Ny läroplan blir inget nytt!

Jag kan konstatera, med en lång lärargärning, att skolan i grunden ändrar sig avsevärt mindre än de skolpolitiker som utarbetat exempelvis läroplaner och kursplaner tror. För att få någon typ av bevis för att de tillför något så måste man utvärdera dem och det genomslag de ger. Forskningen har visat att det måste gå 10-15 år innan man kan se vilka avtryck de gjort i verkligheten. “Det har visat sig i en rad nationella och internationella studier att skolans kultur spelar en avgörande roll för hur reformer införlivas och institutionaliseras. Den ”riktiga” frågan vid studier av reformimplementering bör därför inte vara ”Hur förändrar reformer skolan?, menar vissa forskare, utan ”Hur förändrar skolan reformerna?” (Sarason 1991)

Bilder www.google.com

Svagheterna
Problemet man möter vid införandet av nya läroplaner och kursplaner är att det i skolan redan finns olika syn på kunskap och lärande. Dessa kommer att ha inverkan då de redan är etablerade ofta sedan lång tid och kommer på så sätt att möta de “nya” strömningarna.“Läroplaner och kursplaner säger ingenting om att det finns olika kunskapstraditioner och synsätt på de fält som skolämnena omfattar. De ger i stället intryck av en ämnesmässig harmoni som inte existerar i verkligheten. Debatt och diskussion om olika sätt att se på ämnena berörs inte. I stället väljer man formuleringar som döljer att det kan finnas olika synsätt” (Åsén 2013). Svagheten i resonemanget som rör nya läroplaner ser vi med en gång. Man har genom att utesluta delar smalnat av den verklighet man tolkat och den “verklighet” som ligger till grund för just verkligheten.

Läroplanens syfte är alltså att visa på en tolkad bild av verkligheten och hur man från politiskt håll framhåller vissa delar av denna som en sanning. “Å ena sidan ska läroplanen vara ett styrdokument som ger konkreta råd och riktlinjer för arbetet i skola och klassrum. Å andra sidan kan läroplaner betraktas som politiska manifest som ger uttryck för den bild av skola och undervisning som de ansvariga politikerna vill lyfta fram” (Lundgren 1979). Det är viktigt att skilja på partipolitiska åsikter och synsätt och inte blanda ihop dessa med olika metoder, pedagogik och didaktik i lärarnas verkliga värld.

Vad avgör då?
Jag menar att det finns flera olika faktorer som inverkar på skoldokument och direktiv som, lärarna och deras pedagogisk bakgrund, skolans praxis och därtill organisationens historiska arv.“Gamla och nya idéer existerar sida vid sida och nya saker som tillkommer praktiseras i förhållande till det som fanns där sedan tidigare. Detta gör att nytt innehåll eller nya inslag som tillförs
genom läroplaner och kursplaner har ganska svårt att få genomslag i skolan”. (Liedman 1997). Forskningen visar också att lärare har en tendens att i hög grad stödja sig på läromedel (läroböcker och lärarvägledningar) och det i så hög grad att Goodlad (1984) kunnat hävda att läroboken är den dominerande formen av läroplan. Underförstått i skolan menar man ofta att läroboksförfattarna tolkat läroplanerna åt lärarna. “Flera forskare menar att nya läroplaner endast i liten grad eller inte alls förändrar lärarnas sätt att undervisa. Ändå menar lärarna att undervisningen ligger i linje med föreskrifterna”. (Bachman 2002)

Spel för galleriet 
Att forskningen konstaterat att läroplaner och kursplaner bara inverkar marginellt på vad som sker i klassrummen blir jag betänksam. Allt som sagts, debatterats inför Lgr 11 och efter införandet blir då bara ett spel för galleriet i vilket politiker vill dra egna fördelar och visa “handlingskraft”. Flera av dessa “reformer” blir bara ett “slag i luften”. Så länge man inte involverar lärarna på ett konstruktivt sätt i förändringsprocessen,  ingen förändring.