Löftena kunna ej svika

Under den här kända textraden döljer sig ett spörsmål som har olika sidor som ska beaktas. Löftena om att alla elever ska ha en god och likvärdig skola, med väl utbildade och kompetenta lärare. Stödgrupper och föräldrar varnar för den stundande “skoldöden” på landsbygden. Kommunpolitiker anger ofta som främsta skäl till detta, att det beror på lärarlegitimationen, att man måste lägga ner skolor.

Vid en första anblick kan man kanske “köpa” denna förklaring som anledning till nedläggning av glesbygdsskolor. Men säkert är det så att skolpolitiker i de olika kommunerna också kan se ett gyllene tillfälle att lägga ner byskolor med få elever. Då man kan skylla på staten, som med lärarlegitimationen ”åstadkommit” detta. På så sätt projicerar man lätt bort sitt eget ansvar i denna fråga för att lättare kunna möta kommuninvånarna.

Bilder www.google.com

Större problem kommer i dagen
Men problemet är mycket vidare än så, då andra saker kommer i dagen, faktorer som länge varit “gömda” eller åtminstone förbisedda. Om man från kommunerna framhåller lärarlegitimationen som främsta skäl, så kan som sagt även andra saker komma i dagen. Finns det nu relativt många personer utan lärarutbildning som står i dessa katedrar, eller lärare med ofullständig eller för “smal” lärarutbildning?

Om så är fallet kan eleverna lätt få en mindre optimal skolgång än om alla lärare är legitimerade (har behörighet), åtminstone kan man anta att det förhåller sig så. Detta har då hittills skett i skuggorna, då man har bortsett från detta tills nu. Problemet med obehöriga lärare i skolan, är ofta större än det man ser, när man till varje pris vill att eleverna ska gå kvar i en lite byskola. Visst, det ska erkännas att den lilla skolan oftast har ett överlägset socialt försprång framför den större skolan.

En bra miljö är viktig för alla skolelever, men man måste också ta hänsyn till elevernas personliga lärande och utveckling i samspel med andra. Då menar jag att alla elever behöver stimulans och interaktion i lärandet. På den lilla skolan med kanske bara 2 elever i åk 5, så blir detta i allmänhet svårt utan att göra avkall på kursplaner mm. B-skolans dilemma är att man inte har så många elever att man kan bilda A-klasser. (A-klass, att alla elever i samma åldersgrupp går i samma klass (klassrum). I den lilla B-skolan går ofta alla årskurser i samma klassrum)

Andra faktorer
Det finns förstås andra faktorer som kan inverka negativt på att lägga ner skolor på landsbygden, till exempel långa reseavstånd, längre skoldagar, social oro mm. Men skolan måste alltid ses som mera än att bara vara en social verksamhet. Men man kan aldrig bortse från att familjer som bor i glesbygd i allmänhet kan få sämre service än om man bor i tätorter, detta har varit ett faktum i skolan länge. Men många gånger har det visat sig att skolan ofta är den “sista bastionen” mot ytterligare avfolkning av landsbygden. “Ingen skola, inga inflyttade barnfamiljer brukar det heta”. Så visst förstår jag oron, och att man är beredd att göra avkall på olika saker, även då skolinnehållet.

 

Staten bär stor skuld
Att situationen blivit så här på bland annat små skolor, med problem med behörigheten, beror i många stycken på det fatala misstaget att sedan mer än 20 år, utbilda ämneslärare 1-7 och 4-9. Det stora misstaget var att utbilda de blivande lärarna “för smalt”, dvs utan behörighet att undervisa i alla ämnen exempelvis i åk 4-6. (undantaget slöjd). I detta tänkande valde man förstås bort små skolor redan från början. Det riktmärke man tänkte sig med denna utbildning var minst 100 elever på alla skolor. I och med lärarlegitimationen blev detta problem nu synligt i sinnevärlden.

På en liten skola med få lärare uppstår då ofta behörighetsproblem om rektor inte förstått undervisningsproblemet och anställt lärare som kompletterar varandra. Eller än värre bara anställt en “intresserad” person bara för att besätta en lärartjänst.

Om lärarlegitimationen kan man säga mycket, men i grunden kan det inte vara fel att synliggöra lärarnas meriter. Syftet är främst att få reda på hur många lärare som är behöriga till sina nuvarande tjänster och de som är obehöriga eller de som undervisar i ämnen de inte har behörighet i. Sedan kan man ha synpunkter på just lärarlegitimationen, om den var den bästa lösningen – pedagogiskt, arbetsmässigt och juridiskt.