Arbetsavtal i skolan - återigen

Sveriges kommuner och landsting (SKL) går än en gång ut med ett förtydligande om förslaget till arbetstidsavtalet för lärare. Man kör på och ”ser inte skogen för bara träd”, menar jag.

Man säger från SKL:
”För att klara utmaningarna måste möjligheterna att skapa en modern arbetsorganisation som sätter elevernas behov i fokus öka”

I sak är det helt rätt, men det blir ändå fel när man bara fokuserar på tiden. Jag saknar framförallt en analys av nuvarande arbetssystem, att SKL:s idéer ska bygga på fakta inte bara på antaganden. Man kan inte bara väcka frågan och sedan direkt lämna den. Skolan har ett antal områden och fenomen som man måste analysera och korrigera innan man gör nya förändringar. (Nytänk).

Om man tittar på skolan som institution, så upptäcker man ibland en svag och ofta ej fungerande pedagogisk ledningsstruktur som många gånger också är för otydlig. Skolans verksamhet är “vanligtvis” uppdelad i ”stuprör” som inte har någon naturlig kontakt med andra delar, vilket än mer gör skolans hela organisation otydlig. Ibland finns även ett hindrade stuprör mellan skolans ledning och skolverksamheten, där den administrativa delen av ledararbetet tar “all plats”.

Lärarna verkar ofta i olika utvecklingsgrupper/arbetgrupper som är väl avgränsade. Mycket tid går åt för att informera och få alla delaktiga i alla processer – ett otal konferenser mm blir följden. Detta sätt att arbeta blir då väl ålderdomligt, genom att allt måste förmedlas genom “mun till munmetoden”, en metod man använt långt innan datorernas intåg i skolan och som man nu använder fortlöpande.

Ibland saknas en aktiv funktionell och nödvändig pedagogisk ledning i skolan sa jag tidigare. Följden av detta blir att den enskilde läraren och arbetslaget befinner sig i en ”gråzon”, där man måste agera enskilt och i och med detta blir kanske det till onödig irritation. Om flera arbetslag agerar utifrån sin verklighet, så förlorar skolan snart riktningen mot en “hel” handlingskraftig skola, en skola som ska verka i en utvecklingsriktning.

SKL föreslår att man ska använda mera tid till planering för elevernas bästa. Detta är delvis helt på sin plats enligt mitt sätt att se. Men att bara skapa mer tid för planering ger ingen reell effekt menar jag om man inte samtidigt tittar på arbetsinnehållet, sättet att arbeta, sättet att organisera. och sättet att utföra – metoderna.

Att skapa mera fortbildning när eleverna är lediga måste vara bra. Det är ju enda tiden då fortbildning av lärare kan ske förutom några få studiedagar. Inom ex. IKT- sektorn finns oändligt mycket kvar att göra, så visst.. Datorteknikens möjligheter ställer helt nya krav på skolan med ex distansundervisning mm. Samtidigt som den ger möjlighet till att informera och initiera och samarbeta på ett modernt sätt.

I SKL:s nyhetsbrev (2010-04-14) kan man vidare läsa följande:
”En av de största verksamhe­terna är skolan och där måste vi i betydligt större utsträckning använda ny teknik och mo­derna arbetssätt”. I detta påstående har man ändå lyft fram frågan. Här har vi en av de springande punkterna i skolan. Men problemlösningen ligger då inte hos SKL utan i pedagogiska dialoger av olika slag i skolan. Hur skapar man reella och funktionella sådana utan de ”morötter” SKL vill ge till dem som jobbar kontorstider kan man undra?

Det är i stället utvecklingsarbetet som måste belönas, inte att till varje pris hålla lärarna helt i skolan på ett stelbent sätt, “som alla andra” utan att det tillför något och utan hänsyn taget till yrkets speciella förutsättningar. Jag menar att en stor potential ligger i förändringen av organisationsinnehållet och i arbetsmetoder Det finns en god sanning i pedagogikens korridorer, ”Ingen planering kan genomföra en lektion hur bra den än är”, en annan sanning ”vi vill inte ha en skola där detaljplanering inordnar eleverna på skolans villkor”.

Som lärare vet jag att en inledande elevfråga kan förskjuta den bästa planering till papperskorgen. I en elevcentrerad skola ska man inte detaljplanera eftersom elevernas medverkan ska vara i fokus. Man behöver först en ny lärarroll och nya ingångspunkter. SKL:s resonemang har i delar en gammal syn på hur en modern skola ska fungera, åtminstone ser jag det så, med 35 års erfarenhet från undervisning och skolorganisation.

Till slut vill jag dock säga att skolan har en stor skuld till att elevernas resultat är otillräckliga. Men man kommer inte tillrätta med detta genom att skapa mer tid för planering på samma villkor som nu.  Detta blir bara som att “ösa” en båt som läcker varje gång man ska fiska i stället för att först täta den. Att man bara föreslår att man ska ösa oftare verkar korkat och inte får vi en bättre skola av det.