Att skapa ett fiasko

Ibland blir det aningen fel, av oförmåga eller att man inte på förhand har bedömt eller varit insatt i vad som måste ske. Lärarlegitimationsreformen sjösattes med pompa och ståt, med orden, “att alla som undervisar i svensk skola, skall ha lärarlegitimation för att säkerställa kvaliteten”.

“Nu höjs kraven i den svenska skolan. Lärarlegitimation införs från 2012 och innebär att enbart legitimerade lärare får fastanställas och enbart legitimerade lärare får sätta betyg. Ska vi stärka kvaliteten i den svenska skolan måste vi satsa på lärarkåren. Vi inför en ny lärarutbildning och storsatsar på fortbildning. Lärarlegitimationen blir en kvalitetsstämpel”, säger utbildningsminister Jan Björklund.

Till en början gäller inte reformen alls över hela linjen, då man skapat ett antal undantag från legitimering. Följande grupper behöver ingen legitimation.

• modersmålslärare
• yrkeslärare i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan
• yrkeslärare inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå
• yrkeslärare inom särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå
• lärare som undervisar i individuella kurser eller orienteringskurser i kommunal vuxenutbildning
• Waldorflärare i fristående Waldorfskolor'

På detta sätt har man skapat två grupper som inte är “behöriga” till legitimation, nämligen de obehöriga (utan lärarexamen) och de “obehöriga” ovan. Eller hur man nu skall tolka detta? För betraktaren blir detta bara ett “misch - masch” som kännetecknas, av en reform som inte gäller egentligen. Jag, menar att resultatet av hela hanteringen uppvisar ren och skär panik, man “lappar och lagar” efterhand för att på något sätt framstå som professionella. Man “räddar” ansiktet genom att kalla misslyckandena “övergångsregler”.

Flera undantag visar svagheten
”En av de nya föreslagna övergångsreglerna är att erfarna, legitimerade lärare, som fyllt 50 år senast 1 juli 2015, ska kunna få lokal behörighet i ämnen som de undervisat i utan behörighet under flera år - om läraren bedöms ha tillräckliga ämneskunskaper. Beslutet tas av den aktuelle huvudmannen och gäller tillsvidare. Den här regeln gäller så länge dessa lärare finns kvar i arbetslivet”. (Aftonbladet 2013)

Genom detta blandar man in huvudmannen, dvs kommunen, i behörighetsgrundande resonemang, vilket då blir mera diffust för den enskilde. Detta inbjuder till godtycke. anser jag, då skolor annars kanske skulle tappa ansenlig mängd lärare. I mina ögon blir detta en “bananskalsregel”. Detta hade nog inte Lärarnas riksförbund tänkt sig, då de genom sin lobbyverksamhet medverkat till att skapa denna “gökunge”

 

Bilder www.google.com

“Den andra övergångsregeln som regeringen föreslår gäller danspedagogerna. Tidigare var danspedagogutbildningen inte en lärarutbildning och det har drabbat danslärare i skolan som gått den utbildningen”. (Skolvärlden 2013)

“Den tredje nya övergångsregeln innebär att behörighet som tidigare getts av Skolöverstyrelsen till lärare utan lärarexamen, enligt skolförordningen från 1971, ska gälla. Det innebär att de här lärarna ska kunna få legitimation utan introduktionsperiod om personen arbetat i skolan” (Skolvärlden 2013) Se skolförordning 1971:235

Nu uppträder en situation, där lärare lätt kan behandlas olika. Därtill kommer att lärare med exakt samma lärarutbildning också kan bedömas helt olika beroende på handläggare. Se SvD artikel

Ett stort misslyckande
Genomförandet av lärarlegitimation kan knappast beskrivas som annat än ett misslyckande. Jag vill beteckna den som till och med ett fiasko. Att man utifrån en betraktelse av nuläge och önsketänkande med hänvisning till de nya lärarutbildningar mm (som man i mina ögon gjort) grunda en reform med lärarlegitimation som skulle gälla nya som äldre lärare blir lite konstigt.

Man bedömer dessutom endast “bokliga kunskaper” och lämnar lämpligheten därhän i legitimeringen. Jag bedömer att vi får leva med undantagen kanske 20 år till, och kanske också med ett antal lärare som studerat till lärare, men som är mindre lämpade för yrket. Detta gagnar inte, kvalitet, rättvisa eller rättsäkerhet om man ser till hela hanteringen.

“Skolverket får också ta emot 10-15 överklaganden per dag. När 73.000 nu hunnit få sin legitimation har 1300 överklagat. Av dem har 560 gått vidare till förvaltningsrätten, varav 133 avgjorts”. (Svt 2013) Se Svt nyheter

Ett slag i luften
I och med lärarlegitimationen öppnas alla portar fortsättningsvis för vem som helst att stå i katedern. Man kan ju arbeta i skolan utan lärarutbildning ett år i taget hur länge som helst i dagsläget. Detta beroende på lärarbristen, och lärare som inte blir behöriga längre. Se beräkning.  Man “legitimerar” detta med att de inte kan fastanställas eller får sätta betyg. Att sätta betyg faller då på de lärare som är legitimerade som en extra börda.  Problemet är att man måste ju till varje pris fylla alla “katederplatser” för kravet på barnpassning, dvs eleverna ska vara i skolan när deras föräldrar arbetar gäller. Men ska man nöja sig med detta? Nog har du bundit ris på egen rygg herr skolminister och effektiv projicerat bort de verkliga problemen i skolan.