Varför föreslår skolministern en ettårig gymnasieutbildning utan teoretiska ämnen? Vad är de bakomliggande tankarna för detta?
Då jag tidigare har ett förflutet som instruktör inom försvaret så ser jag plötsligt likheterna i tankegången mellan en ettårig gymnasieutbildning och den utbildningsmodell som bedrevs inom försvaret för de värnpliktiga. Utbildningens längd, frånvaro av djupare teoretiska moment. På ett år kunde man utbilda värnpliktiga till en befattning inom försvaret som bilförare, signalist, kock, sjöman, skyttesoldat, mekaniker ja listan kan göras lång.
Den militära utbildningsmetodiken kan spåras i skolministerns uttalanden allt som oftast. Den bestod av tre moment visa – instruera – öva. Fastän nu använder han ordet “repetera” i stället för “öva” har jag förstått.
Har han tittat tillbaka i sitt gamla yrke och hittat denna räddningsplanka?
Bild www.google.com
För att kunna nå målet med en befattning inom försvaret och att kunskaperna skulle kunna bevaras under lång tid, så använde man sig av övningar, där olika moment nöttes in så de “satt i kroppen”. De som har gjort sin värnplikt känner säkert igen sig, och kan om de efter 10-20 år, eller mera får “ta i materielen”, så klarar de att använda den.
Vad skiljer då en ettårig gymnasieutbildning från den ettåriga militära utbildningsmodellen? Först och främst är gymnasieutbildningen frivillig, den vilar på gymnasieskolans principer där utbildningen är ett “erbjudande”. Ansvaret för studierna ligger hos den enskilde, först i föräldrarnas vård och sedan som myndig.
För att visa på skillnaderna så tar jag också upp några utmärkande drag för den militära utbildningsmodellen. Utbildningen var ett tvång när den påbörjats. Innan utbildningens start hade man en viss påverkan på vad man hade intresse för och ville utbildats till.
Instruktörerna inom försvaret hade långtgående befogenheter, i ett uttalat maktförhållande till den värnpliktige. Ansvaret låg hos instruktören, även om man poängterade eget ansvar också. “Att ta ansvar i chefens anda”
Bild www.google.com
Om nu skolministern tänker “kopiera” den militära utbildningsmodellen tidsmässigt och med en metod som står de militära utbildningsprinciperna nära, för att möjliggöra en god utbildning på ett år, så kan man anta att det blir problematiskt.
Vilka vänder sig denna ettåriga utbildning till? Jo till skoltrötta elever som kanske har klarat grundskolan mindre bra. Dessa elever behöver en välstrukturerad och meningsfull utbildning, som ska leda till ett upplevt positivt resultat. Skulle utbildningen vara tänkt som en gymnasieförberedande yrkesutbildning som man efter en tid kan återuppta studierna i, så kanske den har en plats i utbildningssystemet. Men ensam leder den troligen inte till jobb. Den måste då åtminstone ha en fortsättning, som lärling eller praktikant, enligt den traditionella uppläggningen ute på en arbetsplats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.