Är det bara lärarnas fel att skolresultaten rasat?

I debatten hörs nu ofta att det bara är lärarnas fel att resultaten i skolan sjunker. Man ska aldrig generalisera när man pratar om skolan och lärarna. Visst finns det lärare som helst skulle göra något annat, precis som i alla yrken.  För allas skull skulle det vara en välsignelse om dessa lärare fick göra något annat som de har fallenhet för. Jag vill dock påstå att huvuddelen av lärarna är kompetenta inom sin behörighet om de arbetet inom områden de är behöriga till förstås.

Jag kan ju ha åsikter om den lärarutbildning som vi alla genomgått. För min del lade jag ner mera arbete i gymnasiet än vad jag gjorde på lärarhögskolan, det kan jag villigt erkänna. Men lärarutbildningen är en sak och fallenhet för arbetet en annan. Jag har alltid menat att lärarutbildningen bara är basutbildningen med material för att “överleva” de första åren som lärare. Det är sedan man danas till lärare i dialog med kollegor och eleverna.

Lärare liksom andra löntagare  genomför det de blir satta att göra, inom eller utanför ramen för sin utbildning. Inom detta område har lärarfacken inte varit speciellt aktiva och bevakat yrkets innehåll, det ska villigt erkännas. Våra fackliga företrädare har inte bevakat att lärarna har arbetat inom de områden da varit behöriga för. Målet har mera varit att fylla upp till heltidstjänster.

Det är kommuner och rektorer som anställt obehöriga “lärare” till lägre löner än om personen skulle ha lärarutbildning. Rektorer har varit “smidiga” och fyllt upp tjänster med delar för lärarna, där de inte varit behöriga i, så att organisationen ska gå “skadeslös”.  Man har gjort detta med öppna ögon, kanske för att man inte fått tag i behörig personal eller av ekonomiska skäl, det ska jag låta vara osagt.

Om detta hörs ingenting i debatten. Det är ju här det största sveket mot eleverna tilldragit sig. Att låta obehöriga undervisa i ämnen som de inte behärskar, det kan vara utbildade  lärare och obehöriga “lärare”. Men är det lärarnas fel att de fullgjort det arbetsgivarens bestäm? Arbetsvägran inom läraryrket betraktas lika som i alla andra yrken.

Det som retat mig under lång tid som lärare är att man hållit tillgodo med vilken läs-- och räknekunnig person som helst när man saknat lärare. Det känns pinsamt att bli ersatt i många fall av en “barnvakt” om man t ex. är borta från arbetet av någon anledning. Genom detta vill man tydligen tro att det pågår pedagogisk verksamhet med kvalitet i klassrummet, genom att sätta in vem som helst utan urskiljning.

Synen på detta finns och har funnits sedan urminnestider. Genom att ta vem som helst till vikarie, bara för att ha en vuxen i klassen. då har man uppfyllt kravet “barnpassning”, men kravet  för utbildning är inte nått. Vilket läraren märker nar han/hon kommer tillbaka.

Som lärare undrar jag när “rätt” personer skall stå vid  “skampålen” och förklara sitt agerande. Ibland måste man “skjuta” på rätt villebråd om man ska nå någonstans.  Så jag ställer frågan igen: "Är det bara lärarnas fel att skolresultaten rasat”? Nej menar jag det finns större syndare som nu “hukar” i den allmänna debatten.