Politisk tro och antaganden driver skolan i fördärvet

Jag vill påstå att kommunaliseringen av svensk skola var det största misstaget man gjort som “skolreform”. Redan innan man genomfört reformen så såg man nackdelarna med den. Till och med den ansvarige ministern visste detta.

"Jag är övertygad om att jag resonerade rätt, även om jag samtidigt insåg varför lärarna gjorde sådant motstånd. Den statliga kopplingen gav dem högre status i förhållande till kommunalanställda. Jag förstod deras motstånd, men det gamla systemet var dödsdömt". (Göran Person i Min väg mitt val, 2007)

I mina ögon visste alla insatta vad man gjorde och tyvärr blev man sannspådd. Sänkt status för lärarna, låga löner, en otydligare tillvaro på arbetet och följden blev en skola i upplösning. Dessa farhågor uttrycktes av politiker och lärarorganisationerna redan 1989 när förslaget kom. Då tänkte man, “från de styrande”, inte två gånger utan man hastade iväg för att “rädda” svensk ekonomi. Ett kortsiktigt tänkande som fick långtgående konsekvenser för generationer av elever, nu när vi har facit.

Bilder www.google.com

Kommunaliseringen - vår tids största skolmisstag?
Skolverkets studie “Oklar kommunal styrning av skolan” (Rapport 362 2011) som rör kommunaliseringen:

“Studien visar att det finns en problematik som innebär att politikerna ser de nationella målen för skolan mer som ambitiösa visioner än som underlag för styrning av sin skolverksamhet. I praktisk handling underordnas de statliga kraven den kommunala prioriteringen. Studien har visat att resursfördelningen från kommunfullmäktige till nämnderna i de intervjuade kommunerna sker schablonmässigt enligt varje kommuns traditionella prioriteringar. Studien visar hur kommuners tolkning av sitt huvudmannauppdrag kan hindra dem att agera för att öka likvärdigheten och väsentligt förbättra måluppfyllelsen i skolorna”.

Ekonomen Erik Lakomaa har visat att reformen medförde att kommunerna började jämföra sig med varandra. Följden blev att kommuner som tog över skolor med högre kostnader än motsvarande skolor i andra kommuner bantade dessa kostnader. Lakomaa har också visat att reformen innebar att kostnadsökningstakten i skolan saktade av.

Undervisningen har urholkats i skolan:
“Andelen obehöriga som undervisar i den svenska skolan har ökat markant sedan kommunaliseringen och friskolereformen. Mindre än 50 procent av de lärare som undervisar i grundskolan och gymnasieskolan har tillräcklig utbildning i de ämnen och för de årskurser som han eller hon bedriver undervisning i”. (Metta Fjelkner 2013)

Lobbyverksamhet – en “utvecklingsfaktor?”
Jag menar att bland annat detta visar varför SKL (Sveriges kommuner och landsting) motsätter sig med kraft ett återförstatligande av skolan. I nuvarande läge har kommunpolitikerna “veto” i skolfrågor, genom att de har tolkningsrätten som i praktiken grundar sig på den kommunala ekonomin. Det är ju inte så svårt att förstå att denna är värdefull att behålla.

Friskolereformen – har blivit en “gökunge”
Friskolereformen har också med tiden blivit en “gökunge”, som utvecklats till något som det inte var tänkt. När man införde friskolereformen med friskolor 1992, så tänkte man sig att intresserade personer och persongrupper skulle kunna öppna friskolor för att bli ett alternativ till de kommunala.

När sedan marknadskrafterna tagit tag i utbildningarna, genom riskkapitalbolag blev allt mer problematiskt, då det är skattepengar som finansierar elevernas skolgång. Ingen tänkte sig i början att vinstintresset skulle bli så framträdande som på senare tid. Det man glömde i reformen vara att man måste följa med sin tid och uppdatera förutsättningarna för att driva friskolor.

Övriga “reformer” – “grädde på moset”
Till detta kommer de illa genomtänkta “reformerna” med lärarlegitimation, betyg i yngre årskurser, nya betygsskalor, de omfattande dokumentationskrav som tog kraft och tid från undervisningen. Alla dåligt förankrade i skolverksamheten, upplever jag.

Alla “experimenten” tillsammans har gjort att nästan alla har förlorat riktningen, menar jag. Då alla “reformerna” är punktinsatser så har de svårt att verka tillsammans. Detta menar jag blir en otydlig bild av vad som försiggår i Sveriges skolor.