Game, set och match till arbetsgivarna – lärarna i gemen är förlorarna

Det är inte roligt att bli sannspådd i lönefrågan, jag blir rent av beklämd och nedstämd. Skolministern går in i “lönerörelsen” bakvägen med sin karriärreform, där det ska finnas två karriärvägar för lärare. Genom att öronmärka 880 miljoner per år för detta, så menar skolministern att det ska lyfta skolan. Här är karriärvägarna:

• Yrkesskickliga lärare ska kunna bli förstelärare 
  Lönelyft max 5000 kr 
• Personer med lägst licentiatexamen i ett ämne eller ämnesdidaktik ska kunna bli lektorer.
  Lönelyft max 10 000 kr.

Enligt skolministern ska 10 000 lärare kunna gå dessa karriärvägar. Det finns i Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund c:a 159 000 lärare i grundskola och gymnasium, som är medlemmar översiktligt räknat. Gör man en uträkning så ser man att pengarna räcker till 6,3 % av dessa, som då kan bli karriärlärare.

I och med detta har skolministern “cementerat” bilden av ett A- och ett B-lag bland lärarna, menar jag. Där han menar att de 93,7 % av “B-lärarna” ska vara med och lyfta skolan utan dessa pengar.

I lönerörelsen har lärarförbunden tackat ja till medlarbudet 4,2 % första året. I och med detta har lärarförbunden lyckats göra en “pudel” i den högre skolan, genom att först kräva 10 000 i löneökning för varje lärare och sedan svänga på klacken och säga “ett första steg mot 10 000”. Här kunde inte farbror och mormor göra något eftersom de inte hade några pengar.

Att lärarförbunden har givit sken av att till alla lärare “ge” kraftiga lönelyft är ett svek av hög rang. Arbetsgivarnas modell gäller fortfarande att “bra” lärare ska ha “bra löner”, men det betyder samtidigt att det inte ska omfatta alla lärare. Vilket i praktiken  då  inte blir 1100 kr till alla. Men man vill fortlöpande inte precisera vad en bra lärare är i sinnevärlden.

Lärarförbunden begick det stora misstaget att vädja till grupper i samhället som inte kan inverka med pengar eller inflytande. Man kan “sympatisera” med lärarna, men det gäller föga, när det gäller “mera kulor”.

De som kan räkna har hela tiden förstått att 10 000 kr till alla lärare var en utopi, då beloppen blir så stora i en personintensiv bransch som skolan.  Ingen kommun kan uppbringa de pengarna utan en god framförhållning. Ett medvetet svek från lärarförbunden, och spelet under “täcket” är ett ännu värre svek, menar jag

Så kommer läraryrket också framgent att vara ett låglöneyrke för de flesta lärarna och alla Sveriges elever är de stora förlorarna. Man tror från arbetsgivarhåll och poängterar att bra lärare “lyfter” skolan – ett önsketänkande eller en prognos? Blir inte de för få, kan man undra?

Skolministern har glömt bort att de som tänkt sig att bli lärare också är räknekunniga. Att bli lärare, först lärarutbildning på tre-fyra år och därefter fortsatta akademiska studier till licentiat för att erhålla ett lönelyft på 10 000 kr och göra “karriär”. Studenter kommer att fortsättningsvis välja bort läraryrket är min prognos. Inte kommer en anstormning av studenter av denna anledning att ske och det inom rimlig tid kan man anta.