Blivande svenska medborgare

Det diskuteras mycket om flyktingar och flyktingars möjligheter att inlemmas i det svenska samhället. Det går lätt att konstatera att de flesta ensamkommande barn kommer att bli kvar i Sverige och i en förlängning bli svenska medborgare. Det blir då extra viktigt att fånga upp dessa barn och ungdomar så snabbt det går och inlemma dessa i det svenska utbildningssystemet.

Misslyckas vi med detta så kommer risken att bli stor att vi får ett A och ett B-lag när det gäller arbestslivet och kanske i samhällslivet i stort sedan. Med rätt insatser och ett kraftfullt omhändertagande är de den grupp som man snabbast kan ge goda möjligheter till ett bra liv i Sverige. Som ung har man den fördelen att de flesta har lättare att lära ett nytt språk och komma in i samhället genom utbildningssystemet.

Bilder www.google.com

Den viktigaste åtgärden blir att fånga upp barnen och ungdomarna på den utbildningsnivå som de befinner sig. Så att man kan skräddarsy en adevakt individinriktad utbildningsväg. Ju äldre ungomarna är, ju kortare tid har man på sig inför vuxenlivet. Snabba åtgärder för dessa är en nödvändig åtgärd. Ingen vill ha påspädning av ungdomsarbetslösheten som blir ett hinder för alla ungdomar nu och i en framtid. Vi kan inte heller ha många människor som blir halvspråkiga, dvs både hemspråk och svenska blir ofullständiga.

Ett problem blir alltid lärarresurserna när man ska kraftsamla. Att den vanliga skolan kan fortgå medan man måste ha resurser till utvärdering av kunskaper. Detta är den stora utmaningen i mina ögon, då man ska utvärdera storleken en årskull barn och ungdomar.

För familjeförsörjare blir vägen över språket ett hinder. I de flesta fall måste man ha en funktionell svenska för att vara anställningsbar. Här måste språkstudierna bli en tidig åtgärd. Språket är en nyckelfaktor för att vi ska kunna ta tillvara de yrkeskunskaper som flyktingarna har med sig. När det gäller yrken som läkare, sjukhuspersonal mm så finns förstås en säkerhetsaspekt. Det finns dock vägar även för dessa att "praktisera" och att bli utvärderade i den dagliga verksamheten i väntan på att legitimationen för att arbeta i Sverige blir klar.


Den möjligheten finns förstås i inom alla yrken. Att vara i arbetslivet och "praktisera" har alltid varit det snabbaste sättet att inlemmas i det svenska samhället. Tidigare arbertskraftsinvandringar har visat vägen för detta. Vi som är lite äldre minns den österikiska invandringen, den jugoslaviska och den ungerska. På den har vi nu ett långt perspektiv i våra bruksorter bland annat, vilket märks i telefonkataloger och vid andra namnsamlingar. På dessa orter finns det ingen som höjer på ögonbrynen om man träffar på ett namn eller person som inte är "storsvensk". Framgången är att många av dem är arbetskamrater som är enade i arbetet.

Om vi inte hetsar upp oss så förstår alla med hjärna att ett nytillskott av människor behövs i Sverige, då det blir fler pensionärer och färre i arbetslivet som ska arbeta ihop det välstånd som alla medborgare behöver. Att var "storsvensk" och tro att vi ska klara välståndet med bara de som är födda i Sverige då har man missat stor del av kunskaperna i matematik, misstänker jag. Utmaningen är att inte skapa en "underklass" som ska ta de sämst betalda arbetena.