Behöver vi vår nuvarande skola?

Ibland måste man vara naiv och ställa denna fråga för att mera gå till botten med vad som händer i skolan. Vän av ordning säger förstås, visst ska vi ha en skola utan skola kan vi inte utbilda våra unga.

Den norska samhällsforskaren Nils Christie sa redan på 1970-talet: “Skolan är framför allt en förvaringsplats, ett sätt att hålla barnen ur vägen. De unga är inte inlemmade i samhället. Det vore nästan omöjligt att leva som vi gör i Västerlandet om vi inte kunde stoppa undan dem i skolorna.” Nils Christie, nu 75 år, vidhåller fortfarande vad han skrev i sin debatt bok på 70-talet

 Om läroböcker säger han vidare:- “Läroböcker är djävulens uppfinning. De är så ytliga i sin strävan att få med allt. Därför skummar de bara av en massa olika ämnen utan att stanna upp och fördjupa sig. Då är det bättre att studenterna läser några få originalarbeten som de sätter sig in i ordentligt i stället för att bara få nosa på många.”

Om vi tittar på en vanlig lärobok idag och jämför den med böcker från 70-80-talen, så kan man konstatera att bilderna blivit större och texterna kortare och mera kompakta. Så där har Nils Christie rätt i sin analys. Vi tar kanske alldeles för lätt på den skola vi har om vi ser till denna bakgrund.

Martin Ingvar är professor i neurofysiologi vid Karolinska institutet. Han är chef för en avdelning på Karolinska sjukhuset där man kartlägger den mänskliga hjärnan med den allra senaste kameratekniken. Här kan man i bild dokumentera känslor, förmågor, förändringar och sjukdomar.

Han säger: “Dagens skola tar inte vara på varje barns biologiska möjligheter. Barn som är otrygga, stressade och trötta när de kommer till skolan - och det gäller allt fler - har större behov av en optimal pedagogisk relation och situation. De som har inlärningssvårigheter skadas mest av en skola som saknar ett dokumenterande arbetssätt.”

Modern hjärnforskning är inte så säker på att vi ska ha en skola som den vi har nu. Så frågan kanske inte var så naiv egentligen.

Något mer kontroversiell är Illeris (2007) beskrivning av skolan som återskapare av den rådande samhällsordningen, d.v.s. att anpassa individerna till det kapitalistiska systemet. Skolan har här en viktig roll när det gäller att sortera individerna efter rådande strukturella och ideologiska förhållanden. Man kan väl också i någon mån tillskriva skolan ett visst ”förvaringssyfte” för någonstans
måste barnen och ungdomarna vara innan de blir till nytta (och lönsamma) i samhället.

Enligt Scherp (2007) kan man se följande utveckling i den svenska skolan: “Det tidigare dominerande förmedlingspedagogiska arbetssättet bygger på behavioristisk inlärningsteori där läraren förväntas förmedla och eleven konsumera, memorera och återge.
Repetition är A och O. Men i dagens samhälle är det viktigt att vara aktiv och självständig.Samt att ha god samarbets- och problemlösningsförmåga och att kunna ta ansvar”.

Utvecklingen måste därför gå mot mer elevaktiva arbetssätt, vilket också tydliggörs i läroplanen. Elevaktiva arbetssätt bygger på konstruktivistisk teoribildning om lärande. Centralt här är att eleverna utmanas i sin föreställningsvärld, där inta allt är givet från start, menar Scherp vidare.

Så vi ska nog ändra skolans inriktning och anpassa den till det moderna samhället om Sverige ska kunna “behålla” eller återta en framträdande plats i bland annat teknikutvecklingen. Vi måste göra oss av med den “papegojskola” vi har, där memorering och upprepning av gamla fakta har en framträdande plats. Visst är “jeapardykunskap” roligt ibland, men den för inte tänkandet framåt.