“Syndabockarna” ska lyfta skolan

För att försöka förstå skoldebatten om kunskap, läroplaner mm som böljat särskilt under Jan Björklunds tid vid rodret är det viktigt att titta tillbaka i historien. I borgerlig skolpolitik har man uttalat att socialdemokraterna är de som förstört skolan, den sk. “flumskolan”. Den senast “socialistiska” läroplanen infördes 1969 lite över 45 år sedan och verkade mellan 1969 - 1979. “Björklund förteg att det var en folkpartistisk regering som avskaffade betygen i låg- och mellanstadierna 1979, och att det var borgerliga regeringar som beslöt om både 1980 och 1994 års läroplaner” (Sten Svensson 2014). Jag menar att de borgerliga partierna med folkpartiet i spetsen har kastat sten fastän de faktiskt satt i glashus. Allt blir fortlöpande aktuellt då Alliansens budget skall genomföras 2015 av S+MP, så än finns Jan Björklunds ande kvar över skolpolitiken.

Bilder www.google.com

Syndabockarna
När allt inte gick som det var tänkt med reformerna började man se sig om efter syndabockar, menar jag. Man sköt in sig ganska omgående på lärarna som  kollektiv, och sa att de “var för dåliga”. Detta yttrade sig tydligast  i “reformen” med lärarlegitimation, där lärarna än en gång skulle visa sina meriter, menar jag. Det hela blev förstås i mina ögon ett fiasko, eftersom det fanns 15% obehöriga personer i skolan utan pedagogisk högskoleutbildning.  Vilka kunde fortsätta som om inget hade hänt. Låt vara att de fick ha sin anställning bara per termin eller “ett år” i taget. För de flesta blev detta ingen förändring då de år efter år kan återanställas i praktiken. Detta kan ske tills vi kan fylla alla lärarvakanser med utbildade lärare som har pedagogisk högskoleutbildning. Egentligen är mycket av skolans “gamla” problem med anställning av lärare felriktat, menar jag. Man ska inte fokusera på lärarna då det i stället är ett rektorsproblem, där rektor anställt personer med “fel behörighet”, eller utan behörighet för att fylla vakanserna. Problemet finns också i organisationen för att man måste skapa heltidsarbeten för legitimerade lärare. Detta kan medföra att fyllnadstjänst med några lektioner ofta måste ingå. SO-läraren får t ex undervisa i matematik, fastän läraren inte formellt är behörig.

I Alliansens skolpolitik fick även eleverna agera syndabockar under sin tid i skolan. Man ha benämnt dem som lata, stökiga, vilket medfört att de måste “hållas efter”, helst då med ordningsbetyg och betyg i yngre åldrar. Detta ses av många som ett hot mot de pedagogiska grundtankarna med en ärlig och funktionell dialog mellan elever och lärare. Om man ser allt sammantaget har man nedgjort alla som arbetar med utbildning, eller att utbilda sig i skolan, vilket tydligen måste vara Alliansens väg att lyfta skolan, vad jag förstår. “Det är bara på en punkt som Björklund fått rätt. Hans svarta bild av skolan är nu på väg att uppfyllas. Den var felaktig för 20 år sedan när han började sin bana som skolpolitiker men i dag efter att Björklund skött skolan i åtta år, är den en sanning”. (Sten Svensson, Mats Wingborg 2014)

Sveket
Under denna kampanj som nu varat under två mandatperioder och “lite till”, har man underlåtit att sätta in resurser eller från statligt håll kräva att lärarna ska få sin löpande individuella kompetensutveckling.(Finns inskrivet i läraravtalet. Allt kan man läsa om i SOU 2014:5.) Det som i övrigt har skett är att lärarna till stora delar har “förlorat” sin kompetens i allmänhetens ögon. Genom den nedskrivning i media, genom politiska kommentarer som i många stycket inte har haft någon bärighet har man sått misstro hos allmänheten. De flesta människor förstår säkert att även lärarna måste individuellt få förkovra sig för att göra ett gott arbete. Många är utbildade för 20 år sedan eller mer, då världen såg annorlunda ut. Om nästan all individuell fortbildning utebliver, så kan man inte begära att alla kan följa med tiden, med IKT, nya rön om hjärnan mm.

Vilka ska då “rycka” upp skolan?
Som alla förstår är det så att skolan står och faller med sina lärare, det har flera forskare och olika myndigheter förklarat. Nu har man under snart 8 år förnedrat lärarna genom att mena att de är “dåliga” överlag. Denna tolkning går till slut “hem” om den upprepas så ofta det går, även om den inte är sann. Till sist får man panik och så vänder man på det hela för att kunna belöna några lärare som “duktiga lärare” för att rädda ansiktet. Detta betydde tydligen att den stor massan lärare förlorade de flesta möjligheterna att förkovra sig, eftersom de ansågs vara “dåliga” redan från början, vad jag förstår. På dessa lärare behövde man inte satsa så mycket, då de “duktiga lärarna” skulle lyfta skolan. När alla delar kom fram till lärarkollektivet så förstod man snart att allt bara var en ekonomisk fråga, som gick ut på att hålla ner lärarlönerna, menar jag.

Då skulle lärarna som fick epitet “dåliga”, av de politiska ickepedagogerna, få låga lönelyft, eftersom de hade stämplats  som “dåliga” redan innan löneförhandlingarna, inser jag. Utan att politikerna behövde ange några kriterier för detta som var hållbara har man trumpetat ut detta. Å andra sidan skulle dessa lärare vara med och lyfta skolan. Var finns logiken? Till detta kom all medial “nedskrivning” av skolan, och andra pålagor som effektiv förhindrade att lärarna kunde bibehålla utbildningsmöjligheterna. Detta var Alliansens medel för att lyfta skolan. Kanske finns lite hopp om förändring med den nya regeringens skolpolitik på sikt, det kan man tro då hoppet alltid lever. Alliansen har hittills trots allt måst ropa,  “Hurra vi har ju lärarna som ska lyfta skolan”. I det skolkaos man skapat  skall lärarna som vanligt agera “städare”, åt politiker som i grunden inte förstår undervisningens mekanismer.