Kan man forska med vetenskapliga metoder i grundskolan?

På den frågan vill jag svara tveklöst ja. Det finns förstås olika vetenskapliga inriktningar som gör att de kan vara mindre lämpliga i skolan av olika anledningar. En elev i grundskolan har inte den nödvändiga mognad och översikt för att jag generellt ska säga att de visst kan forska med alla metoder

Men fenomenologin och dess utgångspunkter visas en väg att forska i skolan. Det som talat för fenomenologin är att man förutsättningslöst studerar ett område utan förutfattade meningar eller en forskarbakgrund som nödvändighet. Detta är det undersökande arbetssättet "personifierat" och det kan anpassas till åldersgruppen.

Arbetsgången i fenomenologisk forskningsinriktning är följande (exemplet för åk4)
1. Man studierar ett område från helhetsperspektivet innan man börjar, ex svenska fåglar och begränsar sedan sitt område. (Vetenskapligt förhållningssätt, där läraren förklarar olika sätt att ta sig an det valda området)

2. Man ställer upp några hypoteser (forskningsfrågor), som ex för åk 4 " Varför har fåglar olika näbbar ?" (Formulering av forskningsfråga/or)

3. Man studerar fåglar och delar in dem i enheter (större grupper/kluster) ex smalnäbbade fåglar, fåglar med bred näbb osv. (Datainsamling)

4. Man ställer upp olika innebördskatergorier, ex vad äter fåglar med spetsiga näbbar? Var hittar vi dessa fåglar? osv. (Analys)

5. Man beskriver variationen inom kategoriområdena och den nya helhet man kommer fram till. (Analys)

6. Man redovisar resultatet.

Det som talar för denna metod är att den studerar ett område förutsättningslöst. Detta passar elever som kanske inte alls har tagit sig an området tidigare. Forskningen blir elevaktiv eftersom eleverna själva skapar forskningsprocessen. Jag själv har god erfarenheta av att forska i grundskolan både från åk 3-5 perspektivet och även åk 6-9-perspektivet. De saker som jag vill framhålla är elevernas naturliga nyfikenhet, att läraren "kanske inte har svaret" bidrar till att eleverna lockas till att söka svaret på de "gåtor" de ställs inför. Med det bästa av allt är att det inte finns en given väg för forskningen eller ett förutbestämt svar. Detta gör att ingångsvärdena i lärandet blir något helt annat än att fylla i ord i en övningsbok.

Det är bra att låta eleverna gå igenom någon typ av "forskningsskola" innan de börjar forska. Extra viktigt att ägna en stund åt begreppet hypoteser (forskningsfrågor) , innebörd och syfte som en inledning till "forskarskolan". Det är bra att kunna sätta upp en enkel forskningsplan, välja redovisningssätt mm. En bra fördel är att ha någon typ av forskningsplan på papper, där eleverna kan fylla i forskningsfrågor, hur de ska välja forskningskällor, hur man dokumenterar, hur de ska redovisa mm. Har man skapat denna typ av "ledstång" (arbetsredskap), så menar jag att elever från åk 3 kan forska med stöd av läraren. I de högre årskurserna i grundskolan kan man med fördel låta eleverna själva välja väg. Det viktigaste är förstås forskningsprocessen och inte det "vetenskapliga" forskningsresultatet.

Att arbeta med forskningsperspektivet ger eleverna en beredskap för att ta sig an problemområden, att genomskåda olika skeenden och att förstå sin samtid. Forskningen är ett av svaren på att arbeta elevaktivt. Det fordrar förstås att läraren själv har insyn i hur man forskar, hur man tar sig an ett forskningsproblem, men framförallt att han/hon "fyller ut" den nya lärarrollen som är en förutsättning för att arbeta så här.