Vill skolministern förlänga 1900-talet synsätt?

“Duktiga mattelärare ska börja undervisa sina kolleger för att de ska bli bättre på traditionell katederundervisning. Det har regeringen beslutat.” Lärarnas tidning 2012.

Problemet i skolfrågor är ofta att betydelsen av ord kan ställa till det. Traditionell katederundervisning förknippas helt med förmedlingspedagogiken, dvs läraren förmedlar sina kunskaper till eleverna. Nu ska man förstås tolka uttalanden välvilligt om man kan.

Om skolministern menar utförliga genomgångar och dialog med eleverna på matematiklektionerna när han använder uttrycket  “traditionell katederundervisning”, då är han trots allt på rätt väg i tanken.

Skolministern om matematikundervisningen:
“Detta blir en övergång till en mer traditionell katederundervisning, det vill säga att läraren förklarar, berättar, instruerar, repeterar och diskuterar i helklass med eleverna”, säger han

I hans uttalande blandar han “äpplen och päron”, dvs förmedlingspedagogiken just i traditionell betydelse och samtidigt framhåller han dialogen som medel tillsammans med eleverna. Detta är den länge använda dialogpedagogiken, som även den utgår från läraren och lärarens styrning av skeendet.

Förmedlingspedagogikens katederundervisning är sedan länge utdömd av skolforskare, då man talar till eleverna inte med dem. Om skolministern vill lägga tyngdpunkten vid att skruva klockan tillbaka genom att framhålla gamla tiders syn på matematik, då är han fel ute menar jag.

Pudels kärna är något helt annat, nämligen den traditionella synen på matematik och lektionsuppläggningen  i klassrummet. Den som företrädelsevis alldeles för länge använts inom lärarleden, där huvuddelen av lektionstiden ägnas åt elevernas “tysta” och enskilda räkning. Helst i syfte att räkna så mycket som möjligt. Att räkna ett stort antal uppgifter anses fortfarande bättre än att räkna färre och då om möjligt förstå vad man gör.

“En mycket viktig orsak till varför matteundervisningen inte ger tillräckliga resultat är att det undervisas på fel sätt i klassrummen” Jan Björklund 2012

Skolministerns analys verkar lite hemsnickrad när han utgår från sitt gammalmodiga sätt att se på matematikundervisning. Han har, som tidigare sagts, fel i sin analys men är ändå på rätt spår, menar jag. Även om han kanske inte ser det.

Felet är just att det är fel på matematikundervisningen, den traditionella synen på den. Då är inte lösningen att se till gamla tider.

Lösning är den som många andra länder redan har, där man poängterar förståelse, försöker få så många lösningar som möjligt på ett matematikproblem som exempel. Man utgår från eleverna och “pratar” matematik med dem i syfte att få eleverna att tänka matematiskt på förståelsen grund, när de löser sina matematikuppgifter. Att bara räkna en mängd uppgifter mekaniskt är inte matematik, utan bara terapi och att låta lektionstiden gå till spillo.

Vakna upp Jan Björklund och lyssna mera på skolforskarna och träd in i 2000-talet, det är mitt råd.