Ny skollag, nya kursplaner - ett måste?

Att skriva om skollag, läroplaner och kursplaner ser jag som en nödvändighet. Alla styrdokument måste följa med sin tid. Vi har inte samma samhälle som det var 1994 när ex läroplanen för grundskolan fastställdes eller 1985 när skollagen senast kom i sitt grundutförande.

Att skapa skollag, läroplaner och kursplaner fordrar god kunskap och ett framåtriktat perspektiv. De ska ju verka ett antal år framåt. Det är viktigt att förstå att gränsen mellan framgång eller tillbakagång är hårfin. Man får inte i sin iver att skapa något “nytt” till varje pris, se bakåt och tycka att allt var bättre förr. Det blir lätt att man ser saker i ett rosenskimmer vilket inte främjar saken om man anträder denna väg.När en skollag får “ålderskrämpor”, så ökas tolkningsutrymmet och tillämpningar av gamla skrivningar på nya företeelser. Med en tydligare skollag förbättras skolans “inre liv”, när man behöver vägledning. Rektorer och pedagoger får förhoppningsvis bättre stöd i sitt arbete.

Jag vill dock inte se en politisk skollag som i stycken bara blir en repris på tidigare skollagar. Visst, den behandlar i stora delar samma moment, men den bör skrivas med ett framtidsperspektiv som jag tidigare berört. En skollag skall användas ett flertal år framåt. Det är säkert en grannlaga uppgift att göra detta i en lagtext som skall vara allmängiltig.

Ett arbete med de nya kursplanerna är av största vikt och mycket angeläget. De gamla gav väl stort utrymme för tolkning och medförde ofta att lokala tolkningar av kursplanerna ibland låg långt vid sidan av de riksdefinierade. När man diskuterar dessa frågor och belyser dem så faller en del tillbaka på lärarutbildningarna, som under lång tid inte behandlat frågan med den tyngd den måste ha, menar jag.

Att bli lärare utan att kunna bedöma kunskaper och färdigheter och ha god kunskap i hur man sätter betyg och upprätthåller rättsäkerheten måste ses som en svaghet. Att sätta betyg är en myndighetsutövning och inget som får bli ungefärligt, så frågan är viktig. Att sätta betyg med dåliga kunskaper är av ondo, då betygen lätt kan bli “ungefärliga”, baserade på lärarens tyckande. Rättvisa likartade betyg satta i hela riket är redan med goda kunskaper svårt. Det behövs goda skriftliga riktlinjer som stöd för den enskilde läraren.

Lärarnas hjälpmedel för detta är bland annat kursplanerna och tydliga, väl avdelade betygskriterier som måste ge det stöd varje lärare behöver för en likvärdig skola i Sverige.