Har vi en "ungefärlig" skola?

Nicklas Mörk, grundskollärare i Örebro,  berör ämnet kunskapskrav och de värdeord man använder för att beskriva dessa. Tittar man lite mera på dessa så framstår de som just "ungefärliga" och med det, så lägger de käppar i hjulet för lärarna. Allt blir med ens godtycke som sedan förstås spelar in när kunskaperna ska bedömas.
"Kunskapsnivåer i olika ämnen separerades av värdeord som var likadant formulerade oberoende av ämne. Ingen har undgått att höra värdeorden “enkla, utvecklade och välutvecklade” eller ”till viss del, relativt väl och väl” sedan 2011. Men frågan är vad de betyder och om det spelar roll om begreppen betyder samma för lärare ens inom samma ämne? Jag kallar värdeorden för läroplanens svarta får". (Nicklas Mörk 2015)

Bilder www.google.com

Det som jag upplevt genom min lärarbana är att man aldrig eller nästan aldrig talar klarspråk från skolmyndigheter. Oftast pratar man i "skägget" och mumlar om det ena eller det andra i just "ungefärliga" termer. Har är ett "skolexempel": “Läraren är den som är bäst lämpad att bestämma bedömningsaspekter i relation till sitt ämne, sin elevgrupp och sin detaljkännedom om undervisningens faktiska innehåll och upplägg. De bedömningsaspekter du som lärare väljer att fokusera på behöver ligga till grund i din planering av undervisningen.” (Skolverket 2014)

Intressant aspekt att man som lärare kan skräddarsy sin undervisning efter de bedömningsaspekter man ska använda sig av. Problemet blir då de bedömningsmatriser som är skapade centralt i vilka tyngdpunkten kan ligga på helt andra ställen. Problemet för läraren är att eleverna är olika och blir allt svårare att "stoppa in" i matriserna. Om man låter eleverna "blomma ut" på ett kreativt sätt och lägger tyngdpunkten på de elevaktiva arbetssätten så kommer man alldeles säkert att angripa problemen på helt andra sätt. Säkert är det så att  det är skolpolitiker och skolmyndigheter, och deras syn på kunskap som blir problemet, inte själva lärandet.

Vi kan inte ha en skola som ska verka i tiden och ha kvar kunskapsbegrepp och kunskapsbeskrivningar från det förgångna. Ett stort problem blir då betygsättningen förstås. All betygsättning består av ett antal "stillbilder", som reperesenteras av prov, utvärderingar och elevarbeten som görs under terminerna. När det blir dags att skaffa sig en översiktlig bild av elevernas "kunskaper", så läggs ofta en subjektiv bild av elevens sätt att vara, andra aspekter som inte finns i beskrivningen av "kunskaper". I värsta fall flit, moral och annat som sitter i skolans väggar som gamla väsen.

Med detta vill jag visa att skolan är "ungefärlig", detta då grundbegreppen åsikterna om lärandet är ungefärliga. Betygsättningen blir ungefärlig, då de aldrig kan bli en absolut sanning. Problemet vi har är att en ungefärlig skola ska ge absoluta betyg som kan jämföras med varandra. Alla förstår säkert att detta är en utopi. Hur ska man då tolka PISA-undersökningar m fl? Resultatet av skolan och elevernas arbete kan inte alltid mätas. Att mäta kreativitet, samarbetsförmåga, uppfinningskunskap och andra kriterier som betygen inte beskriver är svårt. I vårt samhälle är kreativitet och uppfinningsrikedom mera värt än A i "statiska kunskaper", vilket alltid visar sig i framgångsrika företag och produkter. Det är sällan den som är begåvad med gott minne som är framträdande här, menar jag.