Sverige redan i IKT B-laget

I den svenska skolan började man på 1980-talet och en bra bit in på 1990-talet att bygga upp en datorkompetens i tiden. Vi, i Sverige, har tyvärr gått i samma fälla som många andra som var tidigt ute med datortekniken. Vi trodde att vi kunde slå oss till ro och leva på gamla meriter. Om vi tittar på vårt grannland Norge och på Storbritannien, så har statliga satsningar gjort att man nått en annan division än vi i Sverige.

I Sverige lyser liknande satsningar med sin frånvaro. Man säger som vanligt “att det är kommunernas ansvar”. Det är att göra det enkelt för sig och stoppa huvudet i sanden likt strutsen.

I vårt land bygger mycket av vårt välstånda på att vi haft kreativa personer och företagsledare som satsat för framtiden. Om våra skolelever ska kunna hävda sig i en värld där Asien redan är ett IKT-centrum, så måste vi tänka om. Att ha kanske två datorer per klassgrupp är som att spotta i havet, där kanske varje elev får en timme per vecka vid datorn.

När Skolverket gör sina inspektioner i kommunerna blir slutsatsen ofta att undervisningen sker på ett föråldrat sätt. För få moment som är elevaktiva osv. Då skulle man önska att företrädarna för Skolverket tog “bladet från munnen” och så rent ut att Ikt-tekniken ska användas i större omfattning. Ikt-tekniken är ju elevaktivt arbetssätt personifierat. Om inte Skolverket säger detta utan nöjer sig med att man fortsätter som tidigare med manuella metoder, då når vi ingenstans. Vår skolminister har också hamnat på sidan av banan. Han bör också säga detta och ställa medel till förfogande för att bygga upp IKt-tekniken till “up to date”.

I tider som dessa har våra kommuner inte medel till att själva bygga ut ikt-tekniken. Om inte vår skolminister ser orosmolnen, så är Sverige snart nere som C-nation, där datortätheten är 10-12 elever på varje dator i skolan. (Datorer faller för åldersstrecket varje dag) Felet med Sverige menar jag, är att om man ska göra något modernt i skolan, så ska det ske i projektform. Man startar några projekt här och där och sedan klappar man sig på bröstet och tycker man är bra. Men tyvärr projekt startas och avslutas och glöms snart bort.’

Ska vi någonsin lära oss och göra rätt från början, dvs införa datorer med statliga pengar. (Detta har jag påpekat förut, men det behöver sägas flera gånger) Det är ju nu vi ska bygga för framtiden, skapa arbete, öka konsumtionen och ge våra elever reella möjligheter i ett land som även i framtiden kan vara i täten. Många lärare behöver ha en god portion datapedagogik också för att de ska kunna utnyttja datorerna på ett funktionellt sätt. Annars byter vi bara ut skrivboken mot datorn som anteckningsmedia. Detta blir då ingen större utveckling då skrivboken klarar sig utan ström. Datorn skall naturligtvis främst användas till andra saker och inte främst som anteckningsblock. Vi måst satsa nu för en god framtid, eller hur Herr skolminister.