4 skäl att inte bli lärare

Under den rubriken skriver Per Settergren , tidigare skolinspektör en artikel i Lärartidningen. Han fortsätter: “Europas bästa skola kan inte byggas med de sämst betalda lärarna”.

Det finns andra tongångar i vårt samhälle också, där man uttrycker budskapet: “lärarna förtjänar inte bättre lön om man ska se till det resultat skolan ger”. Denna vinkling blir föga framgångsrik, då svensk skola inte enbart vilar på lärarnas axlar.

 
Per Settergren tar upp fyra skäl till att inte bli lärare:
1. Lönen
2. Arbetsbördan
3. Arbetsmiljön
4. Ledningen

Några klipp från Per Setterbergs artikel:
“Lärarna i Sverige tävlar tillsammans med länderna på Balkan att ha de sämsta lönerna”, “lärare i Sverige måste ofta avbryta lektionerna på grund av ordningsproblem”, “tiden för elevernas utbildning krymper hela tiden”, “tidigare kunde lärarna uteslutande ägna sig åt undervisning, nu har det tillkommit ett stort administrativt arbete”,  “Många skolledare uppfyller inte de högt ställda kvalitetskraven”.

Han pekar här på ett antal faktorer som omöjliggör en god skola i Sverige. Enligt Per Settergren finns det alltså viktiga faktorer som på många sätt saboterar viljan av att få en god skola. Jag tar upp några flera lite längre fram i mitt inlägg

Om ett yrke förlorar det mesta av sin status, så inträder ett antal kända  mekanismer. Lägre status medför ofta lägre intagningspoäng på universitetet och högskolor. De som kanske söker sig in på lärarutbildningarna gör detta alltmer ofta som en ingång i den akademiska världen. Man blev kanske inte antagen till det man från början hade tänkt sig som ett exempel. Jag har i ett tidigare inlägg refererat till en undersökning, där man visade att meritpoängen sjunkit 10 enheter under en 10-årsperiod för de som söker sig in på lärarutbildningarna.

 Yrken som får markant sämre status och därmed lön tenderar att bli “genomgångsyrken”, där man stannar en kort tid för att sedan söka sig vidare i den riktning man kanske från början hade tänkt. För skolan och eleverna kan detta bli förödande, då det blir svårt att behålla kontinuiteten som är mycket viktig i alla utbildningssammanhang. Täta byten av lärare är oftast av ondo och kan bli ett uttryck för att skolan är mindre viktig.

I grundskolan har det under tidens gång blivit alltfler kvinnliga lärare. Jag misstänker att läraryrket av många nu ses som ett kvinnoyrke. Detta kommer då att “överskugga” att vi har kompetenta kvinnliga lärare och den vanliga mekanismen inträder, att kvinnoyrken ska ha lägre löner. Allt fler uttalar hur viktigt det är med bra lärare och en bra skola, men man gör föga för att föra detta i bevis.

Läraryrket som ska vara viktigt i samhällsbyggandet måste ha stöd, status och lön som visar detta. Om så är fallet kan man kräva en kreativ, utvecklande skola med engagerade lärare med ögon mot framtidens krav. De flesta vet om den kända faktorn hos alla människor, att om man känner sig uppskattad och omvärlden visar sin tilltro, då startas den goda “förbättringsspiralen” i den verksamhet man håller på med. Det är så framgängsrika samhällen skapas med medborgare som haft goda möjligheter att lära för att föra samhällsbyggandet vidare.