Har Lärarförbundet ändrat sig?

Under hela året har bland annat Lärarförbundet krävt 10.000 kr mer i månaden. Nu säger man “Vi vill se ett första steg mot 10.000 kr mer i månaden”. I mina öron låter detta som om man från början försökte invagga lärarna i “falska förhoppningar”, med sitt önsketänkande och sin kampanj, för att nu, i dagsläget, bli realister.

Alla som är lite bevandrade i matematik såg från början det orimliga i detta  krav,  att 100.000-tals lärare skulle få 10.000 kr mer i månaden. Detta stora genererade belopp kan ingen kommun hantera utan en god planering i förväg, menar jag. “Nu måste kommunerna ta ett första tydligt steg mot 10 000 mer i månaden och visa hur avbetalningsplanen ser ut på sikt”. Eva-Lis Sirén , Lärarförbundets ordförande (2012-05-29).

Om detta är det som gäller nu, vad betyder då den generella kampanjen  10.000 kr mer i månaden egentligen? Man gav nästan sken av att detta skulle infrias med omedelbar verkan, vilket säkert många trodde.

‘

“Lurades”" medelålders lärare att stå utanför kommunhusen och ropa detta budskap i talkörer?  Var detta det ihåliga syftet, så menar jag att man bundit ris åt egen rygg. Lärare framställs som viktiga personer i vårt samhälle med en viktig uppgift, men detta “gapande” gjorde nog att fasaden krackelerade, anser jag.

Om man från början nyanserat sig, så hade man nog fått mera förståelse från allmänheten än de kommentarer vi hört i olika intervjuer. Även om “ Man mött många som tycker som vi”, läs Lärarförbundets företrädare. I stället retade man upp andra fackförbund som också har stora grupper med låga löner.

Flera yrkeskategorier med lika lång utbildning som lärarna sitter i samma båt. Nog kunde man kräva lite mera finess och pedagogiskt tänkande från personer med pedagogisk utbildning. Men att “kackla i eget bo” yttrar sig tydligen lika i Lärarförbundet som på alla andra ställen, uppfattar jag.

Nu är inte lönerörelsen för lärarna klar än, så man ska inte ropa hej eller något annat ännu. Men om nu inte utfallet blir generellt “större än alla andra”, vem ska då ta på sig ansvaret för detta?

Om Lärarförbundens strategi inte infrias, att man får det gensvar från “allmänheten, mormor och farbror”, då har man skadat yrkets möjligheter för flera år framåt, anser jag. Då blir denna missbedömning ytterligare en “spik i kistan” för lärarna och minskar säkert antalet som vill bli lärare ytterligare, kan jag tänka. Om så blir fallet kommer man  att sitta still i båten, eller behövs ny besättning? Detta undrar säker många med mig.