Överlever skolan som skola i orostider?

I ett klimat av ekonomisk nedgång blir skolan mycket intressant när det gäller att vara ett kortsiktigt besparingsobjekt i de kommunala budgetarna. Men om man antar att man kraftigt kan dra ner på skolan under kanske ett par svåra år och tro att bara för att eleverna går nio år i grundskolan så ordnar det sig. Sparar man på elever i exempelvis i åk fyra med motiveringen att de ändå har fem år kvar innan de slutar grundskolan, så vet man inte hur elevernas utveckling inverkar på lärandet . Ett klassiskt drag i den politiska debatten brukar vara att ställa skolans behov mot äldrevårdens, vilket är korkat, då båda delarna är lika viktiga, men utifrån olika aspekter. Att spara på skolan har erfarenhetsmässigt visat att i slutänden blir det ofta dyrare än att försöka hålla resurserna uppe trots knappa medel.

Kan man då göra något i skolan? Javisst menar jag. Vi måste naturligtvis möta nya tider med nya skolmodeller. Vi kommer inte att kunna köpa läromedel som vi gjort tidigare. Vi måste kunna organisera oss på nya sätt för att bättre utnyttja moderna undervisningsmetoder. Vi måste arbeta smartare med mera ämnesövergripande arbete, vi kan styra om anskaffning av skolmaterial mot datorstödda möjligheter där det går. Det är naturligtvis inte bra att slopa alla läromedelsinköp innan man utrett alternativen det ska sägas. Kan vi inte köpa in läromedel, så måste vi göra på andra sätt som t ex arbeta undersökande och forskningsinriktat med hjälp av bland annat datorer. Vi kan hålla ner papperskonsumtionen genom att arbeta mera digitalt och bara skriva ut papper när vi måste.

Vi har också flera olika vetenskapliga och pedagogiska inriktningar som kan visa oss vägen. Svåra tider i skolan har vi historiskt haft tidigare. Vår generation har dock inte tidigare ställts inför dessa utmaningar om man ska tro olika institut som försöker spå in i framtiden. Om t. ex 2010 blir ett ödesår för kommunerna, så menar jag att det är hög tid nu att förbereda sig genom att börja omställningen av skolan mot ett modernare och klokare sätt att använda medlen. Detta är säkert lättare sagt än gjort, men vi måste göra detta om inte eleverna ska drabbas onödigt hårt. Vi som verkat i skolan ett tag har 1990-talets nedskärningar i gott minne, där vi länge såg sviterna i skolsystemet på olika sätt. Vi får inte göra om samma misstag att bara tvärbromsa utan att försöka hitta andra alternativ till lärande.

Vi vet alla att ingen kris har "däckat" ett samhälle tidigare. Ur varje kris kommer utveckling och kanske denna kris gör att skolan skakar av sig en del av sitt historiska ok och försöker möta framtiden på allvar. Då har denna kris lett till något gott och inte bara elände som man nu dagligen talar om.