Kan skolan återta sin plats i samhället?

Det blir allt svårare att bromsa in skolan i nedförsbacken, menar jag. Att pånyttföda en skola fordrar helt andra åtgärder än att bara frisera på ytan. “Om varje skola ska bli bra måste man aktivt planera för blandade upptagningsområden, satsa på fler lärare och resurser i de skolor som har större behov och tidigt ge extra stöd till de elever som behöver.”. (Sten Stensson 2015).

Bilder www.google.com

En bättre skola?
Det finns förstås olika åtgärder att göra för en bättre skola. Jag menar att ett växande problem är de obehöriga personer som fyller upp allt fler klassrum. Vi kan inte bara prata om lärare och hur de ska kunna ge stöd tidigare när det finns 15 % obehöriga personer i grundskolan. Lärarkåren är i den nuvarande verkligheten allt annat än homogen, vilket gör det svårt att generalisera. Problemet som Sten Stenson tar upp blir lite svårt att uppnå när för få nya lärare utbildas, medan pensionsavgångarna ökar. Kvar finns då bara plats för fler personer utan lärarutbildning i skolan. Det måste finns ett värde i att skolan har behöriga lärare. Ingen vill väl ha outbildad personal på ett sjukhus för att dra en parallell.

Kan man mäta allt?
“Vad går egentligen att mäta säkert? Inte särskilt mycket, när man börjar tänka efter. Många med mig har redan påpekat ganska frekvent under de senaste årens debatt att förmågor som handlar om exempelvis samarbete, initiativförmåga och analys är mycket svåra att kontrollera på ett objektivt sätt. I en mätfixerad skola riskerar de att trängas undan”. (Eva-Lotta Hultén 2015).

I samhället efterfrågas, kreativitet, samarbetsförmåga, social kompetens och analytisk förmåga, de delar som står längst från den nuvarande skolan, menar jag. Att man ska kunna mäta eleverna och deras förmåga i andra saker har blivit ett honnörsord. Allt omfattar innehållet i faktakunskaper och att uppfylla olika matrisgrader. Alltför många har förklarat att läraryrket behöver avlönas bättre för att locka det man säger “toppstudenter” till yrket. I verkligheten kan man inte dra någon parallell mellan höga betyg och fallenhet för yrket. Detta blir förstås hindrande och låsande av tanken. Men visst behöver lönen bli större.

I den gamla skolvärlden
I den gamla skolvärlden som innehöll lärarseminarier så lade man mycket stor vikt vid fallenhet för yrket. Något som fallit bort i diskussionen med legitimerade lärare, där man bara mäter teoretiska kunskaper. Denna ensidiga bedömning av legitimationen tillför mycket lite i skolan menar jag.

Varken skolreformer av tveksam natur, lärare som mäts med teoretisk måttstock tillför automatiskt något, anser jag. Jag menar att man svikit lärarna på det grövsta genom att titta mellan fingrarna när det gäller personlig kompetensutveckling till förmån för generaliserande föreläsningar som bara “passar” några få om ens det. Jag har här som i tidigare inlägg försökt visa att man måste ta krafttag med skolan. Jag betvivlar att de kommunala huvudmännen är skickade till detta utan att snegla på den kommunala budgeten och ställa skolan mot äldrevården t ex.

Man måste börja någonstans
Många anser att lärarna är den viktigaste faktorn för en bra skola. Då måste man förstås börja med dem med fortbildning, pedagogisk diskussioner och med att diskutera skolans plats i samhället. Synen på skolan som en “skyddad verkstad”, där man kan göra det “vanliga” hur länge som helst innan någon reagerar måste bort.