Läraren – pedagog, förebild och medmänniska

Att vara lärare är att vara pedagog, förebild och medmänniska. Många nyblivna lärare blir ofta förvånade över hur skolan egentligen fungerar. Detta trots att de fullgjort ganska mycket praktik i sin utbildning. Detta beror säkert på att de gjort denna praktik hos duktiga handledare, som hjälpt till att ”jämna ut” vägen. Detta har de gjort både som ett pedagogiskt grepp och i välmening i utbildningssituationen. Även om praktiken varit bra, så är den inte den "riktiga" verkligheten som man möter som ny mentor/klasslärare. Jag vet av egen erferenhet att det är så. Jag har frågat nyutexaminerade lärare som arbetat sin första termin om detta och jag får samma upplevelse som jag hade.

Förstå yrkesrollen
Det är också viktigt menar jag att ha en yrkesidentitet som är kopplad till den uppgift "man har fått i uppdrag av samhället" att ha. En lärare är den förmedlande länken mellan generationerna på så sätt att samhällets ideal och värderingar förs över från en generation till en annan. Inte minst viktigt är den demokratiska och moraliska synen på människan. Men en lärare kan inte enbart ta rollen av ”samhällsbärare” utan han/hon måste sträva mot visionen för det samhälle som ska komma också och förbereda eleverna för det.

Bilder www.google.com

Lärarens "tydligaste" roll
Lärarens roll i samhället är inte så lätt att definiera. Att vara pedagog är den tydligaste rollen. Då man börjar arbeta som lärare tror man ofta att det är den allra mest förekommande verksamheten man fullgör. Den pedagogiska rollen är den som massmedia för fram och kommenterar i olika utredningar och undersökningar. Inte bara massmedia utan även den rikspolitiska skolpolitiken fokuseras gärna till denna del. Det finns andra roller som inte är så framträdande, som medmänniskans och förebildens. En annan vanligt förkommande roll, inom både pedagogens och medmänniskans hägn , och som inte syns, är ”elevvårdarens roll” där läraren ofta ställs inför svåra avvägningar och beslut.

Förebilden
Jag vill också uppehålla mig lite vid den roll som sällan nämns på lärarutbildningarna, nämligen förebildens. Den syn som medborgarna i samhället har på läraren. En lärare är väl som vem som helst kan man tycka. Då glömmer man den funktion som läraren har och har haft i alla samhällen. Som utbildare av barn, som är det viktigaste som föräldrarna har. Läraren är samtidigt samhällets yttersta ”utpost” mot medborgarna, en nog så viktig funktion. Det är också ett viktigt arbete  att ”läsa in sig” på vilka förväntningar föräldrar har på sin lärare. Som vanligt är det sunt förnuft som gäller. Fortfarande gäller tesen ”En lärare ska gå före med gott exempel”. Detta måste man alltid komma ihåg, även den tid man prövar sig fram. En annan aspekt på detta ansvar är den insyn läraren får i olika familjebildningar, personliga problem och elevernas vardag mm. Det är dessa faktorer som gör att samhället dömer en lärare hårt om man inte kan hantera detta och är det goda föredömet.

Pedagogen som medmänniska
Visst har man stöd av läroplanen och av kursplaner, men dessa skrifter är ramdokument. Visst har man stöd av kollegor och arbetslaget, men i den egna klassen/gruppen har man själv det ”yttersta” ansvaret. Detta ansvar medför redovisning för elevernas föräldrar i utvecklingssamtal och i olika utvärderande skrifter. För att kunna göra en analyserande redovisning måste man förutom ramdokumenten också som pedagog ha en stor portion självkännedom som gör att man kan distansera sig från det man är satt att analysera, nämligen
elevernas prestationer. Detta är den yttre ramen men i möten med människor måste man vara sann mot sig själv och också våga vara medmänniska och inte "gömma" sig bakom yrkesrollen. Dialogen måste finns på ett plan där subjekten pratar med varandra. Annars når man inte fram utan det blir lätt ett samtal där man pratar till någon inte med.
Jag menar att läraryrket är ett viktigt yrke som väl fordrar sin kvinna/man. Man ska inte sticka under stol med att det är ett arbetsamt yrke, men ofta så får man lön förmödan genom positiva och kreativa möten. Den som går in i yrket och tror att man ifrån den maktposition som man har som lärare kan bemästra allt blir inte gammal i yrket. Detta finns det många exempel på.