Utbildningsministern har sett “ljuset”

Efter all “dribbling” och panikåtgärder byggda på tyckande och önskningar har utbildningsministern nu sett ljuset, menar jag.
I sitt partledartal nu i augusti så sa han att skolan behöver återförstatligas. Han ska göra sitt yttersta för att få med sina allianskollegor på detta, sa han vidare.

Bilder www.google.com

Han uttrycker med kraft att kommunaliseringen av skolan var ett misslyckande. För oss pedagoger, som såg “ljuset” försvinna redan 1991, blir detta uttalande till sist ett tecken på sans hos utbildningsministern. Han har äntligen förstått att det inte går att få en enhetlig skola som ligger i kommunpolitikernas händer.

Det ska sägas att de säkert oftast gjort så gott de har kunnat utifrån sin pengapåse. Men en kommunal budget sätts upp årsvis, så det blir då svårt att ha kontinuitet på skoltänkandet. Detta måste ses som en början och ett slut, för grundskolans del i ett 9-10 års perspektiv.

Statlig skola
Han säger vidare att läraryrkets status måste höjas genom ett förstatligande. Men han är inte beredd att medverka till att betala alla lärare anständigt, utan ser fortfarande ett “godtyckligt” penningutdelande till utvalda, upplever jag. En av faktorerna för status är alltid betalning för utfört arbete, det vet alla. Har man då inte en generell rejäl ökning för alla, så skjuter man bredvid målet. Ingen ny lärare vill som tidigare vänta ett antal år innan denne får en “uppskattande” lön.

När skolan var statlig, så gällde samma regler för alla skolor i verkligheten. Man hade krav och man stöttade med öronmärkta statsbidrag. Allt detta byggde på den reella bild som den enskilda kommunen uppvisade.

Som lärare hade man mera muskler bakom ryggen, en likvärdig statlig reglerad skola, statliga styrdokument som tolkades av myndigheter. Man hade stöd av statliga framtidsinriktade förelägganden som inverkade positivt på verksamheten.

Tänka före
Men det viktigaste av allt, man tänkte före, genom stöd, inte som nu i efterhand bara genom kontroller när “skadan” redan är skedd. Nu återstår för Utbildningsministern dilemmat; Hur långt är han beredd att gå?

Det är förstås lätt att se tillbaka i historien och uppleva allt som bara rosenrött. En statlig skola hade också sina fläckar och skavanker, men den hade en fördel, den var enhetlig. Det är svårt att som nu få en enhetlig skola när den är utlagd på “entreprenad”, vsb. (Vilket skulle bevisas)

Men att bara lappa och laga och gör halvmesyrer i vår nuvarande skola, gör bara saken värre, då de som arbetar i skolan behöver ett kraftfullt stöd för en likvärdig skola nu. Vi måste stoppa utförsbacken innan vi förlorat stor del av nästa generation. De glider annars lätt in i ett mörker utan god utbildning och med minskande framtidsutsikter.