, särskilt om man använder gruppen i dialogen. Han/ hon måste ha nertecknade kriterier och öppnande frågor/påståenden för att leda dialogen på ett utvecklande sätt. Den får inte bli av typen förhör med frågor och svar.

Ska man få betygen att verkligen visa något annat än kanske "statistik" eller "godtycke" fordras det en djupgående insikt om vad man ska bedöma och hur man ska bedöma. Man måste till varje pris hålla moraliska saker borta ur betygen. Inom en snar framtid kan eleverna mera allmänt arbeta på annan plats än skolan och då faller de "outtalade betygskriterierna" närvaro, visar intresse, flit och annat som inte ska bedömas. Det är endast elevens kunskaper som ska bedömas utan att ha åsikter om hur han/hon lärt sig. Tyvärr finns dessa moraliska vanföreställningar alltjämt florerande inom skolans väggar. Den grundar sig på den skola som byggdes upp i industrisamhällets barndom, när männiksor skulle diciplineras.

De som förordar en betygslös skola, kan förledas att kanske sopa problemen under mattan, menar jag. Om man inte ser elevernas lärnade, genom att man avsagt sig kriterieinstrumentet så blir det ett svek. Man sviker eleverna genom att man kanske blir fast i en "låt gå" meteodik där man får svårt att följa elevens utveckling.. Nu tror jag inte att alla som vill avskaffa betygen tänker eller agerar så. De flesta vill nog ha grundliga utvärderingar av läroprocessen för att kunna hjälpa eleverna. Man har en poäng om man hävdar att skolan i de yngre årskurserna ska vara betygsfria.

Det finns en kraftfullt verkande faktor på eleverna som är psykologisk. Nämligen vuxensamhällets syn på betyg, kunskaper, som ett mått på hur "duktig" man varit i skolan. Den allmänna synen på skolan är att betygen förväntas vara väl underbyggda och att de kan jämföras mellan skolor. Denna möjlighet till jämförelse existerar inte eftersom vi har med människor att göra. Det finns inte två lärare som exakt bedömer en elev lika. man har sin ståndpunkt, sin förankring och sin förställningsvärld runt lärande och bedömning för sig.

Om man ska ha betyg i skolan, så måste mycket arbete läggas ner för att få betygen att visa rätt saker, nämligen elevens kunskaper och färdigheter i ett vidare perspektiv än vad som nu tyvärr är vanligt förekommande om jag skall vara kritisk.