Läraryrket – ett yrke i stor fara?

I skoldebatten framförs ofta lärarnas betydelse för en god skola för eleverna. Det många inte vet är att förutsättningarna har ändrats radikalt inom läraryrket. Professor Inger Enkvist beskriver på ett osminkat sätt vad som händer och har hänt.

“Läraryrket är inte vad det en gång var. Siffror visar att lärare numera bara tillbringar en tredjedel av sin arbetstid med eleverna. Övrig tid går åt till att skriva rapporter och sitta i sammanträde”. skriver professor Inger Enkvist 2012

“Tiden för att förbereda lektioner har minskat och många rektorer har dragit ner på lärarnas förtroendetid, det vill säga möjligheten att välja när och var lärarna vill utföra sitt förberedelse- och rättningsarbete. Den del av skolbudgeten som går till undervisning har minskat och svenska lärarlöner är låga i europeisk jämförelse”.Inger Enkvist 2012.

Allt ovanstående har påpekats från lärarhåll under flera år. Man kan undra om man inte vill lyssna eller om man inte förstått alvaret i de försämrade arbetsvillkoren. Vilket till sist går ut över eleverna, för vilka skolan är till för.

Det förstår ju var och en, om lärarnas tid med eleverna minskar, då blir möjligheterna att stödja eleverna i lärandet sämre. Med all säkerhet ligger en del av de försämrade skolresultaten här, bland flera andra faktorer. Det behöver man inte var snille för att förstå.

Därtill kommer att
”De som följer tidningarna känner till att lärarutbildningarna har svårt att locka till sig studenter och att de inte längre rekryterar de bättre studenterna. Inom skolan vet de flesta att de senaste tjugo årens utveckling har lett till att färre lärare och rektorer har behörighet för det ämne och det stadium där de arbetar”.Inger Enkvist 2012.

I dagarna har man börjat, i en utredning , att se på vad som hänt efter att skolan kommunaliserades. Från SKL framhåller man att man hoppas på att man inte lägger ner energi på att åter förstatliga skolan.

SKL om utredningen:
“Låt nu den fokusera på rätt saker och inte bli en slags förutredning till ytterligare en utredning om huvudmannaskapet eftersom saker och ting var bättre förr. För det var de inte”. Håkan Sörman SKL 2012.

Man kan ju spekulera i varför SKL, så kraftig propagerar för att skolan i fortsättningen ska vara kommunal. Kanske att om skolan förstatligas så kommer kommunerna säkerligen att få åtskilliga bindande åligganden de inte har idag. Det kan man förmoda.

Om vi ska återskapa en god skola för Sveriges barn och ungdomar, så måste vi förutsättningslöst gå till botten och se vad som felar i systemen. Att bara laga och lappa och därtill bara tro vad man behöver göra, utan att ha analyserat ordentligt, leder bara till att allt försämras över tid.

Jag menar att det inte går att planera sig ur krisen lika lite som det går att åtgärda detta med fler konferenser. Eftersom lärarna i allmänt anses vara den viktigaste faktor i skolan för eleverna, så måste man förstås börja med lärarna och deras profession. Se över organisation, utbildning och arbetsinnehåll.

Men då måste medel och kompetens för detta sättas i sjön omedelbart. Det duger inte längre att fortbilda på den ofta låga nivå som man gjort tidigare. Man kan inte bedriva lärarfortbildning på “hobbynivån”. Vi behöver professionella skolledare som både har visioner och förmåga att höja fortbildningsnivån, och därtill organisera skolan på ett modernt sätt , menar jag.