Var ska vi lägga pengarna?

Flera nationalekonomer har räknat på samhällskostnader för personer som har gått igenom skolsystemet med skolsvårigheter och därmed har en ofullständig utbildning. De ska som alla andra sedan verka i samhället, med det de kan tillföra. Arbetsmarknaden och möjligheterna är dock avsevärt mindre än för de med god utbildning.“Kopplingen mellan svårigheter i skolan och ett liv utan makt över sin egen situation är stark. Samhällskostnaden för en enda ung person som inte får en ärlig chans i skolan eller möjlighet till arbete är mellan 10 och 15 miljoner kronor. För en person som fastnar i svår ohälsa, missbruk eller kriminalitet blir samhällskostnaden betydligt högre”. (Ingvar Nilsson 2014)

Bilder www.google.com

Den pedagogiska lösningen?
”Minskar vi tiden lärare behöver lägga på administrativa arbetsuppgifter och anställer fler i skolan så att lärare kan fokusera på sitt läraruppdrag ger det lärare mer tid att nå alla de elever som behöver lite extra stöd. Ger vi lärare mer makt att se till att särskilt stöd sätts in i tid ger det fler elever förutsättningar att nå målen i skolan och ta makten över sina liv. Minskad administrationsbörda, fler anställda och stöd i tid är avgörande för att skolan ska kunna ge alla barn en ärlig chans”. (MP, LR och Lärarförbundet 2014). Detta förutsätter att man får ett tillflöde av nya lärare som har goda förutsättningar för sitt yrke. Vi kan inte förlita oss på antaganden och generella lösningar om vi inte kan skapa intresse för läraryrket, så att försörjningen av lärare till skolan är rätt dimensionerade. Att fylla lärarleden med obehöriga, blir bara att göra en björntjänst, anser jag.

Lärarlönerna
Att höja lärarlönerna med 10000 kr per månad har i debatten varit en utopi. Tittar man samhällsekonomiskt så får man en annan bild av resonemanget. “En så stor investering som 10 000 kronor i månaden på att lärare får bättre möjlighet att fånga upp elever som annars riskerar att hamna snett är mycket väl investerade pengar. Även om det bara ger läraren möjlighet att hjälpa en enda elev mer under hela sin lärargärning till lyckade studieresultat, egenmakt och arbete, så har hela satsningen då betalat tillbaka sig med marginal för den kommunala kassan. För samhällsekonomin som helhet blir det en vinst på nästan fem gånger de medel vi investerat i läraren”. (DN Debatt 2014). Detta förutsätter väl utbildade lärare som genom betydande kompetensutveckling skapat ett mervärde i den pedagogiska och didaktiska sfären. Att bara helt plötsligt öka lönerna med 10000 kr i månaden utan att tillföra ökad kunskap för lärarna ger ett sämre mervärde för skolan, menar jag. Utan kompetensutveckling så ses säkert detta resonemang med avundsjuka från andra grupper i samhället. Detta måste förstås undvikas genom att kompetensutvecklingen genomförs med kurser på akademisk nivå.

Åtgärderna tar tid
Om man initierar höjningen av lärarlönerna i dag, så har man ändå en eftersläpning på 4 - 5 år innan man får något större tillflöde av utbildade lärare. En lite reserv kan finnas hos de som slutat i yrket beroende på att de tyckte lönen var för liten.