När man betraktar den svenska skolan så kan man hänge sig till att generalisera och tro att man fått fram “sanningen” som är allmängiltig för Sverige.
I varje skola “utarbetas” ett “skolklimat”, som kan följa tiden, men ofta sitter en stor portion konserverande skolhistoria bokstavligen i väggarna. Som ny lärare kunde man få höra “på den här skolan gör vi så här, det har vi alltid gjort”. Eftersom man saknar erfarenhet, så förstår man inte att detta uttrycker ett statiskt konservativt tänkande som också är en form av informell maktstruktur.
Ett sådant skolklimat kan bli förlamande och handikappande för den enskilde. En föränderlig skola bygger på att “nya och gamla” lärare ska bidra med idéer i tiden. Hindras man av en informell maktstruktur så blir av detta ingenting.
Om så blir fallet så får man lätt individer som gör jobbet rätt och slätt och räknar minuter, utan att tillföra något nytt som gagnar elever eller kollegor. Detta är hårda ord, men ibland ack så sanna.
I en undersökning som Sveriges kommuner och landsting gjort så poängterar man lärarnas betydelse för att nå goda skolresultat, inte plånboken.
Har då flera skolor “lata” och “oambitiösa” lärare? Nej det tror inte jag i grunden utan mera säkert ett handikappande skolklimat som inte tillåter framgångsrika lärare att få verka och andra att utveckla sig. Inom “skolskrået” kan man ibland till och med ana en portion missunnsamhet och strävan mot det alldagliga. Detta menar jag också är ett uttryck för skolklimatet på en skola, som uttrycker destruktiv makt och i högsta grad den nu välkända Jantelagen.
Det ska sägas att i ett sådant skolklimat mår ingen bra, varken elever eller lärare. Alla informella maktstrukturer måste brytas ner om skolan skall vara viktig även fortsättningsvis. Alla maktstrukturer byggs upp för att gynna några få på andras bekostnad vilket är ett känt faktum. Sådana makstrukturer måste bekämpas med alla medel anser jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.