Gymnasievalet avspeglar ofta vårt samhälles värderingar skolministern!

Detta är förstås inte nytt under solen. Tidigare när vi hade ett utpräglat klassamhälle, då valde man utbildning och yrke utifrån sin klass i många fall. Detta var förstås inget önskvärt, då alltför många hamnade under begreppet, “begåvningsreserven”. Detta betydde att man kunde ha valt andra utbildningar och yrken än de förväntade utifrån fallenhet och förmåga. Att inte få pröva sina “vingar” var förstås slöseri med samhällets möjligheter, då som nu.

Vi kan nu se att eleverna flyr yrkesutbildningar som stänger vägen för högre utbildning. Detta blev skolministern varse, då hans “stora reform” av gymnasieskolan i flera stycken havererade, genom att ett flertal yrkeslinjer får för få sökande.

Nu, precis som i flydda tider, värderas teoretiska utbildningar högre än yrkesutbildningar i samhället. Då sa man “manschettyrken”, som skulle beskriva yrken som lärare, bibliotekarie, jurist, ingenjör ekonom med flera.

Jag förordar det fria valet utan påtryckningar, då alla behövs i ett samhälle. Vi kan inte ha uteslutande grundutbildade akademiker då en mängd andra uppgifter måste skötas i samhället.

Skolministerns första stora misstag, menar jag var, att marknadsföra yrkesutbildningarna med uttrycket “alla behöver inte studera på högskola”. Detta tolkades då som någon typ av B-utbildning som inte var lika mycket värd som de teoretiska.

Att skaffa sig högre kompetens i alla yrken måste vara  att föredra. En elektriker med högskolebehörighet, ska framgent kunna fortbilda sig till ingenjör, forskare som exempel. Om hon/ han tycker så.

Skolministern andra misstag, menar jag, var att han tittat för mycket på det nuvarande samhället. och inte det som vi framgent kommer att hamna i. Vi kommer att få yrken som nu inte finns, Vi kommer att behöva arbetskraft med god erfarenhet inom ett yrke. Ett yrke som  måste kunna anpassas till de kommande nya behoven.

I dagsläget har vi ett stort antal akademiker som är arbetslösa i det här samhället. Att bara tro att man kan sitta och vänta på att en plats ska bli ledig som grundar sig på den utbildning man skaffat sig  blir lite fel.

En akademiker med humanistisk utbildning som kanske har intresse för miljöteknik, kan kanske, eller måste, byta utbildningsinriktning och satsa på sitt intresse i stället för det som kanske förväntades av honom/ henne av omgivningen. Det är faktiskt ofta så att man inte har tänkt färdigt i 20-25-års åldern.

Jag menar att utbildning, pröva på praktikplatser, är väl använda pengar för framtiden. Då kan man inte som skolministern skilja på akademiska utbildningar och praktiska yrkesutbildningar, och värdera dessa. Man brukar ibland devisen “ett livslångt lärande”, då måsta man också kunna byta karriär.

Jag menar att det är bättre att på yrkeslinjerna, ha möjligheter att välja tillvalskurser till basutbildningen. Tillvalskurser som leder till högskolebehörighet. På så sätt kan man komplettera senare, söka högre utbildning, byta karriär, allt efter det individuella valet från den enskildes önskemål. Då får vi ett både och, vilket bara lämnar “öppna dörrar”.